Några har undrat var jag stod politiskt under den revolutionära tiden 1968. Jag var inte med i svängen men intresserad. Jag minns att jag åkte till Helsingborg med en bekant, Röde Martin. Röde Martin var mycket vänster och var särskilt förtjust i att angripa socialdemokrater med tämligen simpla argument. Jag var särskilt benägen att träffa representanter för FNL-rörelsen. Denna önskan uppfylldes och jag fick också en lektion i politiken. Jag minns ännu de ord som den gången imponerade på mig: ”De flesta nationalekonomer säger att världen snart går in i en djup ekonomisk kris som kommer att leda till revolutioner och folkets maktövertagande.” Det lät bestickande för en ovan. Nåja, rörelser är inget för mig, jag har alltid tyckt om att röra mig i sådana men inte tillhöra dem. Jag har fortsatt med det trots alla påståenden om något annat.
Ur det förgångna har återigen uppträtt en gammal Vilksmålning, troligen från 1977, från Hillperioden. Jag vill inte kalla den för någon höjdare, hade jag fått ge den en omgång idag skulle den kunnat lyfta lite mer. Man kan i alla fall fortfarande få sig en billig Vilks på Bukowskis.
Din ovilja att tillhöra någon större gruppering kanske ändå är ditt mest sympatiska drag, LV. Jag trodde ett tag att du hade lierat dig med brunskjortorna, men nu tror jag mig veta bättre.
Tavlan du refererar till från 1977 är till hälften brun, till hälften blå. Tavlan är till hälften profetisk kan man säga, du ligger ju lite brunt till eller hur?
Modeordet ”brun”, var någonstans uppträder ”brunskjortorna”. Är det Svenskarnas Parti eller räcker det med att någon kan pekas ut som möjlig rasist?
Yppar man kritik mot Islam eller talar för yttrandefriheten brukar det försökas med ”brun”. Något får man ju variera tillhyggena. Den som mest ligger brun till är nog Rembrandt.
Att hela tiden ängsligt fjärma sig från ’brunt’ uppattar jag vara avsevärda svag- & osjälvstädighetstecken icke värdigt vuxna debattörer. Därmed är Ni själva inne i den absolut största massrörelsen av dem alla.
Tavlan är dock en äkta Vilks,
man ser tillbaka mot en avlägsen forntid när ’slottsherrens’ suteärrengvåningsväggar var prydda med idel ’vilksar’, alla liksom Bukowskiexemplaret avbildadnde elementen, mest himmel och jord, ofta i försommarkvällsljus och någon grop i marken – i god kolorit och avskalade på alla detaljer. Yttermera – taffel ordnades, jungfur inbjöds och livet lekte.
Vad gäller jämställdhet så får väl ändå Sverige ses som ett föregångsland. Men även här måste det förbättras. Nästa steg nu är jämställd snöskottning.
Då man räknat ut att det mest är män som kör bil och kvinnor som går på trottoarerna så bör man i jämställdhetens namn snöröja trottoarerna först.
Trots att jag är Stockholmare så följer jag husutbuden i Kullabygden. Tittade just på en bildsekvens från ett objekt på Furugatan i Höganäs. Lustigt nog syntes en av exteriörbilderna vara den exakta förlagan till Vilks tavla.
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/sverige-skulle-inte-gatt-i-taten-mot-barnaga-i-dag/
Barnaga i hemmet förbjuds 1979.
Våldtäkt i hemmet kriminaliseras 1965.
Good Ol’ Sweden….
Hej Lars, du missförstår mig, jag menar med ”ligga brunt till”, endast ligga illa till, alltså lite galghumoristiskt. Jag gör ingen som helst koppling mellan brunt och nazism, och anklagar dig inte i sådan riktning. Nej. Jag lyssnade för övrigt häromdagen på en intervju på CNN från 2007. Där sa du ungefär: ”If you don’t like it, don’t look at it.”, ”If you do look at it, don’t take it too seriously”, och sedan påpekade du det demokratiska med att om man hädar en religion bör man häda de andra också. Alldeles utmärkta uttalanden. Jag stöder dina synpunkter om yttrandefriheten. Tack Lars. Det är också djupt beklagligt med de hårresande upplevelser du ska tvingas genomlida.
Jag förstod att sannolikheten för en Vilks i DFFG-miljö 1968 var tusentals gånger sannolikare än en i NRP´s närhet. NRP mycket få och insignifikanta, ingenting för någon om ville röra sig. Från DFFG kunde man däremot avancera till Kinnevik, exempelvis.
Är inte svart och rött en avgörande kolorit i Rembrandt. Man lägger väl grundlager av svart och rött som bildar röd-brunt, ur vilket motivet sen lockas fram, som ett gott varmt sken från eldstaden?
@SL
Jag tror du missuppfattat konst en aning. Rembrant lockar inte fram något ur ett röd-brunt mörker, utan genom empati med det som avbildas.
Kanske finner vi kärnan i RH tillkortakommanden just här…
Du lever i en platt värld, kanske du borde addera topografi till din kognition.
Pöbeln, du arme!
RH är sinnebilden för empatin för de misshandlade våldtagna stenade brända hängda torterade kuvade stympade i islams och profetens namn.
@ Pöbeln
med mitt rödsvarta resonemang menade jag ingenting politiskt ställföreträdande, ingenting om empati, utan rent fysiskt hur det går till när man gör en Rembrandt. Jag vill minnas att man först gör duken svart, och sen röd där ansikte och händer förekommer. Underarbetet i Rembrandts tavelmålarteknik. Blandar man svart och rött blir det brunt, det kan givetvis omtolkas till att fascism + kommunism = nationalsocialism, men det har ju inget med Rembrandt att göra, så det jag menar inte.
RH verkar fungera, lite långsamt går sammanhangen upp för den svenska målgruppen, den har många mentala hinder från anno dazumal att övervinna. Processen bör göras kort med islamisterna, de definierar sig själva som totalfiender, och agerar därefter. I så motto är topografin platt.
Livet i övrigt innehåller långt fler än tre dimensioner. De ventilerar inte jag här.
När vi kommer in på tolkningar av Rembrandt är det en helt vildvuxen terräng. Emaptitolkningen kom på plats i det sena 1800-talet och är fortfarande en favorit. Men det går, som jag brukar säga, lika bra att säga att han visar personer som precis har lämnat in sin tvivelaktiga självdeklaration. Vad man kan slå fast är att bränd umbra spelar en huvudroll i hans konst.
Ja, umbra är helt korrekt.
Empatitolkningen är rådande, inte utan anledning. För utan den skulle det inte bli mycket med Rembrandt. Och med den skulle det blivit så mycket mer av RH…eller så har hunden kanske fuskat med skatten.
”Använd Rembrandt som strykbräda”- Marcel Duchamp
Privatreligiöst färgad människosyn med kärleken som ickemateriell och överjordisk verkar kongruent med protestantisk livsglädje, ett rimligt tankemönster i nordvästra Europa. Väldigt fjärran dogmatiska bildförbud och enformiga rutmönster runt knuten.
@sl
Ja ja, jag antar att du tycker nollan är ett onödigt åbäke likaså.
@Pöbeln
Vad har indiernas nolla med bildförbud och enformiga rutmönster att skaffa?
Det var lite olyckligt att min kommentar råkade komma strax efter någon kallad Ludvig K. gjorde en koppling mellan färgen brunt och brunskjortor och kopplade Lars Vilks till det.
Vilks gjorde sedan ett tillägg till sitt processverk genom att missuppfatta det av mig använda vanliga uttrycket ”ligga brunt till”, vilket har helt annan denotation än nazism. Jag ger en ledtråd: Utedass
@BGV
Du verkar inte vara så bevandrad i persisk matematik eller mönster för den delen. Fråga Vilks om det orientaliska mönstrets enformighet…
(hint: Noll heter ”Sifr” på arabiska vilket är ursprunget till ordet ”siffra”. )
(hint 2: Mesopotamien inte Indien.)
Nollan kom för övrigt först på 1500-talet till Europa.
Odd Nerdrum har väl av vissa ansetts vara en av nordens brunaste konstnärer.
av två anledningar
1, han är ytterst reaktionär i måleriet, målar i Rembrandts 1600-talsstil.
2, för mycket ’blod och jord’ i färg och motiv.
En guide på Kulturhuset i Stockholm (på hans utställning där för många år sedan) sa att Nerdrum därför ej blev vald till den höga tjänst han sökte på Oslo konsthögskola.
Det är fel. Jag var lärare på Oslo Kunstakademi vid den tiden. Nerdrum var i och för sig självskriven. Han ansökan innehåll endast ”Jag söker”. Men han ställde krav på eget hus och att han skulle ha sina egna elever. Det kan man inte göra.
Ok, jag kan mycket väl minnas fel i detaljer, det var många år sedan. Men det kan också varit guiden som svävat lite i berättelsen,