Hur man kan resonera för att komma fram till en från början given punkt. Så kan man sammanfatta den något irrande text som Petter Larsson skriver i Sydsvenskan ”Mörkret hämtar krafter i mitten”. Texten förefaller bygga på viktiga forskningsresultat men dessa är egentligen inte nödvändiga. Andemeningen ligger på ett enklare plan, den skulle kunna ses som inspirerad av ett ivrigt postmodernistiskt språkspel enligt, ”språket är allt”.
Tanken är alltså att det är de svenska politikerna som utlöser ”mörkrets krafter”:
”När statsminister Stefan Löfven kallar till nationell samling, justitieminister Morgan Johansson talar om tältläger eller oroade kommunalråd vill se ’extraordinära’ åtgärder, skapas en offentlig krisdiskurs, där flyktingarna förvandlas till ett stort samhällsproblem.
Att mindre grupper politiskt kriminella då tror att de kan få uppmärksamhet och kanske också stöd när de går från ord till handling är inte direkt förvånande.”
Man kan bli något förvånad över att Larsson tydligen menar att det är omotiverat att se någon kris. Och även om det skulle vara på det sättet borde politikerna inte agera som om de inte hade läget under kontroll. Frågan har, enligt Larsson, placerats för högt på dagordningen.
Ett exempel på hur man tar och gör fel är då Anna Dahlberg (Expressen). Hon såväl ser en omfattande kris som växt under lång tid och dessutom markerar hon det med sin artikel. Vi står nog inför fenomenet att vandra i ideologiska cirklar.
Hur var det nu med den svenska stormaktstiden? En gång när det begav sig steg de svenske fram och blev tillfälligt en stormakt. Det nästa försöket i den här genren kom när de försökte bli en humanitär stormakt. I båda fallen var man ett alltför litet land med begränsade resurser.
Nåja, alla ser inte så negativt på de problem som kanske inte existerar annat än i språket. Erik Helmersson (DN) föreslår att flyktingarna skall erbjudas svensk litteratur: ”Snabböversätt Astrid Lindgren, Vilhelm Moberg, Marianne Fredriksson och Jonas Hassen Khemiri till arabiska, tigrinska, somaliska och pashto och distribuera dem fritt på alla asylboenden. Och släng för gemenskapens skull med några nordiska kolleger: Knausgård, Blixen, Oksanen, Laxness…”
Skulle man inte kunna lägga till Carl Snoilsky och Anna Maria Lenngren (lägg märke till att jag är lika feministiskt korrekt som Helmersson)? Svenska bilder och Den glada festen?
Det här blev så mäktigt att jag tycker att vi skall sansa med ännu en gåtfull Vermeer. Mjölkpigan, är det en målning av en rejäl arbeterska i hushållsnära tjänster eller är det något amoröst inblandat? Striden står bland konsthistorikerna och det som skall förklaras är att bakom pigan finns kakelplattor, på den närmaste kan man se Amor med båge. Och därintill en fotvärmare som på den tiden var en erotisk symbol.
#/media/File:Johannes_Vermeer_-_Het_melkmeisje_-_Google_Art_Project.jpg){kind=link}
Vår gode utmärkte mäster Vilks ställer sig som betraktare av de mänskliga galenskaperna över dessa med ett visserligen anständigt men dock nedlåtande smil och visst kunde denna ståndpunkt vara intressant om han bara inte med defensivt sinne upprepade – om än ironiskt – och därmed tyvärr bekräftade de självgoda mediarösternas tankevärld istället för att bemöda sig om en smula originalitet. Vi skall tro att händelserna omkring oss är visserligen förfärliga, men spontana till sin natur och om ändå betingade av något – så då möjligen våra egna dåliga gärningar. Överheten skuldbelastar oss – med sitt klimatsvindel, sin rasism osv. Men det är inte sanningen och det finns en ond agenda bakom – det försäkrar jag. Allmänmedia ger mig en känsla av att trampa vatten i en meningslös pseudovärld där ingen vågar avvika från – jag hatar uttrycket – ’den allmänna trygga och menlösa diskursen’ med att ta sig an historiens verkliga drivkrafter. Ingen kan bli väckt genom någon ny lära och därför kommer det heller ingen – men alla kan – om de gitter – ta reda på fakta själv. Efter Irina Tjezars ord (Irene Caesar): ”Vakna – eller förgås!”
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, Doktorn.
Petter Larssons text var väl inte mycket att hurra för. Han går mycket på magkänslan men försöker klä det i akademisk och korrekt skrud.
Om man kollar på orterna där flyktingboendena tänts på är ju majoriteten orter som jag kan förstå får ganska låg prioritering av politikerna – och således är frustrationen stark där. Det är ju inte direkt i Stockholm som flyktingboenden tänds på.
Jag var nog mest inne på att nyhetsrapporteringen i media alltmera liknar ett utvattnat underhållsprogram med intill leda påver intellektuell substans. Vidare att PK folket är satta till mediekonsumentens dagisfröknar och den mediatrogne intellektuelle har blivit till ett barn tappat bakom ett hölass.
Är det bara jag här på tråden som märkt utvattningen av realiteter i media och deras ersättande med självklara meningslösa floskler ägnade att förblinda oss mefiakonsumentetna? (Förra inlägget fast i mäster Vilks yttrandefrihetssluss.)
Vänligen överse med stavningskontrollens idiotiska rättelser …
Doktorn
Jag tycker kritiken mot media som ytlig är en floskel i sig. Vad man enl min mening bör fokusera på är ideologisk inriktning. Då blir saken genast mer klar. Svensk press tenderar att vara mestadels vänsterliberal. Därför ser nyheterna ut på ett visst sätt. Sajter likt avpixlat, Samtiden osv. är inte bättre, utan annorlunda, genom att de presenterar nyheterna via ett annat ideologiskt filter.
Jag har ingenting emot att det finns värde-/ social-konservativa nyhetssajter. Men motsätter mig att de per definition är bättre bara för att de är annorlunda.
En ganska bra analys av Anna Dahlberg:
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/sa-hamnade-sverige-i-dagens-krislage/
Doktorn,
Hvis det er greit for Lars Vilks, vil jeg gjerne at du skriver rett ut hvorfor du mener som du gjør om jødene, som det ser ut for meg som om du gir skylden for alt som er galt i verden.
Jeg har prøvd å sette meg inn i problemet med jødene, fordi jeg ønsker å forstå verden.
Det er åpenbart at jøder står i en særstilling i verden. De utgjør 0,2% av verdens befolkning, men deres innflytelse er mye større. De utgjør over 20% av nobelprisvinnerne. Deres innflytelse sosialt, kulturelt og økonomisk er av tilsvarende størrelse.
For meg virker det som om det er to retninger blant jøder, som møtes i det nylige knivangrepet fra en ortodoks jøde mot de jødiske deltagerne i en demonstrasjon for homofile.
Den ene retningen er at jødene skal sitte øverst ved bordet mens alle andre tjener dem. Jødene er Guds utvalgte folk og vi andre er deres tjenere. Den andre retningen er humanistisk, men også verdirelativ.
Inge, for the love of God, don’t go there…