Det finns många problembarn när det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter. Ett av de mest hårresande fallen är Saudiarabien som nu har lyckats döma poeten och konstnären Ashraf Fayadh till döden (artnet). Anklagelsen är blasfemi. Det är naturligtvis inte första gången Saudi visar var de står (och man kan utgå ifrån att det inte heller är den sista). Eftersom saken har fått stor uppmärksamhet är det inte otroligt att straffet mildras men mycket mer än så brukar det inte bli. Man kan säga att det i Saudi råder brist på mångkultur. På de platser (framförallt i västvärlden) där mångkultur är etablerat är detta i sig inte någon garanti för rätten till yttrandefrihet men det brukar inte utdelas dödsstraff.
Mänskliga rättigheter är inte alldeles enkelt att hantera. Exempelvis har det nordiska forumet de Mänskliga rättighetsdagarna som för ett par veckor sedan ägde rum i Göteborg. Temat i år var, inte helt oväntat, mot rasism. Evenemanget hade dock en del begränsningar som Erik Helmerson luftade i DN. Den artikeln skrevs före tillställningen. Hur det gick kan man få en översikt av i den danska Berlingske. Helmerson var onekligen på rätt spår. Utfallet är inte särskilt överraskande och det torde vara en god idé att byta ut begreppet antirasism mot ”äppelkriget”.
Poul Høi (också i Berlingske) gör ett försök att lägga ett historiskt perspektiv på terrorismen. Han jämför jihadisterrna med det tyska RAF; Gudrun Ensslin och Andreas Baader. Hans tanke är att det rör sig om samma struktur. En terrorvåg pågår en generation, menar han och hänvisar till terrorforskaren David Rapoport. Så är inte fallet med den jihadistiska terrorn och Høis förklaring är att det är västs insatser som har förlängt den.
Man kan fundera över ett par saker i Høis artikel. Förmodligen kan man inte utan vidare jämföra RAF och jihadisterna. Den ideologiska bakgrunden, Marx respektive Koranen, drar i något olika riktningar. De sociala omständigheterna för de radikaliserade kan förete vissa likheter men det är svårt att föreställa sig att det inte spelar någon roll vilken ideologi man kommer att dras med i. En annan sak är att Høi själv intar ideologisk position som man snabbt kommer underfund med.
Apropå vänsterns vurmande för islamism (gärna militant):
http://www.dailymail.co.uk/news/article-3329570/Son-Labour-councillor-suspected-extremist-arrested-Syrian-border-Britain-walking-streets-Rochdale.html
Jag gillade bla det här i Helmersons artikel:
”Det offentliga Sverige verkar alltmer tro att det är de radikalaste rörelserna, de mest högljudda debattörerna, som också är de mest legitima kämparna mot rasism och för feminism och mänskliga rättigheter.
I själva verket är det ju ofta tvärtom. Det är de lågmälda, de resonerande, de som kan ta in åsikter från flera olika håll och väga dessa mot varandra, som för mänskligheten framåt”
Jag skulle inte påstå att Høis idé är helt missvisande. Både RAF och dagens islamism är skyller (likt Doktorn) judendomen för att ha skapat global kapitalism, och med det förstört världen. Från Saul Bellows nobellektion 1976:
I turn the pages of Encounter to a short study by Mr. George Watson, Lecturer in English at Cambridge, on the racialism of the Left. He tells us that Hyndman, the founder of the Social Democratic Federation, called the South African war the Jews’ war; that the Webbs at times expressed racialist views (as did Ruskin, Carlyle and T. H. Huxley before them); he relates that Engels denounced the smaller Slav peoples of Eastern Europe as counter-revolutionary ethnic trash; and Mr. Watson in conclusion cites a public statement by Ulrike Meinhof of the West German ”Red Army Faction” made at a judicial hearing in 1972 approving of ”revolutionary extermination”. For her, German anti-semitism of the Hitler period was essentially anticapitalist. ”Auschwitz,” she is quoted as saying, ”meant that six million Jews were killed and thrown on the waste heap of Europe for what they were: money Jews (Geldjuden).”
(http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1976/bellow-lecture.html)
Visst är militant- revolutionär marxism och islamism annorlunda, men de har samma fiende.
Ja
Åtminstone i Adams föreställsnigsvärld
har jag uppenbarligen avancerat till ett begrepp att bemästras – men det var inte det jag nu hade i sinnet. På nittiotalet mötte jag Charles Tart, som myntat fenomenet KonsensusTrans! Denna bloggen – liksom det mesta i media publicerat och här refererat vidmakthåller Charles Tarts iakttagna konsensustrans. Saudiarabien var fylld av kryptojudar vid tiden för Balfourts utfästelser, när T. H. Lawrence var de sju vishetspelarns obekväme hjälte.
Familjen Saud anses på sina håll ha judiska rötter. Vad nu om ovan relaterade dödsdom var motiverad av att allians med Israel till trots Saudiarabien önskade upprätthålls ett kompromisslöst muslimskt sken? De radikala Wahabbi från 1700-talets underminering av Ottomanska väldet bär stämpel av judisk intelligens. Stalin var övertygad att Hitler inte dog i bunkern på Valborg -45. Trots allt var bevisen härtill luddiga.
Internet är en guldgruva för forskning för dem som vågar bryta det hypnotiska tillståndet.
Eftersom ’de’ uppenbart ljög om 911
kan man lugnt utgå ifrån att ingenting är sant – varken ”klimathotet” eller annat människor investetst betydligt bittrare känslor i.
Doktorn är lite snabb där: ”Internet är en guldgruva för forskning för dem som vågar bryta det hypnotiska tillståndet.” Sannerligen är det så, möjligheterna är obegränsade. Det hypnotiska tillståndet vill t ex hävda att jorden är rund. Men på Internet finns Earth Flat Society. För den som vågar.
Doktorn
Om det du skriver ovan visat sig vara sant hade du antagligen genomdrivit en av de större vetenskapliga revolutionerna i historien, och nog hyllats som en tänkare i storlek med Newton och Einstein.
Men du visar inte att det är sant. Du berör en mängd ämnen svepande, och lyckas inte knyta ihop hur de hör samman. Du skriver tematiskt. En röd tråd går genom ditt inlägg och det är att du tror judendomen är ond.
Vetenskap kan ge en verktyg för att lära sig skilja mellan fakta och fantasier. Har man fått dessa verktyg förstår man att det är ganska svårt att komma på någonting nytt inom vetenskapen. Det går, men är komplicerat. Det finns dock en genväg till vetenskaplig succé. Istället för att komma med nya idéer som kan beläggas, kommer man med vansinniga idéer, som inte kan beläggas. Det sysslade postmodernisterna i Frankrike och Kalifornien med under 1900- talets andra hälft. Det grundläggande för deras framgång var att lansera begrepp ingen förstod; objekt lilla a (Lacan), stabat mater (Kristeva), rhizom (Deleuze); om läsekretsen skulle behållas och inte tappa intresset var man tvungen att hävda att allt annat kunnande var meningslöst, så det gjorde man. Foucault, en av postmodernismens verkliga stjärnor, menade han lyckats avslöja all samtida biologi och medicin som kapitalism. Hur? Han lanserade begreppet biopolitik.
Det går med fördel att placera allt du skrivit härinne i denna irrationella tanketradition.
Det var visst lite känsligt med konsenstrans mm. liknande.
Det där med Stalin och Hitlers död stämmer inte.
Stalin fick mycket detaljerad information om hur Hitler dött och vad som återstod av honom.
Hitlers kranium levererades bl.a. till Stalin.
Stalin underlät medvetet att klargöra Hitlers slutgiltiga öde, bl.a. som ett sätt att manipulera dem som han inte ville skulle kunna konkurrera om strålkastarljuset.
Shjukov fick bl.a. aldrig säker kännedom om Hitlers slutgiltiga öde, och fick heller aldrig veta att Stalin hade Hitlers kranium. När han på sin ålders höst fick reda på detta uttryckte han besvikelse och ett visst mått av bitterhet gentemot Stalin över just denna fråga.
Nu var väl Adam lite väl snabb och populistisk. Så illa var det inte med postmodernisterna. Lacans insatser inom psykologin var banbrytande. han blev visserligen förälskad i sina komplicerade system men att det finns en substans är ofrånkomligt. Att förstå Lacans grundläggande begreppsapparat är inte alltför svårt. Och vad vore Zizek utan Lacan? Deleuzes ”rhizom” är minst av allt svårt att förstå, ett system utan centrum där alla delar är likvärdiga. Foucault har inte gjort anspråk på att förklara hela biologin. Däremot har han diskuterat politikens roll i biologin. Framför allt hur staten vill ta hand om medborgarens hälsa och leverne – genom biopolitik. Kristeva är tunnare, i Stabat Mater lanserar hon en teori om språkets uppkomst som nog idag får ses som en praktfull kalkon.
Doktorn
Känsligt? Tyckte jag och Lars på goda grunder visade du hade fel.
Poängen består i vår osäkerhet 1 plus 1,
bevisen var tillräckligt skakiga även för Zjukov och vem vet om Hitlers kranium var äkta eller en offrad dubbelgångares? Det rådde oreda i Berlin.
Eftersom ’de’ uppenbart ljög om 911 … Det enda vi kan vara förvissade om är: Nutidshistorien tillika sanningen skall skall manipuleras i EU’s & kommunismens tjänst.
Adam,
Jag vidhåller – efter läst allt Du skrivit – känsligt.
Du vill väl ändå inte hävda att alla världens vise måtte resonera som Du?
Rekommenderas:
http://www.amazon.co.uk/Hitler-Book-Prepared-Interrogations-Personal/dp/B0011P2GEG/ref=sr_1_sc_1?ie=UTF8&qid=1448313179&sr=8-1-spell&keywords=eberleh+uhl
Hitlers kranium kan man ju debattera; avgörande för vad Stalin trodde (eller ej) är ju delvis avhängigt vad Stalin trodde han var i besittning av.
Lars Vilks
När det gäller Lacan skrev han psykologiska arbeten som var viktiga innan han blev postmodernist. Visst har Lacan influerat Zizek, men vad har Zizek bidragit med? Vad gäller Deleuze rhizom skriver han inte bara det du själv kokar ner rhizom till att betyda, utan ganska mycket mer (obegripligt). Och Foucault gjorde anspråk på att förklara biologin genom att ställa sig utanför den (hur man nu gör det?) och förklara hur den genomgick stor förändring (nytt epsteme för att använda Foucaults ord) omkring 1600- 1700 talet (även om det, som alltid med Foucault, föreligger ett gigantiskt periodiseringsproblem) blev vetenskapen som skulle disciplinera medborgarna (tycker du missar stora delar av Foucaults maktanalys när du skriver ”Framför allt hur staten vill ta hand om medborgarens hälsa”). Det var inte fråga om nån politikens roll i biologin, snarare hur biologi var politik.
Detta med vilka anspråk postmodernismen egentligen hade har debatterats flitigt. Jag kan inte komma till annan slutsats än att de, samtidigt som de predikade anti- auktoritet, självfallet menade att den visdom de själva kom med var det som gällde. Vad man bör veta.
Jag skrev Frankrike och Kalifornien. I Kalifornien fick de franska postmodernisterna en metod (på andra ställen också, som Yales litteraturvetenskapliga fakultet – Paul de Man var professor där; företrädelsevis var det dock Kalifornien). Amerikanarna var mer pragmatiska än de mer ”filosofiskt lagda” fransmännen.
Det som du bedriver i din ständiga avklädnad av svensk media skulle jag kalla diskursanalys enl amerikansk modell. Så postmodernism kan vara användbart. Dock är grunden i hela idériktningen en djup irrationalism.
Jovisst var jag extremt kortfattad. Och visst ser vi postmodernisterna idag som våldsamt överdrivna i sin kritik. Jag var ju själv med när det begav sig. I slutet av 1980-talet nådde postmodernismen konsten och då blev det alla dessa filosofer som utgjorde slagträ mot de rådande ordningarna både i konsten och på konsthögskolorna. Att hela riktningen vilar på irrationalism är något som inte skulle ha bekymrat dem. Vad vilar inte på irrationalism (typisk postmodern fråga)? Hur som helst blev konsten inte densamma efter det som fortfarande brukar benämnas det postmoderna genombrottet.
Doktorn
Ordet konsensustrans är inte känsligt. Och Tart är inte den första att använda det. Under 1900 talets första hälft lanserade fransmannen Gaston Bachelard två begrepp, epistemologisk brytpunkt och epistemologiska hinder, för att förklara hur vetenskap fungerar. På 1960- talet tog Thomas Kuhn och Michel Foucault intryck av idén och lanserade, oberoende av varandra, vars en teori. Kuhns teori heter paradigm och Foucaults teori episteme. Kuhns teori handlar specifikt om vetenskap och Foucaults om kunskap i samhället i stort. Idag lever teorierna sitt eget liv i vardagsspråket.
Det hade underlättat om du hämtat kunskap från etablerade källor.
Har inte riktigt nerverna för att hoppa in i er festliga pomo-diskussion just nu, men ett kort instick hinner man alltid med:
Helmerson ska ha en eloge för sin analys tycker jag. Särskilt slutklämmen, som Krister redan saxat hit, är väl värd att begrunda för alla inblandade.
Danska referatet var också tungt. Svenskars demokratiska reflexer har väl aldrig varit särskilt fungerande, egentligen… vi är lite för konsensusberoende kanske?
Peace
Nej, precis, vi var ju skamligt undfallande mot Nazityskland.
Historien upprepar sig
Peace and forgiveness
Pöbeln
Nedskjutandet av det ryska planet.
Rätt eller fel?
Hej
Härligt att bli kallad
Svar: Har ingen aning. Hoppas det inte trasslar till det i kampen mot IS. Huruvida det var intentional eller ett misstag lär vi snart få reda på.
Annars, här en konferens på ”Center for strategic & international studies” om IS. Värt att kolla på.
http://csis.org/event/tnt-roundtable-what-isis-really-wants
Om det befann sig i förbjudet luftrum med god marginal och hade fått upprepade, eskalerande varningar och man är säker på att varningarna gick fram, dvs. att kränkningen utan tvivel var medveten – så var det rätt.
Annars inte.
Men som vanligt kommer vi att få minst två olika versioner och sanningen får man gissa sig till.
I slussen, men…
http://www.dn.se/nyheter/varlden/nedskjutningen-av-ryska-planet-ar-en-mycket-allvarlig-handelse/
Piloterna blev skjutna av turkmener från marken medan de segnade ner i fallskärmarna.
Men det kan ju också vara falskt. Man ska ju vara försiktig med att tro på det man ser och läser.
Verkar vara en minst sagt komplicerad situation.
Ryssarna lär har passat på att attackera(?) turkmenska mål i Syrien som i så fall Turkiet mycket väl kan ha reagerat över.
Jag tror nog de dog i samband med att planet träffades av luftvärn.
Det ser ut som att de var ganska långt ifrån platsen där piloten landade
Intressant att se hur partierna nu nästan tävlar i restriktiv flyktingpolitik och hur snabbt det har vänt, vilket ju är ovanligt i politiken och den demokratiska processen.
Undrar nu hur det går med SD’s opinionssiffror när de andra börjar föra SD politik.
Krister
Min tolkning:
Konsensus var att driva lagd migrationspolitik. Med den annalkande krisen bestämde man sig för att göra en ”gambit” där man hoppats på att den tysk-svenska politiken skulle få genomslag på EU nivå. När denna ”gambit” misslyckades måste man slå på full reträtt och anpassa sig till rådande verklighet.
Jag skulle vilja säga att detta främst är en kris för EU, med vilkas hjälp den lagda migrationspolitiken inte hade behövt mynna ut i kris. Jag ser med rädsla på hur detta kommer påverka det europeiska samarbetet. Men klart är att EU kraftigt har försvagats. Vilket såklart är en våt dröm för SD och Cede…
Ja, det vackra EU projektet expanderade alldeles för fort och för slarvigt. Det kommer man att få betala för med antagligen ett par tre steg tillbaka.
Och den tysk-svenska migrationspolitiken hade inte tillräckligt stöd, inte ens i Tyskland och Sverige.
Om nu SD’s politik har framgång så är jag inte säker på att det betyder framgång för SD, när de nu förlorar sitt monopol.
Krister, min forna kombattant
Du är inte bara rolig. Du är ödmjuk, klok och sansad också.
Jag förstår att Cecilia är kär i dig.
Christina Maria, lägg en bubblig Gravensteiner/Italienska druvor på lagring så tar vi en skål när inte kriserna längre berör.
Det är en oöverskådlig tid, men ok då!
Mycket nöjd med gråtande Romson. Det trodde jag aldrig skulle ske. Tack!
när jag var liten och fick sund undervisning undervisades jag om ”Inlandsisen”. Den jävla isen som låg KILOMETERTJOCK över vårat fagra land. Har detta faktum helt glömts? Sverige låg dolt i ett kilometertjockt täcke av is! Bara som kontrast till våra politiska miljödårar.
Jag hjälpte faktiskt in de där tomtarna i riksdagen en gång i tiden.
Det ångrar jag bitter nu.
Maria Wetterstrands fullkomligt häpnadsväckande, och radiosända, avfärdande av den energiforskaren som – helt korrekt – varnade för etanol som biobränsle ringer fortfarande i mina öron.
Mp går helt enkelt inte att ta på allvar.
De är helt oförmögna att se objektivt på problemställningarna i vår värld.
Finns tyvärr inget vackert att rösta på längre. Men jag känner med dig. De har också haft min sympati.
Och Mp’s beslut att sälja (!) Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland får mig att må illa. Den verksamheten skall avvecklas – inte säljas.
Det finns ingenting som en miljöpartist inte är kapabel till för att bita sig fast vid makten.
Samtidigt som MP helt enligt egen explicit avsiktsförklaring skjuter svensk kärnkraft i sank med pålagor avsedda (!) att göra den artificiellt olönsam.
Miljöpartiet är ju en orsak till växthuseffekten, inte en belackare av den!
Om man transporterar en miljöpolitiker är det rimligt att denna hen ska få välja radiokanal utan att lämna dricks? Jag ska hädanefter kräva 500:- per kanalval. Detta efter chockerande översittarfasoner tidigt i morse. Iofs från ”Alliansen” Faktiskt smått chockad över översittarbeteendet. Det äcklar mig. En timmes resa med ny okänd ”röst” om jag var politiker skulle innebära en unik inlyssning på dagens snack, skvaller och synpunkter. Nejdå. Bara maktspråk. Sätt på P1. Sätt på P4. Dra åt helvete.
Så här ser en informativ analys ut över läget:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/putin-har-mest-att-forlora-pa-en-odelagd-relation-med-turkiet/