2079: Den oförsonliga skräcken

Efter IS terrorattentat kan man bara konstatera att den okontrollerbara skräcken har fått ytterligare fäste. Inte utan skäl, vi har anledning att vänta oss mer. Ett fåtal personer kan åstadkomma mer än en hel armé. Det är dessutom svårt att få grepp om vad IS är. Det har kommit en del förnekanden om dess religiösa motiv ”IS har inget med Islam att göra”. Det är naturligtvis fel. Det rätta är att säga att det är en avart. Men den kan varken kallas för högerextrem eller vänsterextrem. Har man den läggningen kan man förklara den som ett utslag av västvärldens och särskilt USA:s politik. Går man inte in för den bekväma ståndpunkten är det inte mycket mer att se än negationen av allt som vi betraktar som anständigt, den radikale Andre som dock har svårt att väcka vårt medlidande, långt mindre vår förståelse. IS har växt fram under gynnsamma omständigheter. Men vet att USA inte kommer att skicka några truppen och att ingen annan heller är benägen. Man kan tämligen lätt smyga in sina terrorister i flyktingströmmarna eller vinna anhängare i Europas ghettoområden.

Även bland de mest ömsinta debattörer finns det inga sympatier för IS gärningar och attityder. IS lämpar sig inte för vår tids sökande efter polariserade åsikter. Typiskt för vår tid är att producera åsikter vilket är betydligt enklare än att föra sakliga debatter eller försöka överbrygga åsiktsmotsättningar. Fenomenet har också funnit god jordmån i det akademiska livet. De mjuka vetenskaperna lämpar sig till att producera det ”forskaren” önskar sig. Ett gott exempel på detta beskrivs av Susanna Mannelin i GP. Är man genusforskare är det automatiskt en given förutsättning att visa hur illa det är. Emellanåt kan dock priset bli lite för högt.

Det här inlägget postades i debatt. Bokmärk permalänken.

137 svar på 2079: Den oförsonliga skräcken

  1. Adam skriver:

    mohammad: Tack! Och ja, jag avsåg båda parter.

    Gällande dina frågor är jag aws på jobbet, och dina frågor kräver ordentliga svar. Lovar att återkomma. Rent principiellt finner jag inte att sl är rasist. Då kan inte jag heller vara en rasistisk medlöpare.

    Men återkommer med utförligare svar!

  2. sl skriver:

    Skälet till att illuminati inte kan avslöjas är att det inte finns. Det är påhittat av judehatare.

  3. Adam skriver:

    sl: instämmer. Tycker även både du och jag lyckats bevisa det ett antal gånger härinne. Om paranoida antisemiter från man säga att de är väldigt envisa i sina trosföreställningar…

    Mohammed: du frågade mig om vad jag tyckte om sl:s åsikter och om jag inte var en rasistisk medlöpare åt honom.

    Jag upplever sl som en hederlig intellektuell, därför att han tydligt redovisat sin ideologiska utgångspunkt, och utgått ifrån den i sina resonemang. Jag vill också tillägga att jag, den senaste tiden, mycket noggrant läst samtliga av sl:s inlägg.

    sl hänvisar till Samuel P. Huntingtons ’Civilisationernas kamp: mot en ny världsordning’ (översättningen av bokens titel till svenska missar originalets kraftfullhet på engelska; The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order). sl uppger själv han läst boken. Det har inte jag, men är jag bekant med de tongivande filosofiska idéerna.

    Ramverket för Huntingtons bok är en kritik av filosofen Francis Fukuyamas idé om att västvärlden med alla medel som bjuds ska sprida sin demokrati över världen, och att det är möjligt att genomföra. Huntington betvivlar nämligen hela idén om en gobal demokrati, och överhuvudtaget att reducera nationer till ideologi. Huntington menar ist att världen består av åtta större kulturer:

    https://en.m.wikipedia.org/wiki/File:Clash_of_Civilizations_map.png

    Huntington är känd för att många av hans profetior slagit in. Efter kalla krigets slut i början av 1990- talet gick Huntington ut och sa att nu kommer västvärldens främsta fiende inte vara kommunismen längre, utan islam. Han avled 2008, men skrev såhär om Ukraina (alltså innan konflikten där hunnit börja):

    While a statist approach highlights the possibility of a Russian-Ukrainian war, a civilizational approach minimizes that and instead highlights the possibility of Ukraine splitting in half, a separation which cultural factors would lead one to predict might be more violent than that of Czechoslovakia but far less bloody than that of Yugoslavia.

    Många ser globaliseringen som en möjlighet för olika kulturer att närma sig varandra. Huntington menade istället att globalisering oundvikligen kommer att innebära kulturella krockar, därför att människor inte kommer ge upp sin nationella identitet i det globala rummet. Icke- västerländska civilisationer kommer vilja skapa egna strukturer; egna ekonomier, lagar och sedvänjor.

    Huntington talade också om delade civilisationer, som slits mellan att vilja och inte vilja tillhöra väst. Exempel på sådana är Turkiet, ovan nämnda Ukraina, och Australien – som enl Huntington slits mellan att vilja tillhöra väst och att vara en del av Asiens tigerekonomier.

    *** *** ***
    PS

    Här finns, som alltid, massor att invända emot. Själv är jag inte överens med Huntington i allt – jag tenderar faktiskt mer att hålla med hans meningsmotståndare Fukuyama i mycket. Men som intellektuell positionering förtjänar det att tas på allvar. Därav även sl:s inlägg.

    *** *** ***
    PPS

    Och, som jag ser det, har inte Doktorn någonstans lämnat en källa värd att ta på allvar. Jag har försökt bekanta mig med texter Doktorn länkar till; (det är inget fel på min förmåga att förstå intellektuella texter), Ursula Haverbeck och nu senast andra paranoiker, saknar förmågan [likt Doktorn] att formulera en teori (sannolikt har varken Ursula Haverbeck eller Doktorn förstått vad en teori är) som är begriplig och driva den teorin med hjälp av teser, hypoteser, hjälphypoteser, relevant empiri osv.

    *** *** ***
    PPPS

    Man kan klaga på det sl skrivit ur ett retoriskt perspektiv (CeDe:s paradgren) men jag försöker helst undvika det. Det finns grejer han skrivit om muslimer jag själv inte skulle skrivit, men jag vill undvika att märka ord och snacka om folks karaktär (CeDe:s paradgren). Det viktigaste är sakfrågorna, och där har sl en hel del intressant att säga.

  4. sl skriver:

    Som politisk grundlitteratur bör man läsa Huntington och Hjärpe (om islam). Jag har läst bägge, de står hemma i bokhyllan. Ny bok; ”Sapiens” av Harari. Mycket nyttig och intressant.

    Ingen har forumets judehatare och NWO-fabulatörer har någon intellektuell position, deras position är antiintellektuell och historieförfalskande, de sprider vandringssägner från förr.

    Islam är en värdegrund och civilisationsbas som står i konflikt med absolut grundläggande västeuropeiska värderingar. Islam vänder inte andra kinden till, individen har inget värde, och demokrati står i konflikt med islam. Profetens ord ska åtlydas, inte tolkas. Alla kristna kulturer kan leva med demokrati, som med nödvändighet inte är fullständig, men islam medger noll möjlighet till kritik (eller avbildning) av profeten. Vid konflikt mellan kristendom och demokrati gäller demokrati. Vid konflikt mellan islam och demokrati gäller islam. Det är skillnaden.

    ”Muslimer” kan vara på flykt undan islams politiska konsekvenser, ”muslimer” i kulturell bemärkelse kan vara ateister i religiös bemärkelse. Islam i politisk bemärkelse kräver underkastelse. Det går vi inte med på.

  5. Doktorn skriver:

    Rondellhunden, kritik av islam är ’kosher’. Kritik av nutidshistoria är inte ’kosher’. Jag tackar nu alla inblandade för bidrag till ovärderlig insikt i människors tankevärldar och deras inbördes dynamik i ett slutet sällskap av beundrare jämte guru.

  6. Adam skriver:

    Doktorn: Nej Doktorn, en blogg som är öppen vem som helst att läsa, och skriva kommentarer i, det är inget slutet sällskap, som du kallar det. Och om du med kritik av nutidshistoria menar förintelseförnekande, så har vi flera gånger visat att du har fel; rättare, dina källor håller inte måttet.

  7. sl skriver:

    Exakt; förintelseförnekande är inte ”historiekritik”, utan historieförfalskning.

  8. Tallskog skriver:

    Namnet ADAM = ”av blodet” på hebreiska 🙂

  9. CeDe skriver:

    sl, islam kan då liknas vid rovdjurens värld. Ingen vänder andra kinden till och individen har noll värde.
    Demokrati existerar inte och ledaren ska åtlydas.

  10. CeDe skriver:

    ….Den enda skillnaden jag kan se är förhållandet till inavel.

  11. mohammad skriver:

    Tack för ditt svar Adam, som av principiella retoriska skäl undvek sakfrågan…

  12. mohammad skriver:

    Exakt sl

    Islamofobi är inte ”islamkritik”, utan rasistisk islamförfalskning.

    Härtill…

    Att Huntingtons skrivningar avsåg ”civilisationernas kamp” måste bara vara ett hjärnsläpp från din sida.

    Hur tar du dig ur den ideologiska tvångströjan…

  13. Adam skriver:

    Mohammad: Jag undviker inte frågor. På frågan om sl är rasist har jag svarat nej. Och jag tycker att jag ganska tydligt redogjort för varför. Det är viktigt att ta upp Samuel P Huntington, eftersom idén om civilisationernas kamp kan tolkas som rasistisk. Jag försökte visa ovan den inte var det.

  14. sl skriver:

    Islam är en främmande religion, i praktiken bäraren av arabisk imperialism.

    Vårt samhälle är kristet, alternativt postkristet. Islam är inte en ras, utan en religion med krav på underkastelse. Islam är en totalitär lära.

    ”Fobi” tolkas numera som obefogad rädsla, men våra vanliga fobier, spindlar och ormar är vi antagligen rädda för av nedärvda befogade skäl. De kan vara giftiga och därmed farliga.

    ”Islamofobi” är nyspråk; rädslan för islam är inte obefogad, och islams krav på underkastelse är ett gift i samhällskroppen. Anpassning av västerlandet till islams krav på tolkningsföreträde är oacceptabelt. Det finns redan en massa länder som skadats av islam. Sverige behöver inte bli ännu ett i raden.

  15. mohammad skriver:

    Sl är den andra sidan av myntet i den här diskussionen Adam: den rasistiske muslimhataren.

    Lägg därtill Huntingtons föråldrade tes om civilisationernas kamp åt sidan.

    Dess analys uppvisar en oförstående och lättvindig syn på ekonomiska, politiska och kulturella samhällsfenomen i ständig förändring.

    Och är i allra högsta grad rasistisk…

  16. Adam skriver:

    Du Mohammad är långt ifrån den första som kallar Huntingtons idé om civilisationernas kamp för rasistisk. Han får kritik för mycket annat också. Som att hans idéer låg till grund för irakkriget 2003:

    http://www.huffingtonpost.com/khaled-diab/clash-of-civilizations-iraq_b_2922448.html

    Vad skribenten missar är att Huntington istället var emot irakkriget 2003:

    http://wcfia.harvard.edu/publications/memoriam-samuel-p-huntington

    Tror jag får specificera skillanden mellan Fukuyama och Huntington.

    Fukuyama är den som tror på att sprida demokrati globalt. Han var väldigt viktig för den neokonservativa rörelsen i USA under 1990- och 2000- talet. Detta trots att hans filosofi är klassiskt liberal. Fukuyama ser FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som det finaste försvaret för en civiliserad värld; och tycker västvärlden, med militära medel om det behövs, ska sprida demokrati. Fukuyama var för irakkriget 2003, och det är snarare hans filosofi, inte Huntingtons, man bör härleda till för att idéhistoriskt sätta irakkriget 2003 i sitt rätta filosofiska sammanhang…

    Huntington skulle, om jag förstått honom rätt, framför allt ifrågasatt det du skriver om:

    […] ekonomiska, politiska och kulturella samhällsfenomen i ständig förändring.

    Din åsikt är egentligen postmodern, i det den vill relativisera kultur, politik och ekonomi, genom att betona dess ständiga förändring.

    Huntington, som jag skulle rubricera som en klassiskt konservativ, menar istället att det är att negligera de särdrag en kultur uppvisar. Av samma anledning blir det fel att (som Fukuyama anser rätt) gå in militärt i ett land som Irak för att försöka skapa demokrati.

    Idén är inte så föråldrad du vill få den att framstå som. Det är tvärtom idén om ekonomiska, politiska, och kulturella samhällsfenomen i ständig förändring som är föråldrad, om den idén syftar på att enbart fokusera på förändring, och inte kultur.

    ***
    Eftersom jag nu skrivit så mycket om Huntington är det lätt att tro att jag också står för alla hans idéer. Det gör jag inte. Det jag skrivit ska ses mot bakgrund av Mohammeds anklagelser om rasism, och min vilja att diskutera anklagelsernas legimitet.

  17. Adam skriver:

    * legitimitet – jag skrivit slarvigt när jag skriver snabbt…;)

  18. CeDe skriver:

    ”Den rasistiske muslimhataren” – För mohammad finns inga mellanlägen. Han är säkerligen själv ingen troende muslim. De brukar inte vara ute och jama på nätterna eller kalla en islamkritiker för ”kompis”.
    Men han försvarar islam som en mor sitt barn, och visar aldrig ha förståelse för dem som känner en viss ambivalens och otrygghet inför en sekt som håller sina medlemmar i ett mentalt och i viss mån även fysiskt fängelse.
    Signaturen mohammad, en förvuxen vilsen vänsterpajas
    som fortfarande lider av sin egen barndoms trauma som han lindrar genom sitt obevekliga försvar av andra som han ser som lika utsatta.

  19. sl skriver:

    Islam är ingen ras, så islamkritik är inte rasism.

    Huntington är lättläst och intressant.

    Hans huvudteser
    1) åtta religioner utgör bas för jordens olika kulturer.
    2) Den västerländska kulturen uppfattar sig själv som universell, men den har bara besegrat de övriga militärt via teknisk överlägsenhet. Endast de besegrade minns detta, segrarna har glömt.
    3) I gränstrakterna mellan olika religioner kommer att föras krig om vilken civilisation landet ska tillhöra. Tjeckoslavokaien har redan delats, Ukraina kommer att delas, Kashmir och Israel är konfliktområden. USA, ett kristet protestantiskt land, importerar katoliker och andra i en takt som gör dess identitet osäkert.

    Huntington ställer sig inte på någons sida, vänder sig till den nordamerikanska och nordeuropeiska anglosaxiskt protestantiska kultur han själv tilhör och ber den att se ”de andra” med realistiska ögon. Han förordar starkare band mellan USA och EU.

    Den diskutabla sidan av hans bok är hans förklaring till den europeiska civilsationens plötsliga överlägsenhet. Han tror att just européer hindrar någon sida från att vinna total överlägsenhet, medan alla de andra; kineser, muslimer mfl rättar in sig i ledet och ”väljer” att stödja segraren. Förekomsten av flera konkurrerande västeuropeiska centra under medeltiden, upplysningen och industrialismen gjorde Europa framgångsrikare än övriga vid utvecklandet av teknologi. Jag tror han blandar bort sig i sin nordamerikanska vision, den brittiska politiken visavis kontinentaleuropa var att balansera kontinetaleuropas makter mot varandra. Västeuropas nationer utvecklades spontant, britterna styrde inte.

    ”Civilisationernas Kamp” är en ytterst läsvärd bok som resulterar i kräkreflexer från vänster, eftersom den är realistisk där vänster är orealistisk. Boken handlar om aspekter på verkligheten som vänstern önskar inte existerande. Inte med ett ord berör han heller den socialistiska frälsningensläran. Sovjetimperiet betraktas som en tillfällig variation av den ortodoxa kristendomens slaviska del, med stora imperialistiska framgångar. Stalin som tsar, inte som arbetarhjälte.

  20. sl skriver:

    Angående inavel;

    I Sverige hittade mänskliga hannar och honor varandra på nära håll ända fram till kommunikationernas språngartade utveckling från och med 1865. Med nödvändighet fick barnen föräldrar med likartad genetisk uppsättning, vilket är ogynnsamt för hälsan och intelligensen. Svenska folkets möjlighet att via förbättrade kommunikationer välja sig en partner på längre håll är en delförklaring till goda svenska resultat under senaste århundradet. Tidigare var vi som grekerna, fattiga kusiner.

    Som bekant tycker många muslimer att det är en god idé att gifta bort sin dotter med en inte alltför avlägsen morbror, de genomtvingar till och med denna katastrofala genetiska idé med våld, och avlivar barnen vid ordervägran. Inavel är alltså ett betydande problem för många muslimska länder, vid sidan av själva det politiskt/religiösa regelverket förstås. Även andra kulturer kan dras med detta problem, och det kan ha med ett jordägande produktionssätt att göra. I genomsnitt kan man ändå påvisa en lägre IQ i muslimska kulturer, sannolikt baserad på framgångsrik inavel. Att inte gå i skolan befrämjar också bristande bildning och problemlösarförmåga.

  21. Adam skriver:

    CeDe: jävla idiotinlägg. Det var ju precis det vi inte behövde just nu; ett fulretorikinlägg från dig, med massor av personliga påhopp som du har hittat på. Lågstadieskolgården all over again – varför vill du ständigt dit?

  22. CeDe skriver:

    Därför att man tröttnar på mohammads ständiga rasistkort.

  23. Adam skriver:

    CeDe: angrip the race card ist.

    sl: läsvärd sammanfattning av Huntington.

  24. CeDe skriver:

    Adam, Qué?

  25. Adam skriver:

    CeDe: Skriver du att islam kan liknas vid rovdjur får du väl skylla dig själv. Din liknelse och the race card ligger på samma nivå emedan bägge är fulretorik. Jag tycker också Mohammad ofta drar fram the race card, men plocka isär det han skriver då, istället för att skiva provokationer utan substans.

  26. minnesdagen skriver:

    sl skrev:
    ”Islam är ingen ras, så islamkritik är inte rasism.”
    – men vad är då kritik mot judendom ? Är det rasism eller antisemitism. Är judendom en ras? Är judendom semitisk? Kan sl eller Adam förklara ?

  27. sl skriver:

    Så gärna, minnesdagen, så gärna.

    Alla människoapor av släkten homo sapiens tillhör sagda ras. Hitler, däremot, ansåg att judarna (och slaverna) var egna undermåliga raser, och att germanerna var en överlägsen ras, som måste styra. Hitlers kritik mot judarna baserades inte på deras religion, utan på inbillade rasmässiga egenskaper, som hade starkt fäste även i Sverige, man mätte långskallar vid rasbiologiska institut.

    Det rasmässiga hateriet kom i dåligt rykte efter den grundligt dokumenterade förintelsen av främst de östeuropeika judarna, och sedan det visat sig att de sovjetiska övermänniskorna besegrade de numerärt underlägsna germanerna med i många fall överlägsna vapen. Den organiserade rasismen i sin folkutrotande form lyckades egentligen bara elda upp Tyskland och förlora stora territorier till slaverna. Tysklands skuld var så stor att där inte ens finns någon märkbar revanschistisk rörelse.

    För att sammanfatta, nationalsocialismens hat mot judarna gällde deras (inbillade) ras. Judendomen missionerar inte, och tvingar inte sina levnadsregler på några andra. Utrotningen av judarna utfördes vare sig de var troende eller ej, de utrotades därför att de hade judiska föräldrar. Hatet mot judarna berättar ingenting om judarna, utan om dem som hatar, i Europa den nationalsocialistika undergångsrörelsen.

    Islam är en missionerande religion som historiskt sett expanderat med våld i först arabien, sen det urkristna hjärtlandet (Syrien och Israel) osv. Islams anhängare kan vara vita, svarta, gula, de kan vara araber, turkar, kineser eller afrikaner. Dagens kritik mot islam gäller inte inbillade rasmässiga egenskaper, utan att vissa av dess anhängare inte anpassar sig till postkristna samhällen de flyttar in i. Många är alltså rädda för muslimer, pga deras antisociala religion. Nutida mordorgier med religionspolitiska motiv förvärrar saken för mängder av människor som kommer från muslimska områden, men inte är religiösa, och kanske t.o.m flyr från islams problem. De hinns upp av samma problem här.

  28. CeDe skriver:

    Du har rätt Adam, rovdjuren är ju omedvetna om sina handlingar.

  29. CeDe skriver:

    Så länge det inte kommer massiva protester från Sveriges muslimer mot IS framfarter så behåller jag mina åsikter att det inte bara är några enskildas dåd utan att det finns en bred sanktionering av våldet.
    Den ensamme terroristen som mördade i Köpenhamn blev hyllad som hjälte och martyr av över 500 muslimer vid sin begravning.

  30. minnesdagen skriver:

    Ok. Kritik mot judendom är inte rasism, så länge man inte blandar in inbillade rasmässiga egenskaper. Men det tror jag ingen här har gjort.

    När det gäller den grundligt dokumenterade förintelsen av främst de östeuropeiska judarna, så stämmer inte denna, det finns tydliga propagandainslag.
    Polen (och de etniska polackerna) flyttades efter kriget västerut. Men när det gäller minoriteterna, alltså vitryssar, ukrainare och judar, bytte de flesta medborgarskap och blev kvar i Sovjetunionen.
    I Sovjetockuperade östra Polen bedrevs under två år, 1939-41, en förintelsepolitik mot den polska överklassen (mest känt är Katyn). Men också stora folkomflyttningar mot de östra Sovjetterritorierna. Speciellt judar evakuerades i mycket stor omfattning. Dessa folkomflyttningar har i stort sett blivit nedtystade. Därför, och så klart av många andra skäl, kan man inte lita på de sovjetiska uppgifterna. Och det är, i huvudsak, sovjetiska uppgifter som ligger till grund för den officiella historien om förintelsen.

  31. sl skriver:

    Har CeDe frågat något rovdjur om det är omedvetet om sina handlingar? Människan är planeten främsta rovdjur, ägnar sig dessutom åt nöjesjakt.

    När vi pratar med varandra, använder vi oss av ett språk utvecklat vid översättandet av bibeln. ”De oskäliga djuren” är en kristen föreställning, där endast människor har en själ som kan komma till himmelen eller helvetet.

    Bibelns betydelse vid västeuropeisk internkommunikation kan inte överskattas, dess idévärld finns överallt, på alla nivåer. De människor som inte växt upp i bibelns språkliga konstruktion förstå helt enkelt inte vad vi pratar om. Därför får de problem när de kommer hit, särskilt om de växt upp i en parallellvärld med tex suror eller annat innehåll.

  32. Doktorn skriver:

    Samuel Huntingtons
    ’Clash of the civilisations’ undviker fegt den allra största motsättningen av dem alla, nämligen den mellan kristna och judiska skriftlärde. De skriftlärde uppfann en ’judekristen’ civilisation, sedan den Korsfäste intagit Romarriket, vars dynamik Huntington väljer att icke kommentera. Istället går hans ’Clash’ ut på att göra islam till ersättare för det fallna kommunistspöket från Sovjet. Han var en opportun vetenskapskoryfé, som visste att hålla sig innanför neokonservatismens landmärken och länge leva på sin professur vid Harvard. Neokons. är endast den gamla Trotsky-internationalismen avdammad – staten ’engagerar sig’ i familje- och kulturlivet (precis som våra sossar) och folkrätten underställs födslorätten, därmed blir det fritt fram att ’befria’ världens alla folk, vilket USA’s lobby har stora behov utav. Det Huntington inte vågar beröra, får därför sökas hos Kevin MacDonald i hans kulturkritik om auktoritära intellektuella judiska rörelser och deras inverkan på den intellektuella debatten. K. MacD. började inledningsvis att beundra detta folks otroliga överlevnadsförmåga. Han fann en kollektiv uppslutning till obestridbara auktoriteter och att förklaringar till för dem bekymmersam antisemitism ständigt söktes i andras patologiska psyken snarare än i egna handlingar ’antisemiter’ tröttnat på och med stor frenesi har deras teorier matats fram till universella arbetshypoteser.
    http://www.veidos.se/kritikkulturen/Kritikkulturen_Kap.%201.pdf

    Därmed blir debatten polariserad till ’godkänd’ av de inflytelserika och ’icke godkänd’. Det är icke tillåtet att rota i judiska förehavanden, vilka alltid varit blodiga och revolutionära osv. Dessa skall förbli under lock. Den som icke aktar, kallas nazist eller konspirationsteoretiker.

    Vi har gått in i en tidsålder där sanningen icke längre ligger öppen, utan måste sökas.

  33. sl skriver:

    Den antiintellektuelle doktorn snavar på sina egna lerfötter i ”judefrågan”. Känns det inte alls obekvämt att dela sits med Hitler? Uppenbarligen inte.

    Huntington undviker ingenting ”fegt”, han har helt enkelt inte doktorns judehatar-agenda. Huntington ställer upp intressanta hypoteser om religionen som grund för civilisationen, och konstaterar helt kort att sedan 1948 finns en liten bit land i östra medelhavet som ägs och styrs av judar; det är den åttonde religionen/civilisationen. Judendomens ickemissionerande karaktär gör den liten.

    Den kristna civilisationen har judisk och grekisk grund. Därför får västeuropeiskt judehat en air av självhat och samhällsdestruktivitet som doktorn gör sig till tolk för. ”Här är inte jude eller grek”, frälsning endast i Jesus Kristus är vårt arv, kombinerat med Aristoteles och Platon. Vill man, kan man fördjupa sig i det, men upplysningen har gjort religiösa spörsmål en smula ålderdomliga. Särskilt av det skälet är det helt bortkastat att leta fel i judendomen, ingen bryr sig. Det är historia. Ekonomiska nedgångsperioder åstadkomna av felinvesteringar, krig och inflationsdrivande politik kan inte skyllas på judarna, och sen 1945 är det allom bekant.

    Islam har inte tagit över kommunismens roll, efter WW2 har stora delar av energiförsörjningen kommit från arabiska halvön, varvid krig i regionen blivit viktiga. Den slaviska, kristet ortodoxa civilisationen finns kvar, den är västerlandets jämlike i framställande av vapen, men har mindre numerär, sämre produktivitet, sämre institutioner; den har alltid jämfört sig med sina rika effektiva grannar i väster. Kommunismens tillfälliga regim i Ryssland var bara en extrem period. Islam var kristenhetens huvudfiende långt innan Kievrikets grundande. Under en kort period var Europa/USA så överlägset att dess inbördeskrig blev världskrig. Den perioden är över, vilket Huntingtons påminner om.

    Sanningen ligger öppen hela tiden; judarna blev utrotade av en nationellt socialistisk undergångsrörelse, som fylld av omotiverad självöverskattning gick till angrepp mot alla sina grannar samtidigt. I historien bakom alltihop finns perioder då kristnas ränteförbud fick krigförande kungar att vända sig till judiska bankirer för lån som sen likviderades när man likviderade juden, och katoliker som gärna glömde att Jesus var jude, men mindes fariséernas tillhörighet.

    Doktorn ljuger varje gång doktorn öppnar munnen, hela doktorns agenda är genomfalsk. Är doktorn händelsevis av baltiskt ursprung, och har förfäder som lärt och agerat ut judehat? Normala svenskar lider inte av doktorns åkomma.

  34. Adam skriver:

    Doktorn: du har fel i mycket. Huntington var ej neocon, det var Fukuyama som samarbetade med dem (framför allt med folket kring George W. Bush i samband det andra irakkriget 2003 – efterhand kom dock Fukuyama att modifiera sin åsikt till att den miltitära internventionen var korrekt, och att avsätta Sadam; men att kriget och sen återuppbyggnaden var katastofal).

    Du har däremot rätt i liknelsen mellan kommunism och neocons. Båda är väldigt antidemokratiska, och ser som sin uppgift att styra över ett flock okunniga människor. Både kommunismens och de neokonservativas utopi går ut på att flocken styrs i sådan riktning att samhället blir gott.

    Jag skulle säga att det är väldigt högt i tak när det kommer till kritik av judendomen och judars intellektuella inflytande – internationellt sett! Om du utgår ifrån Sverige skulle jag däremot säga det är lågt i tak gällande det mesta inom humaniora.

    Vad gäller vår tidsålder tycker jag västvärlden, som epok sett, fortfarande står med båda fötterna i slutet av 1700- talet. Den amerikanska och den franska revolutionens stora frågor är fortfarande inte lösta, och vi har inte lyckas komma på särskilt många nya – mer intressanta frågor. T ex detta med yttrandefrihet, vars stora inneboende problem Immanuel Kant så kärnfullt sammanfattade redan år 1784:

    ”Resonera så mycket ni vill och om vad ni vill, men lyd!”

    Detta var inte Kants åsikt, utan syn på hur staten skulle komma att behandla yttrandefriheten.

  35. sl skriver:

    Ett bra inlägg, Krister. Jag ser inte mig själv som specifikt judevänlig, utan som motståndare till judehat och historieförfalskning.

    Jag har intresserat mig för vilks-bloggen, eftersom konsten liksom dagens musik har problem med form och innehåll, och han erbjuder en slags förklaring som kan accepteras. Jag kluddade som ung, men har musik som huvudämne. Går man bakåt i konstmusikens historia, hamnar man i modernism, romantik, klassicism, barock, renässans, sen Praetorius och gregoriansk sång. Enstämmig katolsk (=allmän) kyrkomusik. Många av prästens insatser i litanian är melodier från Rom på 900talet, och de är äldre än så. De stammar från den judiske kantorn, synagogans försångare. Kyrkan tog de judiska högtiderna och melodierna och gav dem nytt innehåll när den tillbad Guds Enfödde Son, en jude. Om man lyssnar på rock, upptäcker man att den variant där de skriker på en och samma ton har samma toninnehåll som prästens sång i litanian, medan mer melodisk rock i praktiken är anglikanska psalmer med hjälptrummor och enstaka inslag av blues. De anglikanska psalmerna är en vidare-utveckling från Rom, vissa av deras bärande element återfinns överallt i melodisk rock.

    Från mitt eget ämne vet jag alltså att ska man rensa den kristna kulturen från det judiska, får man börja i själva grundstenarna, och resultatet blir att man river hela bygget. Civilisationen byggd på tio guds bud ersätts av utrotning och total förstörelse för alla inblandade.

  36. Krister skriver:

    Jag känner igen mig i en hel del av det du skriver sl…med undantag kanske för att jag nog får kalla mig filosemit.

    Jag läser med behållning dina inlägg så keep it up!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.