Mitt lilla inhopp i sammankomsten för grävande journalister har inte helt gått spårlöst förbi. Jag har några smärre kommentarer till denna föreställning som blev rätt hygglig underhållning.
Ett par ledfraser kan vara på sin plats: ”Att insistera”. Har man en idé och linje så är det inte oävet att insistera på att följa den konsekvent. Jag har konsten som utgångspunkt och då blir det alltid svårt när man vecklar in sig i ömmande politiska omständigheter. Ihärdighet krävs. ”Vi skall alla axla våra bördor”. Man får komma ihåg att deltagarna på scenen i Göteborgs mässhall har sina tämligen fasta repliker och karaktärer.
Nåväl, min motståndare var Åsa Linderborg. Jag värderar hennes insats till 4 av 5 möjliga elefanter. Hon var lite mild men det kompenserades av att hon automatiskt uppfattas som stramare än vad hon faktiskt var. Dessutom tillkom en sak som jag inte kunde placera när det nämndes. Att jag skulle ha motsatt mig muslimers yttrandefrihet i form av utropet Allah Akbar. En kommentar på bloggen drog fram det som förmodligen avsågs, nämligen Karlstads universitet. Det var några år sedan som min föreläsning avbröts av äggkastare. Efter fullbordad kastning fortsatte de sin performance med att ropa Allah Akbar. Även om man är yttrandefrihetsfundamentalist kan man nog inte mena att detta inte är ett helt och hållet rimligt sätt att utöva yttrandefriheten. Varken jag eller någon annan gjorde särskilt mycket åt saken. De blev stillsamt ledda ut när de var klara. Möjligen begick jag något fel och ur konstprojektets perspektiv hade det varit välgörande med motrepliken: ”Kan ni ta det en gång till?”
Janne Josefsson är särskilt förtjust i mitt deltagande i SION-konferensen 2011 i New York. Inte så egendomligt, han var ju en av de centrala regissörerna i den här föreställningen som tangerar Grand Opera. Höjdpunkten utgjordes av indiern som sade att muslimer förökar sig som råttor. Josefsson menade att jag skulle ha protesterat genom att resa mig och gå ut. Vad jag kunde se var det emellertid inga av de talrika svenska journalisterna som följde detta råd, inte ens Josefsson själv. Hur skall man förstå det? ”Konstnärer gånge ut, journalister stanne”? Sedan är det naturligtvis inte givet hur en vit västerländsk och skuldbelastad man skall bete sig inför detta fenomen. Indien är dock en annan förtryckt kultur och vita män bör visa respekt och under alla omständigheter meddela att vi näppeligen kan förstå finessen med främmande kulturer. Eftersom dessa främmande kulturer inte kan räkna med full förståelse från västerlänningarna borde emellertid indiern ha tagit emot ett råd från coachen. Han skulle helt enkelt ha bytt djur och sagt ”kaniner” istället för ”råttor”. I västerländsk kultur har råttor en helt annan valör än kaniner. Jag kan inte säga hur det förhåller sig i indisk men det är klart att medierna hade gått miste om en kraftfull one-liner: ”Här jämför man muslimer med kaniner”, har inte samma slagkraft.
Återigen kom mitt s k ”mumlande” på tapeten. Vilks har inte bekänt färg. I detta är jag strängt insisterande och vägrar att förlora greppet om konsttråden. Jag tycker också att min strategi har varit framgångsrik. Sällan har så många skapat så många egna övertygelser om vad allting jag gör och säger betyder. Josefsson framhöll att jag visst har presenterat åsikter och som exempel nämnde han att jag har sagt att vi har för stor invandring. I detta vinklade Josefsson till det (som man skall i medierna för dramatikens skull), eftersom det jag har uttalat (och denna famösa mening tillkom 2010) är att ”vi har för stor invandring i förhållande till tilldelade resurser”. Jag tänkte mig att det var en självklarhet eftersom samtliga politiska partier menar att integrationen inte fungerar som det var tänkt. Idag har det här blivit eftertryckligt mainstream. Nåväl, yttrandet har uppenbarligen en kaliber att fungera över lång tid, en icke oäven kompositionsdetalj.
På Facebook såg jag att någon hade skrivit att jag var för dyr för staten och att jag därför borde byta namn och flytta till Argentina. Ni ser, där kom Argentina in i projektet. Jorge Luis Borges land. Ett namnbyte skulle därför självklart bli följande: Tlön Uqbar Orbis Tertius. Jag kallar mig Tlön med mellannamnet Uqbar och mitt efternamn är Orbis Tertius.
Här är jag med Ulf Johansson, tidigare redaktör på Nerikes Allehanda som lät publicera…
Panelen
Niklas Orrenius talar i journalisthavet
Skön musik att läsa Vilks kommentarer till denna fars. Och återigen – att de aldrig ger sig.
Men vem har klippt bort lockarna?
Lars, det skulle vara roligt att få lyssna på din match med grävande journalister. Finns det någon inspelning? Gissningsvis växer skaran av Vilksofiler snabbare än Vilksofobgänget. Obs! att min på inbjudan på facebook är allvarligt menad – om dina omständigheter tillåter. Favoriträtt?
Det blir närmast lite löjligt när han ”råttfångaren” från Indien pratar för bra engelska för att räknas till någon skyddsvärd minoritet/identitet som har rätt att säga något.
Hjälp finns för honom, han kan träna med Indisk engelska online kurs på YouTube: https://youtu.be/SY1vJTZgHRI
Se matchen: Vilks vs Linderborg med sekonder.
http://www.svt.se/kultur/svt-livesander-debatten-med-lars-vilks
Lite märkligt att religionen Islam undviks i denna typ av debatter, det handlar alltid endast om muslimer som individer.
Det finns få som är sådana rabiata antiislamister som en del intellektuella som flytt från den islamska revolutionens Iran, antar att inte heller de har rätt att räknas på riktigt. Även Salman Rushdie pratar väl alldeles för bra engelska. Vi fick den islamska religiösa hädelse ”rättskipningen” till väst med Rushdie affären inte med Muhammed karikatyrerna. Redan då började vissa att urskulda islam och lägga skulden på offret.
Tack Lasse, och pust! Är Åsa Linderborg på riktigt? En intellektuell kapacitet som en sju-åring. Att Lars Vilks orkade lyssna på alla dessa friserade anklagelser mot honom är en bedrift. Lars Vilks, det var en debatt mellan förstånd och galenskap.
Lars Vilks som blogginnehavare, och som föreläsare och guide , vilket jag har fått uppleva några gånger, är alltid kunnig, humoristisk, vass och kritisk – inom både konst, politik och samtid. Genuint tolerant och snäll som person men ändå rak och tuff med sina expertåsikter som alltid backas upp av väl underbyggda argument.
Men i de mediala debatterna kring RH-projektet ser jag en annan karaktär. En som håller tillbaka sina åsikter, har garden nere, tar snytingarna som de kommer, fortfarande med en glimt i ögat och med humor – kanske som ett skydd/en mask, men som inte kommer till tals med samma auktoritet som i andra sammanhang.
Jag antar att det är konstnärens roll och val att vara så passiv och neutral kring sitt eget projekt för att inte påverka ”medskaparna” och processverkets utveckling när konstnären själv släppt taget, eller har jag missuppfattat?
I så fall måste en bra samtidskonstnär också vara en bra skådespelare.
Det kan variera. En del konstnärer deltar inte alls men jag gör ju det på mitt speciella sätt. Man skall inte gå i taket utan låta andra göra det.
Förstod det som att Linderborg (om även omskrivet) försökte referera till Aaggårds intervju med dig Lars.
Daltas det för mycket med dem?
– Ja, det är som att polisen bjuder på ägg och säger ”kasta med förnuft” när jag dyker upp. Vi gör inget åt att ni skriker ”Allahu Akbar” men om någon skriker ”svartskalle” ska vi se till att de blir anmälda. Det gör ju att muslimer blir väldigt illa sedda för folk tror att de är äggkastare allihopa.
Vad borde göras?
– Man skulle ju fördöma dem. Entydigt. Men varje gång drar Mattias Gardell och Jan Guillou hela den här valsen att de här människorna är utsatta och det är våra fördomar och klart de har rätt att reagera.
———
Nyanseringen blev till ett stolpskott av Lindeborg.
Under en forelesning for mange år siden, sa Lars at når han ble bedt om å forklare hva Nimis er, så fortalte han om hva som har skjedd siden starten av prosjektet (historien om Nimis = Nimis). Etter hva jeg har fått med meg når det gjelder RH-prosjektet, så følger han samme modell. Premissene for hvordan han agerer under intervjuer er til en viss grad satt opp i forkant av prosjektet. Har jeg forstått det riktig?
Jeg ser at mange kritisere ham for valg han tar underveis, som for eksempel invitasjoner han takker ja til. En sosiolog må også gjøre valg underveis i sitt forskningsprosjekt, valg som blir gjort på bakgrunn av prosjektets problemstilling. Problemet for kunstneren synes å være at han, til forskjell fra sosiologen, ikke har samme immunitet når gjelder å bli tolket med tanke på hensikter.
Kin, du är på den riktiga linjen. Det är också en fråga om den elementära ordningsföljden när det handlar om att tolka konst. Först beskrivning och sådant som kan slås fast som faktum. I den processen får man en hel del svar på det man kan undra över. Men varje steg i vad man kan slå blir allt osäkrare för att slutligen utmynna i konstens regelverk där man ör överens om att det inte finns något givet svar: Betraktarens skapande akt skall ju finnas med och blir den osäkra faktor som alltid blir kvar. Och det hjälper inte att konstnären lägger fram sina intentioner, de blir också betraktarens bearbetning.
”borde byta namn och flytta till Argentina”
– Som om det vore 1944-45 ?
Eller byta namn och flytta till de inre delarna av Sovjet, som några miljoner gjorde i Polen, hösten 1939 och framåt.
Lars, är du verkligen säker på att det är Mohammed du avbildat ?
”Man ska inte gå i taket utan låta andra göra det” , haha så bra! Och med ditt speciella sätt så får de ju också lite hjälp till resan.
Vad jag anser i den frågan spelar ingen som helst roll…
Originalteckningen har ju texten ”Profeten Mohammed som rondellhund”. Klarare än så kan det väl inte sägas. Men är det verkligen profeten som avbildats, ingen som vet, ingen som vet. Men påståendet räcker tydligen för de rättrogna att också de går i taket.
Här är mitt bidrag till processverket: https://www.youtube.com/watch?v=XYApxN1xDIk
SVT Kulturnyheternas mediereporter Arash Mokhtari skrev på lördagen en artikel med rubriken ”Vilks en grumlig representant för yttrandefrihet bland journalister” efter fredagens paneldebatt under seminariet Gräv 2016. Han ändrade sin ursprungliga text efter några timmar.
Ändrad text:
[hans konstverk] ändrat till [att andra inte accepterat hans yttrandefrihet]
[yttrandefrihet] ändrat till [demokratiska rättighet]
Ursprunglig text, publicerad den 9 april 2016, kl 00:20:
/Nej, Lars Vilks talar inte i klarspråk, han är inte stringent och hans svar är ibland motsägelsefulla. När han pressas för att ge konkreta svar säger han saker som ”det är del av konstverket”, ”allt är ett skådespel” och ”jag är inte en politisk person”. Och kanske är det det här som provocerar journalister så. I ett yrke där man ständigt söker tydlighet och konkretion är Lars Vilks flytande och många gånger abstrakta svar svåra att begripa när människor faktiskt har dödats på grund av [hans konstverk].
Många journalister har förmodligen svårt att förstå exakt vad det är Lars Vilks har använt sin [yttrandefrihet] till och vad det är de ska försvara. Och kanske dö för./
Uppdaterad text, publicerad den 9 april 2016, kl 08:40:
/Nej, Lars Vilks talar inte i klarspråk, han är inte stringent och hans svar är ibland motsägelsefulla. När han pressas för att ge konkreta svar säger han saker som ”det är del av konstverket”, ”allt är ett skådespel” och ”jag är inte en politisk person”. Och kanske är det det här som provocerar journalister så. I ett yrke där man ständigt söker tydlighet och konkretion är Lars Vilks flytande och många gånger abstrakta svar svåra att begripa när människor faktiskt har dödats på grund av [att andra inte accepterat hans yttrandefrihet].
Många journalister har förmodligen svårt att förstå exakt vad det är Lars Vilks har använt sin [demokratiska rättighet] till och vad det är de ska försvara. Och kanske dö för./
http://www.svt.se/kultur/vilks-en-grumlig-representant-for-yttrandefrihet-bland-journalister
Jag såg detta men den beskrivning av LW stämmer ju inte ett dugg !! Där satt LW och var i det närmaste stum och enormt otydlig, jisses …..men sektmedlemmarna här spammar på som sig bör stackare 🙁
Kvalitet och inte kvantitet. Vi går in för det i konsten.
He he …
det är alltid viktigt att börja meningarna med liten bokstav !
och helst skall man ha ett blanksteg eller två mellan meningsslut och interpunktion .
det blir, jisses, mer effektfullt då när man ger sig på LW !
kan … vahetere … själv tänka !
lol
Det kan ju knappast bli mycket värre så det är ju bara att luta sig tillbaka.
Ett återkommande påstående är att människor dödats på grund av Vilks konstverk/yttrandefrihet. När det är så att människor dödats på grund av att Islam har dödsstraff för hädelse, något som Islam anser ska gälla för alla oavsett om de är muslimer eller inte. 13 länder har också dödstraff för detta.
Det fria ordet är temat för årets Gräv i Göteborg men inte ett enda inslag om det islamska hotet mot yttrandefriheten. Ett hot som varit påtagligt närvarande även i Europa sen Salman Rushdie blev dömd av den Shiamuslimske ayatollan i Iran.
Åtskilliga ”journalister” söker inte tydlighet, utan söker dölja det tydliga, tex islam och dess konsekvenser både för sektens medlemmar och utomstående. Tidningen som inte behövs om sanningen ska fram bedriver flera olika sorters politik, med allt från Linderborgskans bolsjevikgråteri till Mellinskans lite mer sensationsartade skriftställeri, allt för att passa ”rörelsens” disparata intressen. Sen ska vi inte glömma KGB´s kortväxta mallgroda heller, men hans storfranska, nedärvda och nödtorftigt dolda judefientlighet måste man betala extra för att bli störd av. Och där går verkligen gränsen.
Det som stör mig är att journalistkåren ej styrs av principer men av flockmentalitet.
Det blir alltmer rumsrent att som journalist problematisera hoten mot yttrandefriheten (se rapporteringen runt Merkel vs Erdogan). Inte för att principen så påkallar, men för att riskerna för stigmatisering successivt håller på att avta.
Såg hela härligheten på svt, http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/lars-vilks-deltar-i-goteborgskonferens .
Herre gud min skapare, vilket kacklande. Jag skrattade faktiskt instämmande när någon i publiken till sist fick nog och skrek ”KAN HAN FÅ PRATA LITE SJÄLV!!”
Detta var när Josefsson (efter 17 minuters bjäbbande där LV fick säga en eller två meningar nästan på nåder) även försökte blanda in åhörarna i meta-bjäbbandet…
Jag förstår att RH-projektet inefattar även detta bjäbbande, att det är en symfoni av bjäbbande och reaktioner, men vad trött jag blir på att den svenska kören nästan alltid bjäbbar i ”Feg dur”. Det går liksom enkom ut på ”vad ska grannhundarna tycka”.