Paul Klee och Ivan Aguéli visas nu på Moderna i Stockholm. Utställningen skall tydligen visa att det finns samband mellan de båda konstnärerna trots att den ene är ett världsnamn och den andre lokal. Men det går alltid att finna likheter om man så önskar. Är de aktuella för vår tid? Den försåtliga ingången återkommer alltid. Cecilia Blomberg skriver (P1) om utställningen och om Klee: ”Han har så mycket att förmedla till vår tid.” Mer blir det inte av det påståendet men hon har naturligtvis rätt i sak. Alla konstnärer från alla tider har alltid mycket att förmedla till vår tid om vi så skulle önska.
Intressant kan vara att fundera på modernismens status i samtiden. Kanske man kan säga att den närmast är nostalgisk, det förlovade landet som kunde göra allt detta som nu är förbjudet sedan konstnärerna får axla ett ansvarstagande för världens ve och väl. Klee och Aguéli är stillsamma modernister med bibehållen respekt. Aguéli som konverterade till Islam har förstås en specifik aktualitet. Men det nämns inte i introduktionstexten. Fredrik Liew går istället på motståndstemat (all konst är motstånd): ”Utställningen Klee/Aguéli handlar om hur en målning av en trädgård eller en palmlund kan utgöra en motståndshandling. I vår egen turbulenta tid blir den en påminnelse om vilken stor poetisk och politisk potential som kan rymmas i en liten målad bild.”
Men tack Moderna för det här. Jag skall själv vid hemligt tillfälle titta in för att förkovra mig.
Paul Klees ateljé och arbetsrum (Paul Klee-museet i Bern)
Göteborgs Kommuns svek mot den fria konsten.
http://www.expressen.se/gt/1-500-kampar-for-att-radda-snosnoppen/
Ja, Paul Klee var en lyriker; som väl känt i färg men också även i text; en av mina favoritdikter är hans:
”Min stjärna
steg djupt
under
mina fötter
Vart går
min räv under vintern?
Var sover
min orm ?”
(Denna lilla sublima översättning ingick för övrigt i en modernistisk flaskpost/ tidskapsel jag släppte här för ett bra tag sedan, tillsammans med ett brev av en ung Le Corbusier och en fiktiv beskrivning av Duchamps sista verk ”Etant Donne`; men den är nog på drift, utom räckhåll, ett tag till, för tolkning;
vilket passar mig bra, i mitt liknande evigt flyende, eteriska sinnelag.)
Det som göms i snö kommer upp i tö, tänk om verket ynglar av sig en konst’ig’ ubåt framåt vårkanten. Sätt en kondom på den fria konsten!