Det gamla vanliga kan man väl säga när man läser intervjun med Niklas Orrenius i Sydsvenskan. Att samla några buntar med insinuationer när man saknar fast mark. Det är ju det där med att Vilks vägrar visa det som benämns ”ett bultande hjärta”.
Orrenius drabbas naturligtvis av att ha gett sig in i ett kapitel som till så stor del handlar om Vilks, hans möjliga åsikter och vad hans processverk har fört med sig. Varför sätter Orrenius sitt goda rykte på spel och är det inte risk att han legitimerar Vilks bravader? Skulle man kunna säga om man har smak för sådant. Men det är så att i den här saken blir efter hand nästan allt som uttalas igenkännbart. Vi har hört det förut och det leder ingenvart.
En rätt rolig sak är det som sägs om avhumanisering. Att avbilda en religiös-politisk auktoritet som en rondellhund betraktas, åtminstone i den här artikeln som något fruktansvärt. Samma gamla studs som vi har sett så många gånger: Betraktaren eldar upp sig och lösgör sina fantasier. Man får också notera att artikelförfattaren lyckades med att få in lite SD: ”Vilks har en tendens, som påminner om hur Sverigedemokraterna poserar som martyrer, att medvetet missförstå kritiken av saken som ett ifrågasättande av hans yttrandefrihet.” En klurig formulering eftersom det är ofrånkomligt att ifrågasättandet av min yttrandefrihet inte är ovanligt, antingen genom den kända ramsan: ”Man skall inte använda yttrandefriheten för att såra människor”, eller att ”det är onödigt”. Jag kan inte se mig som poserande martyr. Även om mitt nuvarande liv medför en hel del inskränkningar och belastningar har jag inga som helst planer på att nedsjunka i någon martyrroll.
Det funderas lite i texten om varför jag kom till bokmässan och Orrenius seminarium. Det finns flera skäl. Ett är att det är en icke obetydlig händelse i hela den här historien och att det var intressant att följa presentationen. Men jag hade samtidigt tänkt mig en tur på bokmässan och att träffa en del personer som jag känner. Av det blev det ingenting eftersom säkerhetsbedömningen var sådan att mitt besök fick bli kort och enbart begränsat till seminariet. Och i anslutning till bokmässan fanns också SVT:s Opinion där jag skulle munhuggas med Elisabet Höglund. Som man lätt kunde räkna ut blev det ingen riktig match eftersom Höglunds syn på yttrandefriheten visade sig vara en blek månskära om att göra något fint med den.
Sydsvenskans artikel visar hur en journalist kan styra sin text i en bestämd riktning och göra klart för läsaren hur denne bör tänka. Orrenius har en annan stil. Han överlåter åt läsaren att på egen hand ta ställning.
Ska Orrenius bli den som fäller tolvtaggaren till slut eller kommer den ”tjurskallige” återigen smita förbi drevet och ta sig tillbaks till de dimhöljda bergen där konstnärer
hör hemma.
CeDe
”De dimhöljda bergen” är måhända poetiskt uttryckt, men jag tycker det låter som en förvisningsort. Behövs inte konstnärerna mitt i bland oss, i vardagen, på gatan osv. Dan Park är ju intressant på så vis att han rör sig i den gråa stadens ”låga” offentlighet (med reservation för att jag inte har koll på alla hans värderingar).
Vilks påtvingade isolering är ju oå en synd och skam för vårt samhälle, som du oå är en av de tydligaste rösterna att påpeka.
Lars Vilks finns mitt bland oss och han har rätt till sin integritet men beskylls ständigt för att vara otydlig och inte tala ur skägget. Lars ger oss konst och inte färdiga recept.
Vilks beskylls inte endast för det.
signaturen ”mohammad” har ägnat många och långa år att baxa in Lars Vilks i olika fållor.
”mohammad” stör sig enormt på att Vilks har föreläst på SION, och antyder mer än gärna att Vilks ”har en agenda” (citat ”mohammad”). Och häromdagen var det dags igen när ”mohammad” skriver att ”[Vilks] väljer sida [till förmån för antisemitismen]”.
Att vara otydlig/mångtydig är ju ett av konstens speciella särdrag.
Artikelförfattaren Peter Fällmar Andersson har varit med på bloggen i ett tidigare inlägg av LV. Läser man de artiklar han skrivit i SDS och HD verkar han vara besatt av att bekämpa rasism och islamofobi vilket han ser överallt i samhället, kort sagt urtypen för en modern kulturjournalist. Verkligen inte nyansernas mästare.
Peter Fällmar Anderssons stoltaste ögonblick i sin journalistiska karriär var när han ledde drevet mot operasångerskan Susanne Resmarks deltagande i Ängelholms 500-årsjubileum förra året.
Jag skrev att Vilks valde din sida von Graven, ”den värstes”, inte att Vilks valde sida för antisemitismen.
Men du menar kanske att detta är synonymt…?
Det är ju ”mohammad” som är antisemiten! ”mohammad” vill strypa tillförseln av kosherslaktat kött väl medveten om att det skulle drabba judar som bor i Sverige. Varför vill du driva ut alla judar ur Sverige, ”mohammad”?
Jasså…!?
Från Graven, det var väl Ulf som påstod att jag ville driva ut alla judar ur Sverige för att jag inte gillade djurplågeri. Men vi lägger locket på nu och går vidare.
Vad har det med saken att göra?
mohammad är objektivt sett antisemit.
Vi får hoppas att mohammad bättrar sig.
Ja CeDe, för husfridens skull, låt oss lägga (kist)locket på – för övrigt, nedan ett intressant samtal på DN web tv med Niklas Orrenius på bokmässan…
http://www.dn.se/webb-tv/klipp/kultur/lars-vilks-pa-bokmassan/
Tack för videon, mohammad. Börjar dock bli tröttsamt att lyssna. Mest tröttsamt är att återigen höra att: Lars Vilks VÄLJER att föreläsa hos ”högerextremister”.
Lars har under lång tid behandlats som pest och utestängts från all samhörighet och nekats föreläsningar.
De få som inbjudit honom har varit SION och SDU med några fler och det är väl självklart att han tar chansen att någon gång få komma ut ur sitt helvete och träffa människor och göra det han är bra på – föreläsa. Samtidigt ger det honom själv en bild av samtiden.
Hade någon från vänstern bjudit in honom så hade han tackat ja till det också.
Folk begriper inte vilken jävulsk situation LV befinner sig i utan är bara kortsiktigt enögda och fördömande. En av dem är du, mohammad.
Här är varför SD är långt farligare än IS för vår nationella säkerhet.
::
En SD-topp beskriver för Aftonbladet att Sverigedemokraterna som parti inte generellt är proryskt, men att den nationalistiska hållningen ibland sammanfaller med Putins politik.
I fjol uppmärksammades till exempel SD:s EU-parlamentsledamöter när de reste sig upp tillsammans med högerextrema franska Front National och brittiska UKIP för att protestera mot EU:s Rysslandspolitik.
Flera SD-politiker som Carl Meurling har varit i kontakt med är också tydligt proryska.
Erik Almqvist har under pseudonym skrivit Putinvänliga ledare och tagit ställning för Ryssland i Ukrainakonflikten.
Gustav Kasselstrand twittrade inför den amerikanska presidentens Stockholmsbesök 2013: ”Jag välkomnar hellre Vladimir Putin än Barack Obama till Sveriges huvudstad”.
Absolut pöbeln – det är ju också pga SD som Lars Vilks hålls inspärrad.
Det farligaste för Sverige på sikt, pöbeln, är demokratin.
Att LV hålls inspärrad är en tragedi, men knappast ett hot mot demokratin.
Ok, jag fattar att du är motståndare till demokrati, liksom dina gelikar i Sverige (anti)Demokraterna.
Nastrovje CeDe.
pöbeln,
Tvärtom, jag värnar demokratin. Jag har aldrig hållet dig för den vassaste kniven i lådan och får det också ständigt bekräftat.
När ideologier som avskyr demokratin kommer i majoritet så kan de via demokratin också avskaffa den. Men som sagt det är ett framtidsperspektiv.
Jag utgår från att det är SD du pratar om i ditt framtidsscenario.
Tack ”pöbeln” för en utomordentlig genomgång av Sverigedemokraternas minst sagt svajiga inställning till diktaturen i Ryssland.
Sverigedemokraterna tar avstånd från ett svenskt medlemskap i NATO och vill även lämna EU. Ett Sverige som står utanför dessa båda organisationer kommer att stå bra mycket svagare mot Ryssland än i dag.
Sverigedemokraternas säkerhetspolitik är helt enkelt inte realistisk i en tid av ökat ryskt hot och partiets oförmåga att upptäcka ryska mullvadar ger Ryssland tillträde till den svenska maktapparatens inre.
Onekligen en pinsam situation för ett parti som vill kalla sig för det Sverigevänliga partiet!
Finns det någonting som vänstern lyckats bra med i världshistorien?
Ha ihjäl folk
Antifascism, antikolonialism, abolitionism, allmän rösträtt, kvinnlig rösträtt, fackföreningar, antirasism…för att nämna några saker.
Din tur CeDe, vad har högern lyckats med…
Att hålla vänstern stången!
Det finns mycket att tacka vänstern för, såsom Pöbeln helt riktigt påpekar och det är onekligen en intressant ställd fråga.
Kortfattat kanske man kan svara så här: högerns kanske mest grundläggande fundament är att minska statens inflytande över människors liv och tillförsäkra personlig frihet från alltför stora ingripanden i det som människor borde ha rätt att själva bestämma över.
Ett belysande exempel är vem som skall ha rätt att välja vem som tar hand om barnen i en familj. Staten eller föräldrarna.
Man får nog säga att högerns existensberättigande inte ligger i de stora reformerna, men i att såsom CeDe uttrycker det ”Att hålla [alltför inträngande reformer] stången”.
Det är olika helt enkelt olika tankesätt.
Tex antiapartheid rörelsen syftade till att hålla statens fingrar borta från att brutalt segregera svarta från vita. Högern hade inget emot apartheid, den hyllades av Thatcher och Bohman. FRA lagen FRA lagen. Statens fingrar åter igen…vänstern var emot massövervakning. Vänstern var emot statssanktionerad rasism.
Så Graven, håller inte med dig.
Ett målande exempel är hämtat ur boken ”100 Höjdare: Sveriges roligaste ögonblick”:
”Sveriges roligaste ögonblick Nr 26. Ulf Adelsohn köper en trådlös telefon . Utomlands 1982. Vi kan inte tänka oss en mer talande bild än denna av det vi skämtsamt brukar kalla DDR-Sverige.
Bli aldrig nostalgisk. Tyck aldrig det var bättre förr. Dels är det poänglöst så länge tidsmaskinen är ouppfunnen, dels var det absolut sämre förr. Okej det vi kallar >>sämre<>förr<< var inte alltid skojigt att existera i. Fråga bara den förre moderatledare Ulf Adelsohn, som i början av 80-talet åkte till Hongkong, och när han ändå var där passade på att inhandla den senaste teknikprylen- en trådlös telefon.
Eller vad fan, vi kan fråga honom så slipper du störa honom. Karln är ändå styrelseordförande i SJ numera
Ulf, vad hände egentligen?
Tja, jag köpte en sån där ny, fin telefon och trodde inte det skulle vara mer med den saken. När jag kom hem frågade journalisterna vad jag hade gjort i Hongkong. De ville alltid ha reda på de minsta detaljer, vad jag hade ätit, vad jag hade gjort, vilka teaterpjäser jag hade sett och så vidare. En journalist frågade om jag hade köpt någon souvenir, och jag berättade om den här lilla telefonen som jag hade tänkt använda i mitt hem, där jag ville kunna gå omkring fritt och prata. Nåväl Televerket hade monopol på telefoni på den här tiden och när det framkom att jag hade köpt en telefon utomlands anmälde någon mig till polisen.
Vad blev resultatet?
Jag tvingades betala dagsböter. 15 dagsböter à 20 kronor, det vill säga 300 kronor.
Du blev alltså fälld i domstol?
Ja men domstolen gick åtminstone med på att det var ett ringa brott.
Gode gud. Tydligare än så här kan ingen illustrera den skenbild som var Sverige fö 20 år sedan. Utåt sett en frihetens hemvist – det trygga folkhemmet, det sociala skyddsnätet – men invärtes en ruttnande, förstatligad monopolmaskin som gick på knäna av orimlig byråkrati. Det vi ibland kallar DDR-Sverige… ”
Och jag som alltid trott att ”barnomsorgen” var en kommunal snarare än en statlig angelägenhet i kraft av det kommunala självstyret och beskattningsrätten.
Där ser man…;))
Jaså, är det kommunerna som formulerar och lagstiftar om föräldraförsäkringens utformning!? Hur många ”pappamånader”, hur många dagar som får överföras mellan föräldrarna, och så vidare.
Själv har jag hittills trott att det var staten som bestämde dessa riktlinjer.
Tack! mohammad det kommer ju riktigt värdefull information från dig – som vanligt.
Vet du, du borde
… skriva till staten och kommunerna och upplysa dom om att dom fått det hela om bakfoten. Dom blir säkert lika tacksamma för din information som jag är.
Nu sköt du dig i foten von Graven…;))
http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/02/regeringen-gor-helhetsoversyn-av-foraldraforsakringen/
Hoppsan! Det här blev visst en smula pinsamt för mohammad!
I det märkliga lilla landet vi lever, med världens mest sekulariserade och individualistiska folk, har vi skapat Big Government just för att tillförsäkra oss om personlig frihet – från familj, arbetsgivare, kyrka.
Statsindividualismparadoxen!
Att Thatcher och Bohman ”hyllade” apartheid är ju en Ulf-ism.
Ingen av dem stödde ANC. Och ingen av dem ville gå med på sanktioner gentemot apartheidregimen. Det är emellertid inte samma sak som att ”hylla” apartheid, annat än om man medvetet vill spetsa till det.
Man skulle lika gärna kunna säga att vänstern ”hyllar” den nordkoreanska diktaturen därför att de inte tror att handelsembargon och isolation är rätta vägen. Men saken är inte riktigt så svart-vit; eller hur?
Och varför inte i så fall använda samma logik till att påstå att Socialdemokratin ”hyllade” barnaga?
Men för all del, det kanske ligger någonting attraktivt i den typen av retorik i alla fall. Det gör det ganska enkelt att slå fast att mohammad hyllar pedofili.
Von Graven
Som sagt, du sköt dig i foten när du anförde Föräldraförsäkringen som ett exempel på statens ”alltför stora ingripanden”.
Följande lättsamma redogörelse vill ge en något mer sansad bedömning av den frikostiga socialreformen.
Föräldraförsäkringen utgör 480 dagar.
Enligt de nuvarande reglerna (barn födda från och med 2016) är 90 dagar personliga och resterande går att överlåta.
Således, om så önskas, 90 dagar till den ena föräldern och 390 dagar till den andra.
Enligt de tidigare reglerna (barn födda tidigare än 2016) är 60 dagar personliga och resterande går att överlåta.
Således, om så önskas, 60 dagar till den ena föräldern 420 dagar till den andre.
Både enligt de nuvarande och tidigare reglerna finns alltså, som jag ser det, ett väl tilltaget spann inom vilket föräldrarna kan välja.
När du nu kontraproduktivt hänvisar till den kommande översynen av Föräldraförsäkringen så skjuter du dig som väntat ocksåi den andra foten.
Detta då du inte är tillräckligt smart för att förstå innehållet i eller ens förmår att läsa direktivet.
Du får helt enkelt vänta tills slutredovisningen…;))
mohammads ohederlighet har inga gränser.
Det som anförs som ett ingrepp från staten – förutom det faktum att pengarna har sitt ursprung inte kommer från snälla statens magiska ymnighetshorn men från hårt arbetande människor som beskattas – är att staten under vissa ramar bestämmer vilken förälder som skall ta hand om barnen annars bränner en del av pengarna inne.
Men jag har sedan länge slutat förvänta mig att du skall föra en hederlig debatt. Till detta är du inte kapabel.
Visst är det så som Från Graven skriver. Valfriheten kostar och för yttrandefrihet får en del betala ett väldigt högt pris.
För att göra det mindre tillspetsat.
Den frihetliga, eller libertarian i USA, högern är i själva verket en minoritet. Högern utgörs främst av dels konservativa krafter, dels grumlig extremhöger. Dessa båda höger är båda för en stark disciplinerande militariserad stat. Och det har banne mig varit vänstern som har kämpat för de friheter jag nämnde i inlägg ’september kl. 20:39’.
Den frihetliga högern i Sverige utgörs väl främst av yngre företrädare i Centerpartiet. Och troligen av Graven oxå även om gränskontroller är en statlig angelägenhet…
Pöbeln
Jag ifrågasätter inte de friheter du nämner, och jag menar att vi alla är vänstern ett stort tack skyldiga för dessa.
Något som jag också har funderat över:
http://www.svd.se/psykolog-hur-ska-alla-ensamma-man-klara-sig/om/debatt
Nu kommenterades det statliga ingripandet som ”alltför stort” av von Graven, vid ett närmare påseende visade det sig dock att att ”ramen” var mycket generös tilltagen.
Att sociala reformer tar skattepengar i anspråk är väl ingen nyhet ens för von Graven..?
Jag menar att just föräldrarnas rätt att själva välja och statens ambitioner att styra [med de bästa intentioner] gentemot en jämnare fördelning av föräldraledighet mellan föräldrarna just är en sådan fråga, ja.
Det är en fin balansgång mellan att nå avsedd effekt och överförmynderi.
Nej det är ingen nyhet för mig att sociala reformer tar skattepengar i anspråk. Varför tror du det? Varför tror du att jag är progressiv liberal om jag inte skulle ställa upp fördelningspolitik?
Jag kan väl vara progressiv liberal och fortfarande tycka att det är fel att kvinnor skall spöas upp om de inte lyder mannen (koranen 4:34)!?
Har det aldrig fallit dig in, min bäste yttrandefrihetsfientlige mohammad?
Vänstern har historiskt haft en mest positiv inrikespolitisk roll i arbetet med att vara med och påverka den västerländska kapitalismen i mer social och demokratisk riktning (tillsammans med socialliberaler). Utrikespolitiskt är däremot facit för vänstern uselt. Från stödet till Sovjetstaten, som inte var några förenade demokratiskt valda arbetarråd som hade makten utan en byråkratisk partiapparatdiktatur av värsta slag) och fram till idag med undfallenheten inför politisk islam som är det största hotet mot den västerländska demokratin och som förtrycker ca 1 miljard människor i sina av islam dominerade länder. Vänstern har med denna politik blivit direkt REAKTIONÄR. Med dess kulturrelativism formad i en postkolonial politisk förvirrad ”diskurs” och analys.
Men Per, enligt vår gode pöbeln så är ju SD långt farligare för Sverige än politisk islam.
Jag sätter mina pengar på att det är större chans att Sverige blir fascistiskt än att det blir en Islamsk stat. Samma gäller för övriga Europa, nord- och sydamerika, Japan, Kina, Rysland…
Allt annat är bara trams.