Ibland kan det bli komplicerat. Anish Kapoors skulptur i Versailles har väckt en del starka reaktioner. Emellertid kommer man inte ifrån att just starka reaktioner är bra för konsten. Kapoors projekt har fått en enorm spridning. Visserligen är konstnären ledsen men detta gör bara saken ännu bättre. Inledningsvis gav han i förbigående tolkningen av sin skulptur som ”drottningens vagina” och den slog naturligtvis an. Han ångrade sig snabbt men skadan var redan skedd. Säkert är det så att hans uttalande inte var beräknat men hur som helst satte det fart på föreställningen. Därefter kom vandalisering med sprayfärg. För några dagar sedan klottrades antisemitiska slagord vilket djupt skakade den stackars konstnären. Han beslöt att låta texten stå kvar för att markera sitt avståndstagande genom att visa upp den ”smutsiga politiken” – som en del av sitt konstverk. Så blev han anmäld för hets mot folkgrupp. Helt utan sans är inte en sådan anmälning. Konstnären gör texten till sin readymade och visar den. Visserligen är kontexten solklar men det hindrar givetvis inte folk som läser den att reagera och ta avstånd från att konstnären låter den stå kvar som en del av hans verk.
I kränkningstider är allt möjligt.
En sorgsen konstnär fick dock möta Frankrikes president. Men frågan är om han inte borde vara nöjd med sitt projekt. Så brukar gå när konsten petar på gränserna för den goda smaken. Utan reaktioner blir det sällan mer än en uppvisning som vanligtvis snart faller i glömska. Dessutom är det fråga om en liten överskridning. Konstvärlden har intet att erinra i den här saken. Det är den obildade publiken som står för fiolerna. Men det räcker rätt långt.
Önskar en konstnär drabba de upphöjda krävs betydligt starkare saker. Den notoriske Dan Park brukar lyckas med det. Med en påfallande brist på decorum har han koncipierat en satir som har blivit anmäld som hets mot folkgrupp. Ett intressant fall där det inte utan vidare står klart vad det är för folkgrupp som kan åsyftas.
Dan Parks anmälda verk
Originalaffischen
1+1=2 (Graven?): Vidhåller att Hans R är en lysande pedagog och en fullständigt undermålig tänkare. Titta på Sverige internationellt sett! Då finner du vi är ett U- land inom humaniora och statsvet. men ett I- land inom tekniska vetenskaper.
Historia är viktigt. Descartes frös ihjäl i sthlm, efter att ha underkänt all intellektuell verksamhet i Sverige. Marx och Engels skojade om politisk filosofi i Sverige. Michel Foucault blev underkänd i idehistoria vid Uppsala universitet. Sen tog han sin forskning till Paris och blev en av 1900 talets stora tänkare (mycket grundat på forskning han utfört vid Uppsalas universitetsbibliotek).
Min egen (och högst spekulativa) idé om Sverige är att vi alla är barn av Linné. Lysande på att föra statistik, men värdelösa på att tolka den… Som alla vet sköt Darwin Linnés radikala empiri i sank genom att tillföra teorin om naturligt urval och biologisk förändring till Linnés empiri.
Detta märks inom filosofin i Sverige på 1900 talet. Wittensteins radikala empirism togs emot med öppna armar (Hedenius m.fl.) medan Karl Poppers teori om deduktiva hypoteser inte vann mycket mark.
Kort sagt: svenskar är radikala empirister i själ och hjärta, och teoriskeptiker.