Jag nämnde för ett tag sedan att jag skulle skriva något om mitt anförande i norska Skien. Det handlar alltså om begreppet ”Folkefiende”. Ibsens folkefiende är inte särskilt gångbar idag eftersom världen inte isolerad på det sätt som Ibsen beskrev situationen i det lilla norska samhället. Ibsens exempel är också något för enkelt. Folkefienden Dr Stockmann har rätt, han har tagit reda på att vattnet är förgiftat. Ingen kan förneka det. Så enkla fall har man sällan att förhålla sig till men helt borta är det inte. Hans motståndare menar att visst har han rätt men han borde inte göra något väsen av det eftersom de ekonomiska följderna blir besvärande för orten.
Nå, jag tänker mig att dagens folkefiende känns igen genom icke rekommenderade åsikter. Och den port som kallas trång är givetvis synen på rasism och mångfald. Uppenbara och otvetydiga rasister är inget problem, sådana är sedan länge placerade i ”the dark side”. Problemet är vilka som får följa med ner i denna avgrund och på vilka grunder. Det behöver inte vara specifika personer, även juridiska sådana är aktuella. T ex när ICA Maxi sålde (2010) kalsonger försedda med ett mönster som kunde tolkas som nazikors. Sådant får naturligtvis inte passera och ordningsvakterna ingriper. Företaget gör förstås fullständig avbön och slipper därför hamna på fel sida om strecket.
Ett färskt exempel är Christer Sandelin som framförde åsikten att han ville ha Åkesson som statsminister. Trots att detta borde ha föranlett förvisning till dödsskuggornas dal tycks han ha klarat sig med mindre blessyrer och en försiktig reträtt. Marcus Birro råkade däremot illa ut och drevs ut från de anständigas territorium. Det får tilläggas att Birro gjorde ett dubbelfel, att i samma andetag kritisera Islam och äta lunch med Sverigedemokrater. En solklar väg för en blivande Folkefiende. Det hjälper inte heller att ha de bästa intentioner och att tveklöst befinna sig på rätt planhalva. Ett snedsteg och fallet är stort som exemplet med Stina Wirsén och teckningsfiguren ”Lilla Hjärtat” visade. Han behövde dock inte sjunka ner i djupet eftersom hon drog tillbaka allt hon gjort och insåg sin synd.
En del personer är besvärliga eftersom de är sakliga men alltså säger sådant som man inte rekommenderas att sprida (det kan bidra till ökad främlingsfientlighet och grumla synen på mångfalden). Tino Sanandaji är ett bra exempel. Han har bland annat ett antal gånger visat felaktigheter i glädjekalkyler över vinster i invandringen. Sådant bör man inte ägna sig åt och inte heller mena att ”Min agenda är att stoppa en ohelig allians av vänstern, alliansen och näringslivet från att försöka skapa ett falskt medvetande bland folket.” Johan Ehrenberg på ETC gärna åtar sig uppgiften att visa vem som är folkefiende. På ett sådant uttalande som Sanandajis ovan blir det klassiska svaret att ”detta låter misstänkt likt SD:s syn på medier och politik”. Sanandaji har klarat sig hittills men är givetvis under intensiv uppsikt. Varje hänvisning eller association till SD är tillräcklig för att om inte kullkasta så åtminstone omskaka ett offer. Vem erinrar sig inte den helige Hans Rosling uttalande: ”Jag skulle stå där på scen och tala om att det Jimmie Åkesson sagt i två, tre år är fullständigt rätt”.
Ett enkelt grepp av en slipad pedagog, väck uppmärksamhet och fånga lyssnaren. Men det här blev lite för starkt och det gick inte heller att förhindra att alla dem som befinner sig på den mörka sidan med största glädje noterar citatet och sprider det som sitt. Rosling faller dock inte men får i alla fall en tillsägelse för obetänksam lättsinnighet.
Folkefienderna finns på många nivåer, från de allra mörkaste till de lätt suspekta. Men i den här branschen är man mest inriktad på antingen – eller. Men, som sagt, en del klarar sig trots oförsiktighet och ständiga påhopp.
Du har så rätt. Dagens folkefiende är inte längre lokalt – utan globalt definierad – en till aktion benägen person PK-propagandan inte bitit på. Folket kan numera indelas i tre kategorier, oförbätterliga antisemiter, allmänt främlingsfientliga och hjärnvaskade. Den sista kategorin ligger mig ssk. nära om hjärtat, ty den representeras av hela min vänkrets.
Et eksempel på ”folkefiende” fra vitenskapens område: Forskere ønsker å kartlegge hvordan vikingene påvirket Normandie, gjennom å undersøke de genetiske sporene vikingene etterlot seg. Men forskerne blir møtt med motstand fra antirasister, som frykter at fakta kan misbrukes politisk. http://www.aftenposten.no/fakta/innsikt/Leter-etter-viking-DNA-i-Normandie-8061613.html
Rätt hit och dit, tala ur skägget för katten.
Vad som har skett är att samhället har blivit mer politiskt.
Till slut blir du tvungen att välja sida – är du för Åkesson eller emot?
Jag vet iallafall var jag står där. Min familj minns fortfarande hur det gick när riktigt totalitära människor hade makten. Minns Sandelin?
För att inte tala om den dagliga skitstorm av näthat som våra offentliga representanter, inte minst kvinnor, får ta emot. För att de säger något så oförargligt som att Sverige inte är ett jämställt land.
Men det är det tyst om från Vilks håll.
När så en man en dag får lite drag i galoschen (jag tror för egen del att han har the time of his life just nu), ja då går minsann skam på torra land.
Ludvig K,
Lars Vilks lever med en dødsdom over seg og er forsøkt drept flere ganger, og du er mer oppbragt over at kvinner blir ofre for ord fra frustrerte menn på internett?
Ta deg en bolle.
Det Ludvig K inte tycks förstå är att man kan vara lite av varje; man kan vara för att Åkesson ska få mer inflytande i samhällsbestlutandet, och man kan samtidigt vara emot att SD får alltför stor makt. Man kan vara för en socialdemokratisk politik och man kan samtidigt vara emot den nuvarande socialdemokratiska politiken i t ex invandringsfrågan.
Ludvig K:s uttrycker en hållning som i själva verket är en form av totalitarism – den som inte är med mig är emot mig.
När två riksdagsmän (S och V) aktivt deltar i en manifestation om Palestina och det skanderas under jubel ”slakta judarna” då är man ingen folkefiende, inga drev, krav på avgång Allt finns filmat men det finns inget intresse att försöka fälla någon för hets mot folkgrupp.
Fixeringen vid SD som den stora satan är löjeväckande men samtidigt skrämmande då en stor del av befolkningen inte förstår att det är det politiskt/mediala etablissemanget som bestämmer vem som är folkefiende, allt från de som säger negerboll till Birro.
Vad väntar härnäst? Att yttrandefriheten skall begränsas i demokratins namn för att göra upp med folkefienderna? Tragiskt allt för tragiskt att leva i ett land med så många knallkorkar.
Vad Kenneth uttrycker är att SD är ett missnöjesparti, likt ny demokrati. Jag kan hålla med om det, men min oro är att SD bär på en mycket mörkare ideologi än vad NyD gjorde.
När det gäller rasism kan jag förstå att debatten blir tillspetsad ibland. Sverige är lite taget på sängen. ”Finns det rasism i sverige?”…problemet är att rasism aldrig diskuterats tidigare. Det är så att säga något som inte får existera i en jämlik stat som sverige. Därför har det tex aldrig förts statistik på grundval av hudfärg eller härkomst.
Min absoluta tolkning är att rasismdiskussionen varit som en krutdurk som när den väl briserar inte går att tysta. Argumentationen kommer till stor del från intellektuella i USA där diskussionen funnits under lång tid. Exempelvis Angela Davis som nyligen besökte sverige. Min övertygelse är att detta måste ventileras och debatteras. Att tro att det i grunden handlar om symbolfrågor som lilla hjärtat och bollar är att gå helt fel i analys.
Yttrandefriheten kommer inte begränsas, snarare utvidgas för att rymma även de marginaliserades röster som tystats under så lång tid av sveriges rasistiska fördomar.
Yttrandefrihet är en intellektuell kamp och om BGV vill säga ”negerboll” får han väl hävda varför det är OK och isf möta den intellektuella kritik han troligen kommer att få.
Ju mer ni tävlar om att vara antirasister – desto mer ödelägger ni nyttiga kulturella parametrar. Det är bra för oskyldiga barn att misstro främlingar. Långsamt mognar barnens tillit utåt och lär de sig urskilja karaktärer i sin omvärld. Alla är långtifrån lika. Människor är dessutom flockdjur och olika kulturer har olika filosofier. Detta kan beröra attityder till arbete, samlande, planerande, hedrande sanning, bakslughet, religioner och myter osv. Det är nyttig kunskap att kunna bedöma vem har för vana att tala sanning och vem för att arbeta, vem är renlig eller vem kan tänka sig att råna dig osv. Vissa ’fördomar’ kan visa sig livsviktiga.
”Det är nyttig kunskap att kunna bedöma vem har för vana att tala sanning…”
http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro-lardomar-lita-aldrig-pa-sma-flickor-i-rullstolarsom-ber-dig-om-n/
Pöbeln: Där har du fel. Jag har inte uttryckt att SD är ett missnöjesparti. SD var enbart ett exempel, du kan byta ut det partiet och dess ledare mot något annat: ”man kan vara för att Sjöstedt ska få mer inflytande i samhällsbestlutandet, och man kan samtidigt vara emot att V får alltför stor makt.”
Allt blir ”rasism” när lättkränkthet blivit den nya religionen.
Doktorn, jag tror att du har en poäng där men du har ju så att säga bränt alla broar för många blogginlägg sedan då du kommit ut som utpräglad antisemit, ZOG-anhängare och Förintelseförnekare.
Ludvig K,
tyvärr ger Du ’innefilosofin’ rätt i att ingen sanning finns – endast diskurser. Fakta viker för allmänt intagen eller accepterad propaganda. Vi skall tro att historiska händelser är spontana. Debatt med frälsta kan åstadkomma intet utöver överenskommelsen att magen sitter fram och ändan bak. Massornas delade tro innebär deras existentiella trygghet.
Något sådant har jag aldrig påstått. Om det är någon här som har sagt att något är sant utan att på något sätt bevisa det så är det ju du.