Venedigbiennalen tar sitt ansvar för allt elände och alla orättvisor i världen. Och det är väldigt fint tycker åtskilliga konstkritiker. Se t ex DN, SvD och Aftonbladet.
Rättvisa åt alla genom konsten, även om konstvärldens agenter brukar medge att det inte är alldeles enkelt att uppnå några synliga resultat. De frågor som man brottas med i de mest upphetsade kretsarna kan sammanfattas med följande punkter som är hämtade från en introduktion till ett kommande seminarium på Valand:
”How can art and academic work produce political resistance?
How can one avoid being taken hostage by the neo liberal forces the work aims to resist?
How can a traditional separation between inside/outside, thinking/doing and art/activism be prevented?
What practices can be created from a merging of the academic fields of humanities and contemporary art?”
Svaret på den första frågan är “Genom att tro på konsten och att besöka biennaler för att kollektivt stärka denna tro”
Svaret på den andra frågan är mycket lätt. Bli konstnär. 99 % av alla konstnärer är fullständigt ointressanta för de neoliberala krafterna.
Den tredje frågan förvånar mig. Detta är redan överståndet. Men det ändrade ingenting.
Den fjärde frågan är en av dessa förhoppningar att den akademiska världen skall intressera sig för den internationella samtidskonsten. Man skulle försiktigtvis ställa frågan: Vad har konsten att erbjuda?
Konstvärlden menar säkert väl med all denna solidaritet med alla som får utstå världens elände, men frågan är varför det har blivit såhär? Kanske har vår kulturs skuldkonto nu börjat övertrasseras, så att det mest förbjudna helt enkelt blir att inte hundraprocentigt visa sig världssolidarisk eller att verka i en konventionellt solidarisk anda. Känns inte som slump att de som far mest illa är de som kanske i ett helt yrkesliv verkat i exempelvis konstvärlden, och så ett litet snedsteg/frånsteg från den aktuella ordningen, så är man värsta sortens syndare. Jag tänker naturligtvis på dig och Dan Park. Kanske handlar det mer om prestige än att verkligen stå upp för bra värden?
Det är lite som en ny och engagerad lärare i en klass som är så mån om att de utsatta i klassen att han börjar trycka ner personer i klassen som inte ens har gjort något. Men en sån lärare blir tyvärr snabbt impopulär och förr eller senare avsatt, ty han göder en motrörelse som växer sig starkare för varje gång intet ont anande elever trycks ner och förklaras som onda.
Tankvärt Ludvig.
Tar man Dan Park och Pegida-projektet, som på sätt och vis känns som värsta kitchiga performance konstverket.
Så uppfyller väl det verket, sett som ett konstverk, de tre första punkterna, och kan i viss mån få påverkan även på den fjärde punkten.
Iallafall, oavsett om man tycker det är bra eller dålig konst, så är det ett konstverk som engagerar människor.
Själv tycker jag det är jättebra konst, och att det är väldigt effektfullt. Några få människor demonstrerar, med Dan Parks ordlekar och komiska skyltar, och överröstas av en stor hord av skränande motdemonstranter.
Du har några goda poänger här , Minnesdagen . .
Diskussionen om Moskée eller Konst diskuteras genom kravet på att vara skolös i en Moské. Tänkte då på Viskonsten där våra yppersta viskonstnären uppmanar oss att vara skolösa! Här citeras första och sista verserna:
Varje gång du tar av dig skorna,
så medge att det känns skönt
Det betyder att Apan i dig har än en framgång rönt
Dröm om min förvåning när jag plötsligt förstod.
Dröm om min förvåning. Den bananen var god.
–
Ljuvliga barfotadagar leker människor med varann.
dricker, skrattar och dansar till en strumlästorkester
Rolös man är en trolös man men bäst är en skolös man.
Lycklig fri och ursprunglig tar han kärlekssemester.
Så dröm om min förvåning, det är en dröm som är bäst.
Tänk på det när du tar skorna av härnäst!
Barfota har inte samma innebörd i och utanför en Moskée. Ska barfotasymboliken ges en internationell tolkning? Hur ska världen se på detta att man röner en framgång som Apa i sitt skolösa tillstånd.
Innan hjärnsläppet konsumerar all Mollyansk rationalitet bör tilläggas att Apan i dig inte är detsamma som att vara Apa…
Den store Ramel – i sin geniala enkelhet – befinner sig någonstans där han knappast låter sig fånga i samtidskonstens analytiska nät.
Men frågan om våra fotbeklädnaders vara eller icke vara har inte förlorat sin aktualitet.
The Telegraph refererar händelseutvecklingen i moskésaken den 11:e Maj ( länk finns på nr 2052 ).
Där kan man läsa följande – ”an Italian visitor refused to remove his shoes, arguing that if it was really just an art installation and not a proper mosque then he had no obligation to do so.”
Konstspubliken är uppenbarligen inte helt med på noterna . .
. . men identitetspolitiken kan bli ett problem.
Läste för en tid sedan att engelska djurrättsaktivister ( eller var det amerikanska ? ) kämpar för att ge apor fulla mänskliga rättigheter.
De kan säkert hitta kränkningar , ja kanske också hets mot folkgrupp i Ramels text . .
Kära vänner. för information.
Ramel komponerade musiken, ensam.
Texten står på Beppe Wolgers. vissa källor säger ett samarbete mellan herrarna. Povel framförde visan.
Mohammad.
Hur vet du det du påstår. Vi är kanske alla apor någonstans inom oss. tanken är inte alls orimlig!
Molly !
Är nog riktigt att texten skrevs av Ramel och Wolgers i samarbete.
Den står faktiskt inte i min bok med Ramels samlade texter.
Och de bägge var ju gemensamt ansvariga för revyn med samma namn.
Men tycker mitt tidigare omdöme står sig – enkelt , tidlöst och genialt !
Fox News blurs out breasts on record-breaking Pablo Picasso artwork.
A leading US art critic has blasted Fox News for being ”sexually sick” after the network blurred out the breasts on Pablo Picasso’s The Women of Algiers (Version O) in a report about the masterpiece selling for a record-breaking US$179million (NZ$243m) in New York on Monday.
http://www.stuff.co.nz/entertainment/arts/68547902/fox-news-blurs-out-breasts-on-recordbreaking-pablo-picasso-artwork
”Den fjärde frågan är en av dessa förhoppningar att den akademiska världen skall intressera sig för den internationella samtidskonsten. Man skulle försiktigtvis ställa frågan: Vad har konsten att erbjuda?”
Hvilke kvaliteter har den internasjonale samtidskunsten som akademiverden ikke har?
Nå ser jeg bort i fra de tre første problemstillingene som var satt opp, og gjør en mer generell betraktning. Jeg foreslår at man starter undersøkelsen med noen av de mest påtakelige kunstneriske kvalitetene;
”Konstbegreppets tillväxt genom överskridande
Överskridandet är ett sådant när konstvärldens elittrupper tar avstånd
En tillräcklig mängd av obegriplighet för att göra varje konstverk tillräckligt obegripligt
Du skall icke illustrera
Att alltid sikta bredvid det som synes vara målet” (2031),
og vurderer hvilke som er forenelige med akademiverdenens interesser og mål. Hvis ingen av dem er aktuelle, kan man fortsette undersøkelsen med de litt mindre påtakelige kunstneriske kvalitetene.
Dersom man ender opp med ikke-påtakelige kvaliteter, altså de som er felles, kan man snu listen og spørre seg om det likevel kan være mulig at noen påtakelige kunstneriske kvaliteter har potensial til å utvide begrepene omkring for eksempel metodikk og formidling innen akademia?
Ja faktiskt Molly
Googlade runt och fastnade någon timme i diverse utläggningar om saken.
Och tanken visade sig att inte alls vara orimlig.
Till och med så rimlig att det faktiskt går att påstå att vi människor ÄR apor.
Hmm…
Mohammad
För 40 000 år sedan existerade 5 människoliknande apor. Det har den etologiska forskningen kunnat visa. Michael Hammar, forskare inom den fysiska antropologin har av en slump kunnat visa att några kusiner som härstammade från Afrika hade en gemensam Y-kromosom som ärvs från far till son. Den Y-kromosomen härstammar från en ”grottman” som levde samtidigt med neandertalmänniskan. Vårt ursprung är äldre än Adam och Eva.
Tänk så det kan bli, här har man gått omkring på klotet och trott sig vara människa.
((ryser))
😉
Molly, vårt ursprung började nog vid Big Bang. Utom för mohammad då förstås!
Mohammad
Var inte ledsen. vi som kallas människor är inte så överlägsna andra levande arter. Människan är en paradox. vi är en ensam individ och en flockvarelse, vänlig fientlig, samarbetsvillig och sönderslitande. Hon förmår att bygga upp och riva ner. Hon är en social varelse som behöver arbeta med andra för sin egen och samhällets skull, men som biologisk varelse inriktad på att överleva. Djungelns lag är hennes.
/E. Horrock, professor i genetisk psykologi vid Ohio State University/
Människan är ett stadie mellan djur och übermensch