2126: Empatiskt värre

Nu har de gått. Ai Weiwei och Anish Kapoor marscherade från Royal Academy (där Ai Weiweis utställning öppnar den 19 september) 8 miles genom London, med filtar. För att visa sin solidaritet med flyktingarna. Två konstnärer med stort nyhetsvärde, båda har genom helt berättigade provokationer fått en uppmärksamhet som gjort dem kända även utanför konstvärlden. Det är inte mycket att tillägga om marschen, det förväntas att konstnärer visar sitt ansvar och det gör i alla fall ingen skada att visa upp lite empati.

Empati har blivit stort men också svårt. Hur skall denna känsla fördelas? I praktiken blir det så att empatin hugger på de krokar som medierna basunerar ut. I svenska medier syns inte mycket av intresse för Atena Farghadani, iransk satirtecknare. Hon har blivit dömd till 12 års fängelse för att ha skakat hand med sin advokat. Sådant är strängt förbjudet i Iran.

Det finns mer empatiinsatser att göra i Iran. För en tid sedan skrev jag om en iransk bloggare som har fått långa fängelsestraff och vars dotter jag träffade på Fri Debatt i Köpenhamn. Hon har nu sänt mig faderns senaste brev. Det kan vara värt att publicera:

”A while back, the Islamic Republic regime and its Judiciary sentenced me to four years in prison under the false charges of Acts against national security, insulting the supreme leader, and blasphemy; while my only crime was publicizing my opinions and views on the issues and problems of Iran in virtual space.
During this time, due to tortures and months of solitary confinement in jails of Islamic Republic’s ministry of intelligence, and the mental pressure and hardship that I went through during those years in prison, I developed heart problems. Over time, suffering those terrible conditions, I also developed diabetes, kidney, prostate, sciatic, and lumbar problems. In 2012 I suffered a heart attack, and after examinations, the doctors recommended that I should be release from prison since I am in terrible health; but the Islamic Republic Judiciary ignored their opinion. Therefore I was released after I finished my sentence in 2014.
But only 38 days after my release, the Ministry of Intelligence arrested and framed me again. They charged me with propaganda against the regime in a mock trial, and sentenced me to one year in prison and two years banishment to Tabas town and confiscation of property.
Now that I’m reaching the final days of my prison sentence, it is clear to me that I will not be able to endure banishment in one of the harshest environments in the middle of Kavir desert in Iran, and I seriously fear for my life.
Therefor I ask these respected figures and organizations and also my countrymen to inform the public about my health conditions and the injustice that I have suffered, and to voice their objections to Islamic Republic, so that it might prevent my banishment.
Thank you
Mohammad Reza Shajaripour (Siamack Mehr) Writer of ’Reports to Iranian soil’ blog.

September 9th, 2015
Karaj Prison”