Adam Cwejman uppmärksammar (GP) den lättkränkta ungdomsgenerationen. I strävandet efter ett rättvist samhälle är det inte längre acceptabelt med avvikelser. Kulturuttryck som har några eller flera år på nacken måste anpassas för att inte skapa lidande hos betraktarna. I konsten har vi samma fenomen. Curatorerna ser till att det inte visas något som kan uppfattas som opassande.
Venedigbiennalen är självfallet producerad enligt dessa normer. Dagens konstnärer verkar för rättvisa och mångfald vilket i längden blir tämligen trist. Jag skrev tidigare om Omkonsts sågning och det föreligger också en Sågningen 2 av Leif Mattsson. Notera att Mattsson dock är med i samtiden och understryker att Sarah Lucas skulpturer är sexistiska. Omkonst har alltid en stark dragning till måleriet och samtidsutställningarna har i regel inte mycket att bjuda på av den varan. Ett undantag är rumänen Victor Man (723) som visar sina typiskt mörka bilder.
En av Victor Mans målningar på huvudutställningen i Venedig
Mans bilder är inte särskilt häftiga eller fyllda av målarglädje. Det kan man däremot säga om målningarna i den rumänska paviljongen av Adrian Ghenie (1130). Det finns ett antal rumänska målare och de har haft stora framgångar inte minst kommersiellt. Ghenie blev hur som helst föremål för de måleriintresserades uppmärksamhet vilket också gäller Leif Mattsson. När måleriet tar ut svängarna och liknar ”riktigt” måleri är det vanligtvis expressivt. Här kan man se ett urval av Ghenies kollektion på biennalen. Ett modernistiskt måleri som därmed inte kommer riktigt ur fläcken, men elegant och tilltalande. En av hans mest kända målningar är Duchamps begravning.
Adrian Ghenie i sin ateljé med Duchamps begravning
”Dum som en målare”, sa Duchamp och påpekade att konsten var alltför ”retinal”. Men när tiden gått och den duchampska standarden hade slagit genom står vi igen med motsatsen, att konsten är för lite retinal och med ett nytt talesätt: ”Kvasiintellektuell som en konstnär”.
Verkligen häftig konst av Ghenie. Men i tavlan ’Persian Miniature’ ser det minsann ut som om Bruno Liljefors, inte Ghenie, har målat björkarna;)
Här är en bra föreläsning om postmodern konst, av Roger Scruton:
http://youtu.be/0spOdgBr3iE
Han går hårt åt en rad konstnärer, bl a Jeff Koons. Scruton menar att konst är estetisk skönhet (beauty, form and redemption). Istället för att läsa in oss själva i konsten – enl Scruton en narcissistisk farsot inom konsten – ska konstverket erbjuda sådan skönhet så vi går utanför oss själva, våra tolkningar, och istället bländas av konstverkets objektiva skönhet, som är större än oss. Ett exempel på sådan storartad konst är enl Scruton Van Goghs stövlar.
Vet inte om jag håller med Scruton, men uppskattar ändå honom.
OT. 58% av svenska folket är emot DÖ. Svenska politiker röstade idag enligt DÖ-överenskommelsen.