Niklas Orrenius berättar lite om sin bok Skotten i Köpenhamn – ett reportage om Lars Vilks och yttrandefrihetens gränser för Skånska Dagbladet. Den kommer ut i höst.
Den här Vilks är känd för att betona sin otydlighet. Men som Orrenius säger har han också en del åsikter, bland annat om Islam: ”Han tycker att stora delar av islam behöver reformeras och demokratiseras. Samtidigt invänder han också mot synsättet att dra alla muslimer över en kam och misstänkliggöra dem.”
Det är ju så att jag inte har något att invända mot mänskliga rättigheter. Men likafullt är det så att just detta uttalande har betraktats (och det torde gälla än) som kontroversiellt. Helt överraskande är det inte, det räcker med någon kritisk synpunkt på Islam för att väcka många stridsandar till liv. En synpunkt är att kritik kan leda till ökad främlingsfientlighet och därför bör undvikas. En annan är att det kan finnas en bakomliggande dold agenda.
Men det borde vara en självklarhet eftersom man inte kommer ifrån de ideologiska ambitionerna i Islam och att dess läror i sin nuvarande form bryter mot de mänskliga rättigheterna. Det är inte bara en formsak emedan utövningen sker under brutala former i många länder. En genomgripande renovering är därför nödvändig för att anpassa religionen till det moderna samhället. Men också för att definitivt skilja den från dess väpnade terrorgrenar. Det skulle då betyda att det ständiga utropet ”det har inte med islam att göra” verkligen hade ett fullt berättigande.
Dessvärre omfattas moderniseringstanken inte med någon större entusiasm.
Det har knappast undgått någon att det gick lös idag igen. Dystert nog blir man inte längre förvånad, det slår till, än här och än där som en del av tidsandan. Och ingen dager synes än.
”I studied the Koran a great deal. I came away from that study with the conviction there have been few religions in the world as deadly to men as that of Muhammad.”
Alexis de Tocqueville
Han visste redan på 1800-talet, innan begrepp som fundamentalism, jihadism, islamism var uppfunna.
Prusseluskorna lär väl fortsatt att köra på med att ”det har inget med religion att göra”
samt beklaga sig och låta regnbågens färger spegla deras skrymterier.
Svenska journalister vägrar att ens gå i närheten av islamsk doktrin.
Det händer förvisso att någon pliktskyldigt nämner att det kanske står någonting otidsenligt i koranen, men skyndar sig då att att tillägga ” men det gör det i bibeln också”!
Längst inne är de attraherade av den kollektivets makt som varje vänstersympatisör drömmer sig vara del av.
Niklas Orrenius är egentligen en ganska obehaglig journalist. Han tillhör den typen av människor som inte står för något utan ständigt måste positionera sig. Skulle man fråga honom om han tar avstånd spöstraff i Iran eller i Saudiarabien kommer han inte att ge ett rakt svar utan det blir en längre utläggning om islamofobi och utsattheten hos de muslimer som finns i Europa, likt den sparkade miljöpartisten som efter en fem minuter lång utläggning fortfarande inte kunde klämma fram ett avståndstagande från avrättningarna i Saudiarabien. Orrenius har helt enkelt inte kompassen rätt inställd. Torgny Segerstedt på sin tid hatade intensivt hitlerrörelsen i Tyskland men hade samtidig en stark beundran för tysk kultur och det tyska folket. Det går att hålla två bollar i luften samtidigt Orrenius, man kan likt Vilks ta avstånd från våld i islams namn utan att för den skull hata enskilda muslimer. Vår tids Winston Churchill, Robert Spencer för en intensiv kamp mot jihadism i böcker och föredrag men påpekar alltid sitt avståndstagande mot våld i alla former.
Våldet inom islam får sin ständiga näring genom agan som godkänd uppfostringsmetod inom den muslimska familjen.
Att den obehaglige tillåts skriva en bok om Vilks med Vilks samtycke blir begripligt endast om det ses som i en del av konstprojektet.
Skall bli intressant att läsa hur mycket av denna blogg som kommer med i boken och vilket urval som görs av en notorisk etablissemangsslickare,
Det är nästan komiskt, Orrenius påpekar (pliktskyldigt?) i SKD att det är ett problem att militanta islamister är ute efter Vilks men ett minst lika stort problem är Vilks fans som hemfaller åt muslimhat. Menar han därmed de som kommenterar på vilks.net eller finns det slutna forum på Facebook eller annorstädes där vilksdyrkan och muslimhat utövas?
Ser fram emot att läsa boken. Hoppas verkligen Orrenius har gjort sitt jobb. Man får iaf vara glad för att det inte är av någon av kommentatorerna på denna blogg (?) som har slutit avtal med Bonniers om att teckna denna oumbärliga historia…