Signaturen ”Doktorn” har skrivit några kommentarer angående konst:
”Mäster Lars har länge sökt den sanna konstens väsen och byggt sitt Nimis till vittnesbörd därav.
När det gäller Nimis talar vi om magi. Konst har varken redovisningsskyldighet inför curatorer, kritiker, eller akademier, eller
‘konstkonsumenter’. Den existerar endast för dem med redan en viss förståelse för dess magi.”
Dessa meningar kan ha en viss pedagogisk funktion. Jag har inte på mycket länge sökt den sanna konstens väsen, ej heller byggt Nimis till någon sådan vittnesbörd. ”Den sanna konstens väsen” är en konstteoretisk vändning som har varit vanlig ganska långt in på 1900-talet. Man hade vid den tiden fortfarande tanken att det fanns universella värden i konsten. Konsten har sina värden och vid varje tidpunkt får dessa värden omförhandlas. De måste alltid bekräftas. I Doktorns text antyds att det skulle gå bra utan konstvärldens erkännande vilket enbart är en from förhoppning på det egna jagets förträfflighet. Självklart måste man inse att konstvärlden representerar en professionell nivå. Den har alltid rätt vid varje tidpunkt men kan dock ofta missta sig angående framtida värderingar.
Det hjälper liksom inte att Doktorn står för bekräftandet. Det är alltid trevligt när någon hejar på men vad är detta mer än ett privat tyckande?
Konstvärlden har visat uppskattning för Nimis. Nimis har nog fått en skuggning genom rondellhunden men det är bara pikant.
Konstens kvaliteter skapas med andra ord ständigt och det står var och fritt att lägga till vad man önskar. Man kan även lägga till ”den sanna konstens väsen” och komma med något förslag om vad det skulle vara för något magiskt. Men ytterst få förslag får något erkännande utan förblir privata övertygelser.
Skillnaden oss emellan är den heliga konstvärldens hyllande. Du är för, men jag som fri amatör emot. Annars tycker vi lika. Jag anser inte att det skulle behöva finnas någon ’konstvärld’ nödvändig för A att uppleva konst producerad av B … I omvänt fall vore A en funktion av nämnda ’konstvärld’. Detta förutsätter att A har fri vilja. Om B skulle vara osjälvständig, bara representera ’konstvärldens’ vilja och dock falla A på läppen – är det blott ett lyckligt sammanträffande och intet mer. Varje människa äger antingen en liten fri vilja – eller pytteliten fri vilja – dock tillräcklig för att ifrågasätta ’konstvärldens’ auktoritet i vårt förvirrade samhälle.
Nimis är verkligen fri konst i en brutal miljö. Fribyggd utan byråkratigodkännande är den mer levande än något regelverk tillåter. Tack Lars för den upplevelsen!
Relativitetsteorin behöver en absolut konstant att hänga upp alltsammans i – ljushastigheten. Den förändras aldrig. Men ’konstvärlden’ är ingen bra konstant att bedöma konst efter – den är föränderlig som molnen på en sommarhimmel. I stället har vi människans fria vilja. Den är mycket liten, men har magiska egenskaper (synchroniciteter, parapsykologi). Den är grunden till Edward Pols ’direkta vetande’ och Rupert Sheldrake morphiska fält – en gemensam grund för alla människor uppenbarad även i Jung’s kollektiva omedvetna.
Således Lars, jag har en motteori – icke konstvärlden – utan mänsklighetens gemensamma grund avgör allt – även att alla upplever ’blått’ likadant, förstår varandras språk etc.
Jag menar att konstvärlden konstituerar konsten. Utan den finns ingen konst. Dessutom är alla som vet det minsta om konst en del av konstvärlden. Givetvis är det att vara medlem inte detsamma som att ha stort inflytande. Elittrupperna har självklart nog en särställning. De har kunskaper och insikt. Det betyder inte att de är särskilt kreativa, snarare är deras uppgift att skapa den fasta ramen kring konstens status. För så är det också: Konstvärlden är konservativ och förändringar sker långsamt.
Kan det finnas någon konst utanför konstvärlden? Svaret är nej.
Angående Nimis är den självklart beroende av konstvärlden. Nimis är en något senkommen del av landart, tämligen originell men den skulle inte ha varit möjlig utan sina föregångare.
Kärleksvärlden konstituerar kärleken. Utan kärleksvärld ingen kärlek. Den har kunskaper om kärlek… osv. Orimligheten är uppenbar. I den mån konst är en yttre pådyvlad färdighet undgås påvisade orimlighet.
Men uppstår inte konstverket i hjärtat? Jag vet mycket väl att Du vill klara dig utan högre makter – men redan viljan i sig är en högre makt – en pytteliten sådan – men dock tillräcklig för att ställa människan i en helt annan kategori än hennes egna matematiskt reglerade naturvetenskaper.
Viljan verkar, tanken spekulerar. Du avänder Konstvärlden som prästen använder Kyrkan – det finns ingen frälsning utanför kyrksn och intgen konst utanför konstvärlden. Men ändå finns den redan i Ditt hjärta – och detta har en pytteliten magisk potential. Viljan studsar icke likt tanken tillbaka från objekt och förblir till ofarlig spekulation – viljan verkar omedelbart. Den öppnar porten utan återvändo. Därför är den hos homo sapiens ännu helt liten.
Viljan är en bättre ersättare till ’ljushastigheten’ i våra teorier om människan och hennes relationeer.
Lars,
Kan du skrive noe om gatekunst i forhold til ditt kunstbegrep og det institusjonelle?
For meg er Dan Park viktigere enn Banksy, fordi han viser ekte følelser de gangene han er på sitt beste. Men bildene til Banksy oppnår høyere priser. Hvorfor er det slik?
Den ene ser Nimis som rammeverket til et himmelstrebende bygg, den andre ser den som en levende organisme, et klatrestativ eller utkikkstårn. Historien bak installasjonen og de prosessuelle aspektene vil for andre igjen, være en del av opplevelsen. Variablene som fører til opplevelse er mange. Jeg synes det er spennende å søke etter nye innfallsvinkler.
Selv om opplevelsen er subjektiv, tenker jeg at den kan ha verdi for andre. For til tross for at jeg ikke kan dele min genuine opplevelse med deg, har jeg likevel stor glede i å dele fortellingen om opplevelsen, likeledes å lytte til din fortelling. Referanserammen utvider seg og blir kilde til nye opplevelser. Sånn sett ser jeg kunsthistorie som konservering av ulike fortellinger. Så er spørsmålet, hva er det som gjør at den ene fortellingen får mer status enn den andre? Det er vel her den institusjonelle kunstteorien kommer inn med sin fulle tyngde.
Marginalanteckning:
Jag har aldrig sett Nimis som någon yttring av ’senkommen landart’. För mig är Nimis en motsvarighet till Augustinius ’Civitas Dei’ – en mysteriernas stad. Terminologin må säga ’landart’ – men detta intresserar mig egentligen inte så mycket.
Det er slik jeg ser Nimis – som skapt av et individ, et geni. At det inngår i en tradisjon er sikkert viktig. Men Nimis er utenkelig uten Lars Vilks.
Betraktaren kan se vad denne önskar. En del ser en skräphög. Däremot är det ofrånkomligt att det finna en rad faktorer som utgör förutsättningen.
Men denne raden av faktorer samles i et individ og gis uttrykk gjennom en skapende ånd!
Det är riktigt, en konstriktning är ingen garanti för ett bra resultat.
Nimis er mer en et bra resultat, det viser – om ikke annet – antall besøkende. Jeg skulle ønske at det offisielle Sverige viste deg den ære du fortjener.
Förutsättningen för ett Nimis fanns för alla men bara Lars Vilks realiserade det. Tillfället gör både tjuven och mästaren!
I (n+1) = I (n) + WILL
I Will Be What I Will Be (Ex 3:14)
Är det numera omodernt att tillägna ett konstverk en person eller en idé? Personer som greve Waldstein, furst Lichnowsky och Antonie Brentano blev ju odödliga för att Beethoven tillägnade dem några av sina mest betydande verk. (Åke Holmquist Beethoven. Ursprungligen tillägnades, har jag för mig Nimis de baltiska folkens frihetslängtan, men nu när detta uppnåtts undras om verket fått en ny dedikation?
Jag vill inte utan vidare påstå att Nimis tillägnan de baltiska folken var det avgörande för den frihet länderna uppnådde. Men man bör inte heller helt bortse från denna potential. Nå, detta avverkat kunde nästa steg tas, Nimis dedicerad till uppgiften att befria sig själv från det nationalistiska Sverige.
Välformulerat och bra skrivet, Lars. Skönt att du äntligen sätter Doktorn på plats. Samma recept som du här föreskriver kan förstås användas på resten av Doktorns (och Tallskogs och minnesdagens) självuppfyllande profetior om världens beskaffenhet där fakta och självdistans alltid lyser med sin frånvaro.
Det enkla svaret är att studera bakgrund och förutsättningar för dessa båda konstnärer. Det är ju klart att den miljö som omger Banksy är gynnsam för att skapa en betydande konstnär. Banksy har dessutom en estetisk signatur som har bättre utsikter att slå genom. Banksy har dessutom agenter som verkar för honom. Dan Park är svensk och verkar i Sverige, då är man långt borta från ett internationellt genombrott. Du kan själv försöka räkna efter hur många internationella konstnärer som Sverige har producerat genom tiderna.
Som samler og ikke investor vil jeg heller eie Dan Parks bilder enn Banksys. Banksys bilder har en helt annen estetisk kvalitet, men innholdet er banalt og politisk korrekt. Dan Park er på sitt beste rå og ukorrekt på en ærlig måte.
En skraphaug har sin verdi – ikke minst for arkeologene.