På konsthallen i Lund öppnade för några dagar sedan en utställning om konstnärsböcker (artists’ books). Konsthallen har samtidigt en stor utställning med Staffan Nihléns skulpturer. Recension av utställningar av Dan Jönsson (SDS).
Artists’ books är inte alldeles enkelt att definiera. Tanken är att en bok skall vara ett konstverk i sig och ett alternativt medium. Det är då inte fråga om några praktverk utan vanligtvis konceptuella tankegångar som styr produktionen. Den omedelbara vinsten för konst som bok var att en utställning kunde göras i bokform. Publiken fick alltså möjlighet att få med sig en utställning/konstverk genom att inhandla en bok. Man kunde också undvika konstens kommersialisering något som verkligen lyckades. Även idag har efterfrågan på dessa böcker inte fått något större ekonomiskt värde. På så sätt har artists’ books förblivit en vrå och möjlighet för alternativ produktion. Lite i skymundan för det blev alltså aldrig något överväldigande genomslag. Det är svårt att komma ifrån den mer eller mindre traditionella utställningens fördelar. Man kan tycka att det vore fördelaktigt för betraktaren att i lugn och ro ta del av konsten genom en bok men utställningens tempo och den aktivitet och kommunikation som den innebär är svår att konkurrera med. Men genren håller sin ställning och det produceras fortlöpande nya böcker.
Thomas Millroth har gjort en djupdykning genom konstnärsböckernas historia och funnit mycket. Så mycket att han har fått begränsa sig till Malmöregionen, Köpenhamn och Berlin. När det gäller svenska konstnärsböcker måste man nämna Leif Eriksson som drev förlaget Wedgepress & Cheese (några exempel på hans produktion kan man se här). Jag samarbetade med Leif Eriksson under många år och lämnade också några bidrag i den här branschen. Två exempel är med på utställningen. I Tio Nya Grafiska metoder kan man se min uppfinning ”Portertrycket”. Dessutom finns boken T.O.A. (Teori om allting) med mitt anlete på framsidan. T.O.A. (2002) består av hundra teckningar och hundra texter vilka året innan hade visats på Galleri 21. Onekligen fungerar den bäst i bokform. En kuriositet är att en av bilderna visar den välkände profeten (på bandymatch i Kalix). På den tiden var detta inget som väckte uppseende. Men teckningen är väl närsluten mellan bokpärmarna så det lär inte bli några incidenter.
Millroth har gjort ett utomordentligt arbete i sin kartläggning av konstnärsböckerna och det är väl värt att göra ett besök för att se på mångfalden av möjligheter och variationer som denna verksamhet gett upphov till.
Thomas Millroth presenterar utställningen
Leif Eriksson