Innan man lämnar den härliga juldebatten för gott kan man med fördel och med gott humör ta sig an ordväxlingen mellan folklivsforskaren Dan Korn och Jens Liljestrand (Expressen). Korn har ju tagit det oerhörda steget att försvara den svenska julen. Trots att han försöker nyansera sitt resonemang är det självklart att en kritik av Liljestrands julplundring bemöts med den avslutande replikens tillrättavisning. Jag är särskilt förtjust i Liljestrands spelöppning:
”Det är glädjande att du tar avstånd från rasism och främlingsfientlighet och (som jag tolkar det) förespråkar en inkluderande och mångkulturellt bejakande syn på traditioner”.
Den här formeln för avbön för med sig att då den påtalas är den utpekade redan misstänkt för oredlighet.
Stackars Nord prövar att gå på ännu djupare vatten med ordet ”oikofobi”. Alltså att det blivit vanligt (åtminstone bland debattörer och andra offentliga röster) att uttrycka en ständig negation mot all som kan förstås som ”svenskhet” (ty det är en förstärkning av nationalismen som osvikligen kommer att leda till minst ett världskrig i fascismen och nazismens namn). Nåväl, det är lätt att räkna ut att Nord för en ny tillrättavisning:
”Om man inte vill uppfattas som främlingsfientlig bör man ju, enligt min mening, undvika att anamma ett i främlingsfientliga kretsar ymnigt förekommande språkbruk.”
Formuleringen av den alltigenom rena människan fortsätter sålunda. Och Liljestrand avslutar med att framhålla att den förträfflige Lars Lindström är en sann julvän: ”Julen älskar mig, och jag älskar julen, den inkluderande julen, den som för oss samman.” Har han inte skrivit det? Vad som utelämnas är att det inkommer sedan Lindström på alla sätt visat att julen är och bör uppfattas som en genuin mångkultur. Då kan man med gott samvete ropa julen in.
Men nu får det snart vara slut med det återkommande julstöket i debatten. En svensk tradition har det i alla fall blivit.
Niklas Orrenius bok har fått omfattande och positiv kritik. Men det finns avvikande röster som t ex Paulina Neuding som ifrågasätter Orrenius balansering av den islamistiska extremismen kontra högerextremismen. Det är ju klart att Orrenius för in en kritisk granskning av den islamska terrorismen som gärna undviks bland många korrekta debattörer. Men Neuding menar att han i sin hållning att ställa ytterligheterna mot varandra bagatelliserar en del av problematiken. (Axess)
Något om muslimers syn på julen, svenskheten och kristendom. Förstås nämns L.V. på flera ställen.
https://detgodasamhallet.com/2016/12/29/sex-ar-sedan-sjalvmordsattacken-i-stockholm/#more-5959
Ägnade två dagar under julhelgen med att läsa Skotten i Köpenhamn, med undertiteln ett reportage om LV, extremism och yttrandefrihetens gränser. Lånade boken på Stadsbiblioteket. Man kanske inledningsvis skall påpeka att författaren skriver för en tidning vars chefredaktör förespråkar att Sverige skall ansluta sig till Nato och gå i krig mot Ryssland för att återerövra halvön Krim till Ukraina.
Orrenius styrka som reporter är när han låter människor komma till tals och berätta sina i många avseende intressanta historier som i det sista kapitlet i boken när Vilks möter den iranskfödda kvinnan Mahu som har konstnärsdrömmar. Tyvärr förfaller författaren till att relativisera de krafter som hotar yttrandefriheten. Attentatsmannen i Köpenhamn Omar El-Hussein balanseras mot Anton Lundin Pettersson som dräpte tre personer i Trollhättan. Däremot skriver inte Orrenius att minst 500 ilskna muslimer följde Omar till graven i Köpenhamn. Hur många högerextremister följde Pettersson till graven? Så fortsätter det i boken, lasermannen Ausonius och Peter Mangs används för att relativisera de islamiska terrordåden på olika ställen i Europa med flera hundra offer. Ett riktig självmål gör Orrenius när han i detalj redogör för uppvaktningen av pseudonymen Julia Caesar. Han framstår i det sammanhanget som en lika tråkig skribent som sitt offer. Även Dan Park dyker upp i boken, författaren noterar att provokatören satt lugnt med sin öl i lokalen medan kulorna ven i luften. På den oförskämda frågan om Park är nazist kommer svaret: jag är Dan Park. Orrenius konstaterar att ”bland Vilks försvarare finns en annan typ av extremister som klär sig i yttrandefriheten kläder för att hetsa mot muslimer osv….” Vilka menar du Orrenius, är det vi som ibland kommenterar på vilks.net?
Svensk jul 2016 snyggt sammanfattad av Berglins:
https://www.svd.se/metadata/sv/api/metadata/graphic/08d7ca1f161ce349e350044b65625eac.jpg
https://www.svd.se/metadata/sv/api/metadata/graphic/aad77d44e2f18d3560289b16c4be0d03.jpg
Per L,
Du satte fingret på den väsentliga skillnaden mellan Omar-El-Husseins terrordåd och Anton Lundins dåd. Den stora obalansen i jämförelsen dem emellan är de minst 500 följarna vid Omars grav.
Det var också vad jag reflekterade över när jag läste boken: av vilken anledning utelämnade Orrenius just den viktiga detaljen.
Dna Park lade ut ett klipp på sin blogg som innehöll detta:
” . . . Han har skrämt judar genom att placera ut burkar med texten ”Zyklon B” utanför församlingen. Förvisso en ohygglig sak att göra, men Dan Park är knappast det främsta skälet till att judar flyr Malmö.”
En rejäl överdrift att han skrämt någon, möjligtvis blev någon irriterad. Och om något är ohyggligt, så är det väl snarare att den allierade, prosovjetiska, gamla krigspropagandan lever och frodas.
CeDe
Därför att den detaljen öppnar Pandoras ask.
Bäst att låtsas som om den inte existerar.
Det kan vara som du säger FC, men det kan också vara så att Orrenius är lite politiskt korkad helt enkelt, som då många andra (journalister) i det här landet. Eller både och – vill inte se och förstår inte.
Orrenius är grävande journalist, men klarar inte av att öppna koranen?
Nej nej nej, det här är ren ohederlighet, inget annat. Jag har redogjort för hur jag backar upp det påståendet i en tidigare tråd.
Att Orrenius undviker att nämna det stora följet på Omar-El-Husseins begravning är ingen slump och stämmer väl överens med Orrenius metoder.
Tror ni verkligen att Orrenius skulle få alla priser han får från klubben för inbördes beundran om han förhöll sig kritisk mot islam?
Tror ni verkligen Orrenius skulle stöta sig med sitt skrå och stå utan fler priser?
Kom igen! Orrenius är prostituerad – så enkelt är det.
Oh shit så sant, Greven!
Kan det vara så illa FG?
Det är ju i så fall en tankeställare.
Alltså vad vi har för ynkliga/farliga människor att tampas med!
I sin bok ger Orrenius ett lite mer utförligt referat av grävdebatten med undersökande journalister på bokmässan i Göteborg och helt plötsligt får man klart för sig varför Vilks är en så kontroversiell person för Sveriges journalister. Journalisterna vill att konstnären offentligt skall instämma i floskler som ”alla människors lika värde”, förklara sig som antirasist, stå för en generös flyktingpolitik, ta avstånd från Pamela Geller, bekämpa ”islamofobi” osv. Så länge detta inte sker får Vilks finna sig att vara ute i kylan. En kulturjournalist som jag tidigare uppfattat som ganska intelligent framstår som ett rent pucko i referatet. Nej Åsa Lars Vilks har ingen skyldighet att ge en politisk programförklaring eller ta på sig skulden för att två personer mördades i Köpenhamn 2015 eller att Taimor Abdulwahab tog på sig bombbältet i Stockholm 2010.
Vilks skall tvingas till offentliga uttalanden, men dessa journalister skall inte behöva ta principiellt avstånd från islamsk doktrin?
Vem i helvete tror de att de är!?