Nu har de gått. Ai Weiwei och Anish Kapoor marscherade från Royal Academy (där Ai Weiweis utställning öppnar den 19 september) 8 miles genom London, med filtar. För att visa sin solidaritet med flyktingarna. Två konstnärer med stort nyhetsvärde, båda har genom helt berättigade provokationer fått en uppmärksamhet som gjort dem kända även utanför konstvärlden. Det är inte mycket att tillägga om marschen, det förväntas att konstnärer visar sitt ansvar och det gör i alla fall ingen skada att visa upp lite empati.
Empati har blivit stort men också svårt. Hur skall denna känsla fördelas? I praktiken blir det så att empatin hugger på de krokar som medierna basunerar ut. I svenska medier syns inte mycket av intresse för Atena Farghadani, iransk satirtecknare. Hon har blivit dömd till 12 års fängelse för att ha skakat hand med sin advokat. Sådant är strängt förbjudet i Iran.
Det finns mer empatiinsatser att göra i Iran. För en tid sedan skrev jag om en iransk bloggare som har fått långa fängelsestraff och vars dotter jag träffade på Fri Debatt i Köpenhamn. Hon har nu sänt mig faderns senaste brev. Det kan vara värt att publicera:
”A while back, the Islamic Republic regime and its Judiciary sentenced me to four years in prison under the false charges of Acts against national security, insulting the supreme leader, and blasphemy; while my only crime was publicizing my opinions and views on the issues and problems of Iran in virtual space.
During this time, due to tortures and months of solitary confinement in jails of Islamic Republic’s ministry of intelligence, and the mental pressure and hardship that I went through during those years in prison, I developed heart problems. Over time, suffering those terrible conditions, I also developed diabetes, kidney, prostate, sciatic, and lumbar problems. In 2012 I suffered a heart attack, and after examinations, the doctors recommended that I should be release from prison since I am in terrible health; but the Islamic Republic Judiciary ignored their opinion. Therefore I was released after I finished my sentence in 2014.
But only 38 days after my release, the Ministry of Intelligence arrested and framed me again. They charged me with propaganda against the regime in a mock trial, and sentenced me to one year in prison and two years banishment to Tabas town and confiscation of property.
Now that I’m reaching the final days of my prison sentence, it is clear to me that I will not be able to endure banishment in one of the harshest environments in the middle of Kavir desert in Iran, and I seriously fear for my life.
Therefor I ask these respected figures and organizations and also my countrymen to inform the public about my health conditions and the injustice that I have suffered, and to voice their objections to Islamic Republic, so that it might prevent my banishment.
Thank you
Mohammad Reza Shajaripour (Siamack Mehr) Writer of ’Reports to Iranian soil’ blog.
September 9th, 2015
Karaj Prison”
”..empatin hugger på de krokar medierna basunerar ut.”
Just så – bara det ögat ser det ögat gråter.
Empati är både känsla och utspel med bestämt syfte. Äkta empati hörs inte. En ensam själ knackar på din dörr. Du öppnar, bäddar på golvet och kokar gröt åt den som fryser. Empati känner man också för den dödade Elefant som jägarna fällt på kul. Tårar och ilska här uppe i Norden.
Det finns empati som SYNS och HÖRS. Den empatiska lider,skapar diskussioner: ”Ska det vara så här?” Den empatin ger jag inte mycket för. Har sett allt för många som tycker så synd om – men som inte ger en spänn i pappersmuggen. Empati kan vara falsk och användas för att skapa empati hos andra för egen vinning, eller bli stämplad som god.
Man måste komma ihåg att egenberömmret lurar bakom varje situation. Äkthet kan bara finnas i nuet innan tanken fått fatt i det och hunnit förvandla – såsom det plägar sägas – ’det bäste’ – till en skrymtare. Ren känsla – inklusive empati – finns bara så länge man håller sig kvar i nuet.
Har herrarna Ai Weiwei och Anish Kapoor överhuvudtaget någon susning om vad de symboliserar med sin löjliga 13 km promenad med filtar genom London? Kanske verkligen! Det verkar som om de känner sig skyldiga att återgälda sina sponsorer och ställa upp på mediaförmedlad hypnos av Europa inför pågående massinvandring. Artfacts och dess rankningsmakt ger jag inte mycket för – och i förlängningen inte ”konstvärlden” heller – vi i Västvärlden upplever de privata centralbankernas diktatur liksom alla på denna glob – vilket omintetgör fritt tänkande – redan genom blotta skräcken att uppfattas avvika från föreskriven norm.
Jättebra att Vilks uppmärksammar Atena Farghadani och den iranske bloggaren. Men kanske är det ändå inte så förvånande att dessa fall inte får samma uppmärksamhet i media som den nuvarande flyktingsituationen. Det massiva intrycket av miljontals människors lidanden kommer nog alltid väga tyngre i vågskålen än ett par enstaka fall, hur angelägna dessa än är. I synnerhet om det som flyktingkrisen påverkar oss på ett så påtagligt sätt här i Sverige och Europa. Konstigare än så är det nog inte. Samtidigt kunde man ju önska att det ena engagemanget inte skulle behöva exkludera det andra. Att man skulle kunna engagera sig för både Atena Farghadani och flyktingarna, och att man inte heller skulle behöva förlöjliga engagemanget för de senare för att media inte tillräckligt uppmärksammat Farghadanis öde.
Emellertid är det ingen tillfällighet att dessa båda exempel kommer från Iran. Det finns otaliga fall att uppmärksamma om någon hade intresse av det.
När media uppmärksamma individuella fall är det fel och vinklat. När Grandmaster Vilks gör det för sin egen politiska agendas skull är det stor solidaritet.
Jag tror att empati och intresse av ett fall bygger på olika känslor. Empatikänslan förutsätter inget förnuft. En familj flyr över en älv, knackar på en enskild gård. Där är den som öppnar inte förberedd. Han tar in familjen, Gör vad man kan. Letar varma kläder, kokar soppa på det som finns. Flyktingarna överlever, fryser inte ihjäl. Omedelbar handling.
I de fall LV refererar kommer kunskap, förnuft och handlingskraftig planering in. Jag vill arbeta mot ”orättvisa”, ”kvinnoförtryck”, ”könsstympning”, ”barnsoldater” – Var kan jag göra nytta? Vem ska jag anmäla mitt intresse för, Finns någon organisation jag kan vända mig till? Det kan finnas delar av empati för de okända offren i detta också! Men de som lider inför våra ögon dem brukar de flesta människorna försöka hjälpa. Det gör alla flockdjur också, hundar och ankor, apor och får – om de kan! Jag tror den är medfödd – empatin. Hundar räddar sina hussar och mattar ur brinnande hus, drar upp dem ur älv och sjö, de riskerar sina liv för sin flock.
Ludvig K,
Vad då Vilks agenda? Finns det någon civiliserad agenda som kan försvara övergreppen som de här personerna Lars Vilks relaterar till har utsatts för.
Nej, givetvis inte. Men ni gnäller så fort man uppmärksammar ett enskilt fall som inte nödvändigtvis har med islam att göra. Det blir väldigt tydligt och vinklat faktiskt.
Kan du ge några exempel på såna kommentarer här.
Ja, ta till exempel bilden på Alan Kurdi och hans historia. Den passade inte er världsbild och då avfärdades den som en enskild historia som bara vecklats ut på alla tidningssidor för att gynna en viss gruppering.
Kanske bäst att inte använda individuella fall överhuvudtaget och istället se till det större.
Je suis Ludvig K…
Jag vet ingen här på bloggen som inte beklagade den lille pojkens tragiska öde. Men du trasslar in dig LK.
Vad som några hade funderingar kring var pressens makabra orgier.
Vem bryr sig, mohammad!
Det var många här på bloggen som ifrågasatte och beklagade sig över att använda den där bilden och att fokusera på en enskild liten pojkes tragiska öde. Givetvis var det ingen som ifrågasatte huruvida det var tragiskt eller inte. Men ni ifrågasatte fokuset på en enskild individ. Detta för att det inte passade er agenda.
Nu postar Vilks åter ett enskilt fall, som här applåderas och visar vilken stor och empatisk person Vilks är. Det blir trassligt tycker jag. Antingen accepterar man att det finns olika berättelser eller så håller man sig borta från att använda enskilda individers berättelser när det passar den egna politiska övertygelsen.
Angående bilden av den drunknade pojken var min diskussion dels varför bilden hade den ”bildkraft” som den onekligen besitter men också hur den utnyttjas för politiska ändamål. Att jag tog upp de två fallen i senaste bloggposten hänger främst samman med att jag i alla sammanhang intresserar mig för yttrandefrihet. Det här området väcker inget större intresse, det drivs inga kampanjer i massmedierna, men det är mer än enskilda fall. I Iran förekommer, om du skulle ha missat det, en systematisk förföljelse av oliktänkande.
Och vad var då pressens agenda för att visa den tragiska bilden, som inte passade ”vår” agenda. Du talar också som om vi här på blocken har en gemensam agenda. Vi är alla olika individer med olika infallsvinklar.
Att sätta sig in i hur andra känner och öka sin förståelse benämnes vanligtvis som empati.
Pedofilen, sol och vår typer, lismande karriärmänniskor har vanligtvis stor empatisk förmåga.
När begreppet enbart tolkas positivt kan det bli farligt och förtryckande vilket gammelmedia har begripit.
Enskilda exempel, känslor i kolossalformat används ständigt för att manipulera, generalisera över vilka som är goda och vilka som inte få ha en kritisk hållning. Att exemplets makt fallerar då och då, ni vet, spelar ingen roll i gammelmedianernas värld. Nya står på tur, igen och igen. Sol och vår är grunden i nuvarande agenda journalistik.
”Vad som några hade funderingar kring var pressens makabra orgier.”
Inte hela sanningen, va? Makabra spekulationer om att bilden på Alan var arrangerad – det är väl inte minst det man minns från kommentarsfälten här på bloggen. Det är ju inte så länge sen, en vecka drygt, men om CeDe av en händelse råkat glömma sin egen medverkan i desinformationsspridningen, kan det vara på sin plats att friska upp minnet med ett litet citat: ”Aylan hittades död i strandkanten bland stenblock. Han blev därefter flyttad och tillrättalagd på sandstranden för att fotografen skulle få en bättre bild, den bild som sedan hela världen fick beskåda. Cyniskt men sant.” (CeDe, 9/9)
LH Ok det var exakt vad jag fick mig till livs och vidarebefordrade då jag inte höll det för otroligt.
Det var fel men det var inte mina spekulationer.
Trodde dock att det var avklarat, men vi kan ju ta upp det igen om du känner behov av det.
Jaha, det är så du går till väga: först sprider du en lögn och kallar den sann. Sen när den uppdagas som den lögn den är, då skyller du på andra (”inte mina spekulationer”) och menar att saken är avklarad. Så enkelt kan man ju också göra det för sig. Jag är bara nyfiken: tycker du själv att det är ett hedervärt beteende?
CeDe har minne som en guldfisk.
Vänstern är så överväldigad av Teherandiktaturens rabiata usa-hat att de helt bortser från massmördarnas förtryck av sitt eget folk.
Jag ser ingen anledning till att förklara mig mer utifrån din syn på händelseförloppet.
Jag bifogade en video som jag då uppfattade som trovärdig men som sen uppdagas vara felaktiga spekulationer. Det har jag beklagat.
CeDe
Det är djupare än så…du måste skaffa viss tillit även till etablissemanget. Var gärna kritisk o analytisk, men det är värt för dig att också lita på lite vidare perspektiv, ja till o med lita lite mer på gammelmedia som BGV brukar kalla det.
Jag måste ingenting för dig, Pöbeln.
Men jag förstår att det var ironi när du talar om ”gammelmedias” vidare perspektiv.
Nej, CeDe, du har inte beklagat. Så här svarade du Pöbeln den 10/9 efter att lögnerna avslöjats: ”Det är nu inte jag som är media och som har lagt ut den funderingen, men jag tyckte då jag såg bilder och läste om det att det kunde vara rimliga antaganden.” Från att ha varit ”sant” enligt dig den 9/9 är det dagen därpå nedtonat till ”rimliga antaganden”. Det är viss skillnad det. Du slätar över det du tidigare sagt men något beklagande ser man inte skymten av. Däremot skyller du då som nu på andra. Du gömmer dig bakom ”media” eller säger att det inte var ”mina spekulationer”, men att du själv har ett ansvar verkar du inte vilja inse. Du utmålar dig som ett mer eller mindre passivt offer som bara vidarebefordrade uppgifterna du fick dig ”till livs”, när du i själva verket argumenterade hårt för att Alans kropp hade flyttats. Det tog mig ett par minuters sökning på nätet för att vederlägga dessa uppgifter. Du hade lätt kunnat göra detsamma, om du velat. Men av någon anledning föredrog du i stället att bidra till desinformationsspridningen.
LH,
Hur skulle jag kunna ha sådana spekulationer själv om jag inte sett bilder och läst om det och som jag då uppfattade som sanna. Jag har nu lärt mig att inte lita på det jag läser och ser.
Om jag inte gjort det tidigare här så beklagar jag som väl alla djupt den här pojkens öde och alla andra barn i världen som far illa. Jag skrev i en kommentar att pojkens små fötter etsade sig fast på mina näthinnor.
Du får mig att framstå som en iskall och oempatisk människa men där misstar du dig totalt.
CeDe
Bry dig inte om LH:s neurotiska utfall.Sammantaget gick det smaklösa kampanjandet överstyr över en bild då det framkommit att fadern levt i Turkiet de senaste åren men bestämde sig för att försöka att få det bättre i Europa. Hans syster har uttalat sig om det hela i Kanadensisk tv. Från Australisk tv har det kommit fram att det var fadern själv som körde båten och att han struntade i att skaffa flytvästar. Förväxlingen mellan två bilder är det som LH nu har som ngn sorts räddningsplanka. För vadå kan man undra?
Läs för övrigt Johan Westerholm utmärkta analys i ledarsidorna.se
Beppe Grillos Vänner missar poängen. Diskussionen handlar om att folk här på bloggen gärna använder sig av individuella berättelser när det handlar om sånt som gynnar deras egen agenda. Detta illustreras i det omfattande ifrågasättandet av Alan Kurdi-berättelsen.
Men genom att sen gå loss på en annan individs öde menar jag att man nog är en lika god kålsupare som media.
I det ena fallet drabbas en familj av en olyckshändelse under deras flykt, om ej primärt, från islamskt terror. I det andra fallet handlar det om islamsk straffskala. Vilka agendor anser du att det handlar om, Ludvig K.
Pojken dog i Medelhavet, på grund av att vägarna till Europa är så dåliga att folk sätter livet till för att ta sig hit. Det ni stör er på att man har använt bilden för att demonstrera detta. För någon vars agenda är att islam är roten till all onska här i världen, faller det sig kanske naturligt att börja mixtra och ifrågasätta en sådan bild och dess uppståndelse.
Vad beträffar den stackar iranske dissidenten, passar han perfekt in i den islamofobe skrivbordskrigarens mall.
Vad jag försöker säga är att i bägge fall försöker man slå sin meningsmotståndare i huvudet med enskilda exempel. Det är talande för en alltmer polariserad debatt där det snart inte finns någon mellanväg utan bara två allt trängre åsiktskorridorer där folk bara sitter och häller vatten på varandras kvarnar.
Väl rutet Ludvig
Att generalisera utifrån enskilda exempel enbart för att styrka sin egen agenda tror jag vi alla kan enas om så som förkastligt.
Mitt enkla råd oavsett vad som skall diskuteras är:
Ta av dig dina ideologiska glasögon, samla empiri, hitta en förklaringsmodell. Sedan på med dom ideologiska glasögonen (som vi alla har) och dra slutsatser. Kan bli nog så heta diskussioner men på en högre ilsken nivå.
I denna diskussion vill jag vidarebefordra en plikt, livsregel. tradition; välj själv definition. I innersta Asien fick jag höra detta: ”Din plikt är att se till din familj, att de har det stöd och hjälp de behöver. Till familj hör föräldrar och släkt. När du gjort vad du kan för dem ska du gå till dina grannar, ditt samhälle, din lilla by och se till att ingen lider nöd. Sedan kan du gå utanför din krets. Vill du rädda världen så är det ingen som tror dig om någon i din familj eller släkt står utan hjälp.”
Din sista mening fångade Löfven i ett nötskal, Molly.
Att gå ut och rädda världen ger mycket större gloria än att byta blöjorna på sina gamla.
Kloka ord, Molly.
Min granne hade ett sånt dåligt staket så jag gjorde mig illa när jag försökte ta mig in och sno hans grönsaker. Och den jäkeln hade låst grinden också.
Vi barn stjal rabarbra fra naboen, men en dag oppdaget han oss og la på sprang etter oss. Jeg var den yngste og den som sprang saktest, og naboen fikk inn et godt spark i baken min. Det var på den tiden de gamle brukte tresko, så jeg vet hvordan det er å bli sparket bak med tresko.
Norden har rabarbra, og de som prøver å stjele den blir sparket bak med tresko.
Fordi rabarbraen ikke er deres. Hvis de har lyst på rabarbra får de plante den selv.
Norrmännen är strängare än svenskarna.
Jeg skulle ønske det, men den siste uken har 1242 søkt asyl i Norge, og tallet er økende. Grensen mellom Norge og Sverige, og mellom Norge og Russland er vidåpne, og jeg aner ikke hvorfor.
Jo men hur var det med att sno grannens träskor? Då kanske grannen kommer hit för att ta tillbaka dem.
Lite om Arabernas handel med slavar genom historien:
https://en.wikipedia.org/wiki/Arab_slave_trade
Man uppskattar att Araberna kidnappade, förslavade och sålde upp till 18 miljoner människor mellan år 650 till 1900.
I jämförelse uppskattas de transatlantiska slavtransporterna från 1600-talet till 1900-talet till ca 12 miljoner
Och Arabernas slavhandel började ca 1000 år innan den transatlantiska
Ludvig: Sympatiserar med din kritik när du skriver
”Vad jag försöker säga är att i bägge fall försöker man slå sin meningsmotståndare i huvudet med enskilda exempel. Det är talande för en alltmer polariserad debatt där det snart inte finns någon mellanväg utan bara två allt trängre åsiktskorridorer där folk bara sitter och häller vatten på varandras kvarnar.”
Tror begreppen vänster och höger stället till det. De härstammar från den franska revolutionen. De som satt till vänster i den franska nationalkammaren ville driva igenom mer av revolutionens agenda, medan de till höger ville det mindre. Detta är på 1790- talet. Socialism, liberalism och konservatism tog sin form på 1800- talet, med Marx/ Engels, Mill och Burke/ Hegel. Konstigt nog lever vänster och höger kvar högst livaktigt i språket, när de tre stora ideologierna från 1800- talet mer djupgående beskriver den politiska kartan.
1+1=2: Tycker det är mer korrekt när man återger som wiki skriver ”10 to 18 million people”, istället för att skriva upp till 18 miljoner. Men vad vill du säga med siffrorna?
Jag är rätt glad i The Political Compass. Även om den får kritik för att vara anpassad efter amerikansk- politisk ideologi.
Den politiska kartan enl PC:
http://i.imgur.com/UtnRYUx.png
Om ni vill göra testet och se var ni hamnar:
https://www.politicalcompass.org/test
Ludvig K, Du har skrivit att du tyckte 3 000 flyktingar i månaden var en rimlig nivå. Det nu uppkomna antalet år 14 000 per vecka. Anser du det också vara en rimlig nivå?
Nej, men det är kris. Vad anser du vara rimligt?