För några dagar sedan skrev (Aftonbladet) Johannes Klenell om den beryktade åsiktskorridoren. Hans raka budskap är ett ”tramsbegrepp”. Skulle någon utmana PK-samhället är det bara till fördel för den förfördelade, man blir känd och omtalad i stugor och medier. ”Medielogiken är slående enkel. Den provocerade vinner mark i sitt läger, provokatören i sitt och ju mer båda spelar sårade desto mer mark vinner de båda. Egentligen finns ingen förlorare. ”
Klenell inser att Marcus Birro-fallet inte riktigt stämmer med den här teorin men förklarar i bästa ad hoc-anda detta undantag med att Birro aldrig fattade medielogiken som han kunde ha utnyttjat till sin fördel. Det hjälper inte, Klenells teori har sina uppenbara begränsningar eftersom den tycks vara helt främmande för den känsliga uppdelningen i anständighet respektive The Dark Side och dess asymmetri. Att säga rätt sak på fel sätt är officiellt klandervärt men inte på något sätt oförlåtligt. Att däremot säga fel sak på rätt sätt (för att inte tala om katastrofen att säga fel sak på fel sätt) har däremot omfattande konsekvenser. En sådan kan vara att göra karriär och vinna popularitet i Dark Sides kretsar men får ändå ses som ett besvärande fall (Dark Sides representanter är ständigt kravlande uppför branta sluttningar i fåfäng förhoppning om att vinna ett, som de ser det, berättigat erkännande). Betydligt värre är det för alla dem som trampat fel och fått betala dyrt med förlorade arbeten, mobbning, utstötning och där medieuppmärksamheten antingen saknats eller varit kortvarig och snabbt glömd.
Åsiktskorridoren får vi fortfarande räkna med även om den var bättre förr än på sistone.
Vet inte ifall jag fattade allt vad du skrev där, men självklart håller jag med om din slutsats. Att åsiktskorridoren skulle vara ett tramsbegrepp är det största nonsens jag läst på länge.
”Död åt alla blonda, präktiga radikalfeminister”
Klenells pajaskrönika hade stort apokalyptiskt underhållningsvärde. Kan bara komma från ngn som är i mitten av mitten i den bubbla som omfattas av begreppet PK. Dan Park hade det så bra så bra, Birro hade kunnat vara kvar i bubblan och vilks var som sagts ad hoc. Övrig väldokumenterad förföljelse av anspråkslösa kritiker inom fack som organisationssverige samt hetsen mot vanligt hederligt folk existerar inte i Klenells bubbelvärld.
Den gammelmedianska sjukan som en hel nation snart ser, ses ej av en person som anser sig stå på satirikernas och samhällskritikernas sida. Huva!
Rum med utsikt och åsiktkorridoren … jag skulle föredra rummet med utsikt. Åsiktkorridoren är ett pinoredskap – eftersom Mäster Själv delat den i diametralt antagonistiska läger – de ’anständiga’ visavis det i tiden för en purist irriterande neoanglisitiska ’The Dark Side’. Därmed har han åtminstone passivt ifrågasatt friheten att hysa privata åsikter just precis likt de åsiktsprogrammerade vilka via media framgångsrikt skapat våra djupaste personliga tankar. Det är nyttigt för dem och OK att driva gäck med för västerlandet utsedd migrerande paria – men inte att efterforska varför vi lekamligen utsatts för det vansinniga tänkesätt den representerar och det kriminella hot den utgör mot vår tidigare högtstående civilisation.
Någon? Som har hört talas om loftgångsåsikter.
Så här skriver Åsa Lindeborg i http://www.aftonbladet.se/kultur/article21949553.ab
”DISS Idén att kulturen ska uppfostra oss moraliskt och ideologiskt, att det finns ett rätt och ett fel sätt att betrakta samhället på – det strider mot all konstnärlig frihet”
Är det inte precis det som hon har gjort som kulturchef under alla år?
Åsiktkorridoren är väl samhällets grund?
Och åsiktskarriären dess nutida ”outlet”?
Har jag missat något nu igen?
Praktiken är en annan än den Klenell vill ge sken av:
http://www.dagensmedia.se/medier/dagspress/tu-tryckfriheten-kan-inte-tas-for-given-6242361
Krister:
Hon har nog inte riktigt koll på varken det med konstnärligt eller kultur, utan tycks blanda ihop det hela med samhälleliga hurra-rop.
Iofs är hon inte den första… 🙂