Fallet Teratologen har blivit en liten konstdebatt, Anders Johansson har tagit till orda (Aftonbladet) och talar varmt om konstens autonomi. Det är upplyftande att konsten kommer på tal, speciellt med tanke på att den ständigt tvingas slira på den instrumentella sidan. Dessutom lite omväxling sedan åtminstone jag tröttnat på det ständiga idisslandet om de överväldigande farorna med den alltid ökande rasismen, den alltid ökande nationalismen och de allt fler uppdykande svenska värdena. Dock är det otänkbart att en kulturartikel skulle kunna undvika att beröra dessa ögonstenar. Anders Johansson, som försvarar Teratologen som författare meddelar samtidigt att han ser med stor oro på det heta ämnet svenska värden.
Johansson har naturligtvis rätt i att Teratologen inte spelar någon politisk roll. De som läser hans böcker måste antingen vara litterära finsmakare eller fångade av en ovanlig perversion. I varje fall är Johanssons argument att betraktaren skapar verket och författaren enbart är en förmedlare till uppkomsten av den skapande akten. Han har i princip rätt i detta men ett par tillägg bör göras. Det räcker inte med att det är fråga om ett konstnärligt verk. Om författaren skall gå fri får det röra sig om något som av konstvärlden (i det här fallet den litterära sektionen) ses som kvalitet. Just i det här fallet är det högst väsentligt eftersom det trots allt rör sig om att frikänna en upphovsman från en ytterst olämplig position. Varför den litterära världen ser kvaliteter i verket är inte svårt att lista ut. Verket är originellt, det tillhör en genre (låt oss kalla den ”det osmakligas estetik”) och verket är helt uppenbart mångtydigt.
M en även om Johansson – i god konstteoretisk anda med en betande dosering av författarens postmoderna död – friskriver Teratologen (författare och verk) är saken långt ifrån klar. Trots allt är Johansson inte litteraturvärldens allsmäktige. Fastän man kan vara tämligen säker på att Teratologens nu rätt gamla klassiker kommer att kvarstå i litteraturhistorien, har hans namn blivit kontroversiellt och som man redan har sett har åtskilliga kritiker tagit avstånd. Man får räkna med att den här författaren i fortsättningen kommer att förknippas med antisemitism och att hans verk därför framgent kommer att framstå som problematiska
-
Senaste inläggen
- 3361: Lars Vilks 2021 4 oktober
- 3360: Udda konstekonomi 2021 29 september
- 3359: Konst och mode. 2021 27 september
- 3358: Litografi och bok 2021 26 september
- 3357: Osmakligt 2021 22 september
Bloggarkiv
Kategorier
Sidor
Blogroll
Vilks konsteori
Vilks projekt
Nya kommentarer
- Henrik om 3361: Lars Vilks
- Luca Nesi om 3361: Lars Vilks
- Jor-El om 3361: Lars Vilks
- Henrik Kugelberg om 3361: Lars Vilks
- Lennart Holmgren om 3361: Lars Vilks
- V om 3361: Lars Vilks
- Cecilia Wetzel om 3361: Lars Vilks
- Hans Erling Jensen om 3361: Lars Vilks
- Sussie om 3361: Lars Vilks
- Peter Ekström om 3361: Lars Vilks
På tal om konstiga debatter… efter sommar kommer höst.
Konstnär har murat in Trumps stjärna. Kolla in verket nedan!
http://www.dn.se/nyheter/usa-valet/konstnar-har-murat-in-trumps-stjarna/
På tal om lyckad samtidskonst, obegripligt bra!
Ett litet förtydligande: Min dåliga smak att tro att USA och kanske världen behöver en Trump just nu har inget samband med min fulla respekt för Från Gravens och även sls gedigna kommentarer.
Solen tar död på alla debatter!
Tänk om alla gjorde så… provokativt. Skön konst när den är som bäst
https://video-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/t42.1790-2/12889714_1033943493343422_1363844357_n.mp4?efg=eyJybHIiOjQ5NiwicmxhIjo1MTIsInZlbmNvZGVfdGFnIjoicWZfNDI2d19jcmZfMjNfbWFpbl8zLjBfcDFoY212NF9zZCJ9&rl=496&vabr=276&oh=28aa489718c957cdd037dbbbb7e39cb8&oe=579312E2
CeDe
Ja vår tid får väl de ledare den förtjänar.
Debatten om (eller mörkläggningen av) från etablissemanget om islams försök att ta över västvärlden har varit så fantastiskt låg och skrämt de flesta politiskt intresserade till tystnad (man vill ju inte förlora sin försörjning) så då återstår (än så länge) motsåndsledare av tvivelaktig kvalitet.
Man tager vad man haver som Kajsa Warg sa.
Så sant Per – och det är ett recept som många får ta till.
Så varför egentligen bekymra oss, vi kan inte göra annat än det vi kan och får hoppas på det bästa och ta det vi får. Inshallah, som muslimerna uttrycker det.
Själv säger jag ”orsak och verkan”.
ur wikipedia om Cajsa Warg;
” Uttrycket ”man tager vad man haver” är tillskrivet Warg, men förekommer inte i hennes verk. I sin Hjelpreda använder hon däremot formuleringar av typen att vissa ingredienser kan användas när ”sådant är för hand. ”
Kan vara bra att veta.