Tack för all respons om den institutionella teorin. Den är lite mera komplicerad än man först tänker sig. Signaturen Beppe menar att teorin kan överföras till många andra områden. Det kan den, men det är ändå speciella omständigheter för konsten. Svårigheten att definiera konst har främst handlat om att konstbegreppet förändras och att förändringen är huvudsaken. Varje definition kan därför i allmänhet kullkastas genom att en klurig konstnär skapar ett verk som inte passar in i definitionen. Den institutionella teorin hanterar det problemet.
Beppe menar vidare: ”Det enda jag får ut av den institutionella teorin är att den ringar in etablissemang.” Som klassificerande gör den inte det. Etablissemanget har inte något större intresse att bevaka konstens gränser. Det kan finnas en och annan som fascineras av huruvida barnteckningar på ett kylskåp eller massproducerad hötorg av enklaste sort är konst, men det är marginella frågor.
En annan sak är kvalitet och där kommer det att handla om att ringa in etablissemanget. Beppe menar att det rör sig om självklarheter men det torde han vara ensam om. Kvalitetsbegreppet i konsten är synnerligen omstritt och de flesta i konstvärlden skulle förneka att kvalitet i samtidskonsten skulle vara en enkel sak att definiera. Jag menar dock att det är tämligen lätt, åtminstone i stora drag. Vill man gå in i detaljerna blir det både svårare och intressantare. Den allra viktigaste kvalitetsfaktorn är tillgången till nätverk och kontaktnät, vilket kräver ett omfattande arbete att kartlägga. Men allt detta går naturligtvis ut på att det inte finns någon kvalitet i sig utan enbart kvaliteter som konstrueras och etableras men som dock måste följa vissa grundläggande drag (som jag nämnde några exempel på igår).
Signaturen Kin undrar varför den estetiska teorin idag är åsidosatt och ersatt av ”angeläget”, ”nyttigt”. I grund och botten handlar det om överskridandet. Den förskjutningen innebär en kraftig begreppsexpansion och kunde därför tillfredsställa konstens ständiga behov av nya marker. Väl etablerat fungerar det sämre inte minst med tanke på att en stor del av samtidskonstvärlden har börjat tro på konsten som den alternativa och saliggörande politiken. Jag tror inte man kan göra så mycket åt det mer än att vänta på att entusiasterna springer sig trötta. Så småningom kan vi återkomma till konstens lika fascinerande som onyttiga landskap.
Krister,
Det er ganske sikkert umulig å bevise Guds eksistens med vitenskap, logikk og filosofi, men det er mulig å sannsynliggjøre Guds eksistens med disse midlene. Ut fra min kunnskap mener jeg at det er mer sannsynlig at Gud eksisterer enn at han ikke eksisterer. Så får det være opp til hver enkelt hva man vil tro.
Lars,
”Inge, jag har sagt det tidigare. Om Gud har skapat universum varifrån kommer då Gud och vad skulle denne bestå av för något?”
Gud må være evig og eksistere nødvendig for at vi ikke skal komme opp i problemet med uendelig regress.
Siden materie, rom og tid ble til ved skapelsen må skaperen være immateriell og utenfor tid og rom. Det nærmeste vi kan forestille oss er trolig at Gud ligner noe som et sinn eller en bevissthet eller en sjel.
”Universum kan mycket väl ha funnits alltid och en teori är att den pulserar genom att universum skapas och faller sönder för att igen skapa nya universa.”
De opprinnelige teoriene om et syklisk univers ser ut til å være feil, blant annet på grunn av akkumulering av entropi ved hvert nytt univers. Men du tenker kanskje på modeller som den Roger Penrose fremmer? Si gjerne mer om den i så fall.
”Gud förklarar ingenting men jag kan förstå att den hypotesen är viktig för människor som vill välja att tro på en bestämd mening med tillvaron.”
Gud forklarer eksistens, bevissthet og moral i en filosofisk sammenheng. At du ikke klarer å se forbi Gud som en ønsketenking forandrer ikke på det.
I TV-kanalen Discovery science finns en programserie som heter ”Throug the wormhole” där man visar forskning runt universums uppkomst och evolutionen. Presentatör är den välkände skådespelaren Morgan Freeman.
I ett avsnitt om evolutionen visade man på problemet att det i varje steg finns så många slumpmässiga möjligheter att det är statistiskt omöjligt att vi på 3 miljarder år nått fram till människan, en populär åsikt bland kreationisterna.
Men en matematiker visade med ett utmärkt exempel att evolutionen inte sker slumpmässigt, utan den prövar sig fram.
Exemplet är: Det finns några triljoner sätt att måla ett schackbräde med lika många svarta och vita rutor, men bara ett där varannan är vit, varannan svart.
Man förstår att det tar ofantligt lång tid innan man hittar det rätta mönstret genom att studera denna lista.
Men evolutionen gör så här: Välj ett slumpmässigt mönster, gå sedan igenom det och flytta om allteftersom du upptäcker felaktiga rutor. Antalet kombinationer reduceras då till 64000 (tror jag).
För mig var det en chockerande aha-upplevelse!
Ateisten,
Har du en link til dette programmet?
Ett huvudlöst besluta att byta gud!
http://www.avpixlat.info/2015/04/17/invandrad-muslim-konverterade-till-kristendom-nu-dodshotas-han-av-slakten/
Da er vi uenige Inge. For meg er menneskets evne til å tenke og konstruere modeller om virkeligheten svært interessant – uavhengig av om Gud eksisterer eller ei. Jeg er dessuten skeptisk til at vi kan tenke oss fram til hva en ”første beveger” er for noe og føre dette som en form for bevis. Derfor tenker jeg at det absolutt kan være en tankefeil å tro at vi overhodet kan tenke oss fram til en Gud som eksisterer utenfor tanken. Begreper er nødvendige som modeller for å forstå aspekter ved oss selv i forhold til den virkeligheten vi opplever. I denne sammenhengen synes jeg det er svært så interessant å se på paralleller og overføringsverdi fra den ene diskursen til den andre.
Kin,
Er du sikker på at vi er uenige? Vår evne til å konstruere modeller av virkeligheten er selvsagt viktig. Det jeg protesterer mot er at hvordan tro på guder oppstod sier noe om Guds eksistens. http://en.wikipedia.org/wiki/Genetic_fallacy
Inge, googla det här: discovery science through the wormhole så är du välkommen till oss gudsförnekare sedan.
Inge,
jeg er enig i at tro og eksistens er to forskjellige ting – med mindre vi ser troen som en del av det å være til.
Takk for wikipedialenken. Som en gjenytelse har jeg følgende tips: ”Philosopy in the flesh – the embodied mind and its challenges to western thought” av George Lakoff og Mark Johnson. Jeg har bare kommet halvveis, men kan allerede si at den er verdt kronene.
Takk for tipset, Ateisten. Jeg ser for meg noen spennende timer med Morgan Freeman en stund framover.
Ateisten,
Jeg har lenge tenkt på å se Through The Wormhole, så takk for påminnelsen.
Kjenner du til begrepene logisk positivisme http://en.wikipedia.org/wiki/Logical_positivism og vitenskapisme http://en.wikipedia.org/wiki/Scientism ? Tanken om at kun det som vitenskapen kan vise oss, kan være sant, er grundig tilbakevist. Den vitenskaplige metode kan ikke bevise seg selv.
Min erfaring med ateister er at de ofte er gode på vitenskap, men dårlige på filosofi. Jeg har nevnt Richard Dawkins i denne sammenhengen. Er det noe i TV-serien Through The Wormhole som gjør at jeg bør revurdere denne innstillingen og bli ateist? Og på den annen side: Er det ingenting ved innsikten i det ufattelig komplekse og samtidig ordnede universet som overvelder deg, Ateisten, og gir deg en indre tvang til å falle på kne foran skaperen av alt dette?
Hvis du eller andre reagerer på noe av det jeg skriver her på forumet og mener at jeg tar feil, setter jeg pris på om dere er konkrete. For eksempel til Lars når det handler om et syklisk univers. Det er ikke nok å vise til at noen mener at universet er syklisk, og dermed tro at diskusjonen er slutt. Det er tvert imot da diskusjonen begynner.
Inge,
siden du nevner Dawkins, og siden det var jeg som brakte han på bane, tillater jeg meg å blande meg inn i et spørsmål som er rettet til Ateisen.
Vi kan sikker være enige om at vitenskap handler om å gjøre hypoteser til bevis. ”I idèhistorien finnes det eksempler på spørsmål som blir besvart og som tidligere ble oppfattet slik at de for alltid vil ligge utenfor vitenskapens område,” skriver Dawkins. Han ser Guds eksistens som en vitenskapelig hypotese lik alle andre vitenskapelige hypoteser. Derfor mener han at hypotesen er etterprøvbar og han setter problemstillingen inn i en temporær agnostisime-kategori. ”Guds eksistens eller ikke-ekstistens er et vitenskapelig faktum om universet som kan oppdages i prinsippet, om enn ikke i praksis,” skriver han. Det går altså an å leve liv med filosofisk undring, men med antagelse om at det ikke finnes noen Gud. Det er likeledes mulig å la seg overvelde av inntrykk, uten å måtte falle på kne foran noe man antar ikke finnes.
Kin,
Jeg er kristen, hva er du?
Ikke kristen.