Jag har nu läst genom en betydande del av Jacob Mchangamas och Frederik Stjernfelts bok MEN ytringsfrihedens historie i Danmark. Stora delar av boken är väl främst förbehållen ett danskt intresse men den senare delen är mycket givande med tanke på dagens debatt. Den delen inleds med ”racismeparagraf og hate speech” (alltså motsvarigheterna till ”hets mot folkgrupp”. Författarna berättar om hur dessa paragrafer fick internationellt genomslag och att de framför allt drevs på av Sovjetunionen som såg möjligheten att agera mot nationellt riktat hat. Kritik mot Sovjet och östblocket kunde göras till domstolssaker vilket också skedde. Men den delen blev snart inaktuell och idag har vi ett annat läge som bygger på en helt annan utveckling. I boken inleds den eran med Rushdiefallet och fortsätter sedan med en ingående skildring av den danska karikatyrstriden.
Rushdiefallet var – och är – den första genuina sammandrabbningen mellan Islam och västliga världen inom ramen för yttrandefriheten. Satansverserna utkom alltså 1988 och den 14 februari 1989 kom fatwan från ayatollah Khomeini. Rushdie fick ett starkt stöd från många håll men den historiska omvändningen av synen på yttrandefriheten blev också allt mer synlig. Författare som Roald Dahl, John Berger, John le Carré gav Rushdie skulden. Men den danska uppslutningen var helgjuten och inte minst från redaktören Tøger Seidenfaden på Weekendavisen. Nästa kapitel i den danska yttrandefrihetshistorien, alltså karikatyrstriden, skulle han helt förändra sin position som redaktör på Politiken. Och han var inte ensam om det. När Danmark blev en internationell begivenhet genom Jyllands-postens publiceringar kom det till en djup oenighet. Man kan anta att det inte är många som är insatta i hela historiens förvecklingar och dess olika konsekvenser men det får man alltså för sig i boken. Jyllands-postens kulturredaktör Flemming Rose tog initiativet till att publicera karikatyrerna (2005). Bakgrunden var författaren Kåre Bluitgens problem med att finna illustratörer till en barnbok om Muhammed (Bluitgen i Expressen). Rose har fått utstå långvariga angrepp och åtskilliga av hans kritiker står på sig som t ex Suzanne Brøgger (Berlingske).
En återkommande anklagelse i detta och otaliga andra liknande sammanhang har handlat om att man måste beskydda svaga grupper. Författarna ifrågasätter detta resonemang. I den danska striden visade det sig att den ”svaga gruppen” hade åtskilliga resurser. Den egyptiska ambassadören ingrep och så även Erdogan från Turkiet som menade ”Yttrandefriheten är viktig men det som är viktigare är vad som är heligt för mig.” Den svaga gruppen visade sig enligt många källor bestå av 1,4 miljarder kränkta muslimer. När de danska ambassaderna brann i februari 2006 kunde OIC (som representerar muslimska länder) tillsammans med EU och FN enas kring yttrandefriheten: ”Vi stödjer fullt och fast yttrandefriheten. /…/ Vi menar att pressens frihet medför ansvar och go ton samt att den borde respektera tro och dogmer hos alla religioner.” UNESCO var inte sämre utan kunde tillfoga en uppfordring till ”ömsesidig respekt för kulturell olikhet, religiös tro och religiösa symboler”.
Åtskilliga danska journalister tog för sig med tillropet ”det har ingenting med yttrandefrihet att göra”. Ett exempel är Karen Thisted (Extrabladet) när hon visar sitt förakt för Kurt Westergaard efter det att han hade blivit utsatt för ett attentat av en man beväpnad med yxa.
Det är en komplex historia som det finns all anledning att fördjupa sig i. Hur kunde det bli så att det uppstod ett massivt försvar för begränsningar av yttrandefriheten? Författarna konkluderar: ”En del av flykting- och invandrarvännerna tycks ha dragit slutsatsen att man inte enbart skulle försvara dessa människors rätt att vara i landet utan även försvara deras åsikter och uppfattningar”.
Författarna behandlar också mediernas och myndigheternas filtrering. Alltså att i görligaste mån hålla undan namn och etnicitet eftersom man fruktar en ökad främlingsfientlighet. Författarna menar att en sådan attityd i längden får motsatt effekt.
Man skall inte tro att författarna är ensidiga. De hävdar t ex islamisternas yttrandefrihet, något som den danska regeringen försöker begränsa.
Frederik Stjernfelt
Per
Vilka värden vill du utgå ifrån? Definiera dessa och testa sedan dina förslag gentemot islam mot dessa värden. Det gäller att gå en balansgång, annars får man en endast en kamp mellan två totalitära ramverk.
En kort historielektion är här på sin plats. Argumentet att Sverige är ett homogent samhälle, så bör förbli, kan dateras till 1868. Det var i frågan om judarna skulle få bli svenska medborgare med fulla rättigheter. W.E. Svedelius, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet samt ledamot av svenska akademin, skrev att:
”Det svenska folket utgör en i hög grad inom sig sjelf likartad folkmassa och njuter den stora lyckan att ega sitt land så godt som utan delning med något annat folk.”
Från Graven
Du behöver inte vara orolig för mina grundläggande samhällsvärderingar och människosyn. Det är just olika typer av totalitära politiska projekt och samhällssystem som jag opponerar mig emot.
Men vid sidan om just den totalitära aspekten så är det just värderingarnas innehåll (det du benämner doktrin) som är det avgörande. Och islam är en speciellt allvarlig motståndare då den säger sig vara guds ord rakt av och dessutom att i dess samhälle så indoktrinerar man hela tiden nya generationer, hjärntvättar barnen att bli guds soldater. Islam är därför ett hot mot hela mänskligheten frihet! Det finns ingen rationell/intellektuell grund för dialog med islam. Gudstro är alltid latent farlig och i kombination med att de troende övertygas om att de otrogna skall dödas/förslavas som är fallet med (radikal) islam så blir slutsatsen att islam måste krossas!
Du har naturligtvis rätt i det du framställer, Per. Och muslimska skolbarn i svenska skolor gör sitt yttersta för att pressa sina trosfränder att leva strikt efter islams doktrin. Det gäller då framförallt flickorna som fråntas all sin personliga frihet. De skjutsas till och från skolan, kontrolleras dygnet runt av sina manliga släktingar.
Den dag när politikerna inser vart vi är på väg så kommer deras enda försvar att bli: vi har varit naiva.
Det kommer nog knappast den islamska världen att gå med på, i alla fall inte om det uttrycks på det viset.
Vi har ju diskuterat reformation – även om islams urkunder har en noggrant inbyggd självkonserverande skyddsmekanism – och detta är upp till den islamska världen att företa.
Under tiden bör de delar av doktrinen som är direkt lagstridiga i den civiliserade världen (t.ex våld gentemot kvinnan som konfliktlösningsmetod) definieras som just detta: lagstridigt.
I Sverige är innehav av t.ex barnpornografi, även fiktiv sådan, inte tillåtet, och du får inte ställa ut konst som visar missaktning gentemot folkgrupp.
Svaret ovan adresserat till Per
Dra in bidrag till föreningar vars religion inte är kompatibel med det sekulära samhället.
Det är ju patetiskt att skattemedel ska användas emot oss.
”I Sverige är innehav av t.ex barnpornografi, även fiktiv sådan, inte tillåtet”.
Ja men det gäller endast framställningar i bild och inte i texter.
Dan
Jag föredrar den amerikanska skolan avseende yttrandefrihet. Det vill säga mycket snäva inskränkningar.
Det jag menar är att det svenska systemet – som jag tycker mycket illa om – i alla fall borde vara konsekvent, annars får vi ett godtyckligt system. Och om man börjar bekymra sig om en alltför inskränkt yttrandefrihet så bör man vara principfast nog att släppa dina tavlor fria!
Nån måtta får det vara på gummiparagraferna i våra lagrum.
Från Graven
Jag håller med om att den långa marschen från islam måste vara befolkningarna i menländerna som presterar. Men hur det ska gå till utan hjälp utifrån är svårt att se. Men Europa. Vad gör vi (post)kristna/sekulära/demokrater för att stoppa hotet/invationen här? Jag tror inte det räcker med att dra in bidrag och lagföra uppenbara brott mot vår juridik. Jag tror att man eventuellt måste förbjuda islamisternas verksamhet på olika sätt. Osv. Till att börja med bör all immigration hit från menaländer också stoppas, bortsett från att vi bör ge asyl åt politiska flyktingar. Men allt detta ligger inte på det politiska bordet nu/ännu. Så grundtipset är att det redan är för sent för att rädda det demokratiska fria Västeuropa på sikt. Vad gör man när klockan är fem i tolv? Ger upp? En folkbeväpning? Jag vet inte.
Per
Återigen – jag föredrar som sagt den amerikanska yttrandefrihetsskolan – men i konsekvensens namn så bör man väl kunna förbjuda verksamheter som uppmanar till pedofili, hustrumisshandel och hedersvåld på samma sätt som man förbjöd Rönnquist & Park att ställa ut Parks alster.
Från Graven
Det finns olika bud vad som bör göras. Per Wirt?n, som väl är för i princip obegränsad immigration från menaländer (åtminstone i den takt bostäder kan anskaffas), vill förhandla med islamisterna? Jag kommer inte ihåg vad han sa exakt i sin senaste artikel. Och han och många av hans meningsfränder är flitigt förekommande på SR/SVT (”Public service”). Och de som har en motsatt uppfattning riskerar att förlora sitt arbete/sin försörjning, etc. Är läget allvarligt eller är läget allvarligt?
Det är intressant med starkt dynamiska processer hur de kan vara svåra att förutse framtida förloppet på vad gäller utvecklingsriktning och dess hastighet. Jag har tidigare funderat på en migration inom Europa av typen white/christian/european flight från länder som idag har ca 10 procent muslimsk befolkning, och som ca 2050 kan ha fått två-, tre- eller fyrdubblad andel muslimer.
Man kan ju också tänka sig en generell flykt från Europa som helhet av dessa grupper. En ny flyktingström från dagens mottagarländer av mena-migranter. Om dagens politik får fortsätta av typen V/Mp/S/C så tror jag på det som ett huvudscenario, faktiskt.
Signaturen ”Per” verkar ha missat att vi redan har en white flight i Europa. Anledningen till det förbiseendet kan vara att flykten rör sig från kristna ”vita” stater som Polen till just de delar av Europa där andelen muslimer är som störst.
Den största invandrargruppen i det multikulturella och av MENA-kultur präglade London är just Polacker. Ett land som Litauern har förlorat en femtedel av sin befolkning sedan självständigheten. Istället för att stanna kvar i sitt kristna vita land så flyttar de till mångkulturen i Västeuropa!
Ulf
Ja det är ju en intressant iakttagelse du gör.
Men min tanke gäller vad som kan tänkas hända decennierna framöver,
t.ex. perioden 2025-2050. När det gäller ”flyktprocesser” kan man gissa
att sådana kan få ett snabbt accelererande (självförstärkande) förlopp. Om orsaken till att människor börjar flytta ifrån en stadsdel och senare möjligen vissa länder, är att dessa har fått en hög andel av en viss befolkningskategori, t.ex. muslimer som utvecklat ett alltmer tydligt parallellsamhälle, så blir ju denna andel snabbt allt större just pga den igångsatta flyktprocessen. Det är väl ngt sådant som har hänt och fullbordats i vårt miljonprogram. I många av dessa stadsdelar, speciellt de som är mer renodlade bostadsområden, bor ju idag knappast några etniska svenskar. I början av denna segregeringsprocess gick förloppet ganska sakta, men senare allt snabbare. (Krångligt skrivet och inte helt färdigtänkt. Komplicerad materia.)
Forts. Även inflyttning av den nya befolkningskategorin till en viss stadsdel och land snabbas väl ockå på i ett accelererande tempo allt eftersom den/det framstår som ett alltmer tydligt muslimskt område/land. Den segregerande utflyttningen och inflyttningen förstärker varandra, i tempo.
Ulf
Ytterligare en kommentar.
Tror du att polacker migrerar till England pga att det bor många muslimer där, att det är tvåkulturellt (eller ngt liknande skulle jag kalla det)?
Jag tror att det beror på att försörjningsmöjligheterna (ännu så länge) är mkt bättre där än i Polen, kort och gott. ”Muslim area” som vissa shariaislamister kallar ”sina” av muslimer dominerade stadsdelar (snart vissa städer?) tror jag inte lockar polacker, alltså av detta skäl.
Jag bara noterade att just nu så går flyktingströmmarna från det vita kristna Östeuropa till det mångkulturella och av muslimer bebodda Västeuropa.
Det verkar ju onekligen som om polackerna i London hellre bor och umgås med muslimerna där än bor hemma i Polen.
Vad skall man då säga om ekonomiska migranter som lämnar Afrika!?
Alltså, på allvar, jag försöker lämna Ulf ifred, men så kommer något sådant som påstående i inlägget ovan!
Jag byter ut några ord:”Jag bara noterade att just nu så går flyktingströmmarna från det islamska Nordafrika till det av högerpopulism och nyfascism genomsyrade Europa. Det verkar ju onekligen som om afrikanerna i Afrika hellre bor och umgås med nyfascister än bor hemma i Afrika.”
Men snälla någon! Pöbeln, Ludvig, vem som helst! HJÄLP Ulf att förstå var retoriken brister!!!
Litauer och polacker söker sig till andra europeiska länder för att få, ur deras synpunkt, välbetalda arbeten. I min hembygd Kullabygden, t ex, vimlar det av sådan arbetskraft. Det var t ex några litauer som restaurerade huset jag bodde i efter mordbrandsförsöket 2010. De som jag har talat med har inte visat något större intresse för muslimer.
Ett antagande kan vara att polackerna som migrerar till England gör det TROTS det stora antalet muslimer där, att de (ännu så länge) BORTSER från den problemstiken. Välbetalda jobb väger tyngre. Och så kan man lite fördomsfullt säga att polackerna är tuffingar. Se bara hur dom jobbar. Ofta tunga farliga jobb dessutom. Bästa lösningen för England: totalstopp för invandring från menaländer och fri arbetskraftsinvandring från Polen. Då skulle chansen också öka att merparten av muslimerna skulle assimileras in i europeisk kultur, istället för att dras in i/tvingas in i ett alltmer utvecklat muslimskt parallellsamhälle i England.
Den största anledningen till migration är ekonomi. Jag har svårt att tro på att muslimer migrerar till rosengård för att få hänga med islamister.
Flera muslimer jag arbetat med har flyttat från miljonprogrammet när de fått bättre ekonomi. En av mina vänner har flyttat från tensta till östermalm. Hårt arbete och bra betyg i skolan var nyckeln.
Vad ni skrivit i några kommentarer ovan kan jag bara till fullo hålla med om..
Polacker och litauer är efterfrågad arbetskraft och de kan jobba. Jag har ett släktföretag som i stort har byggt sin framgångssaga på litauers arbetsförmåga och lojalitet.
Vid alla nybyggen där jag bor ser och hör man dem. Sen när arbetspassen är slut så provianterar de gott och billigt på Lidl. De är dessutom snälla och artiga och tacksamma.
Skulle vi dra in bidragen till muslimer så kanske vi skulle få fart på dem också.
Framgångsstrategin…
”Den svenska överenskommelsen i kollektivavtalet säger att han ska tjäna 147,72 kronor i timmen. Men pengar dras från lönen. Varför känner Pavel inte till, bara att det står ”skatt och sociala avgifter” på lönespecifikationen. Kvar blir ungefär 85 kronor i timmen.”
http://www.op.se/jamtland/krokom/jamtlands-storsta-bygge-men-vart-tar-lonerna-vagen
Till Lars Vilks.
Du skriver att de polacker du mött inte visat något intresse för muslimer. Jag känner till ett par fall i min privata umgängeskrets och bland kollegor där polskor och litauiskor visat ett så stort intresse för muslimer att de bildat familj med dem.
När jag googlar på ”polish women and muslim men” får jag bara träffar på polskor som är gifta med muslimska män men hittar inget om polska män och muslimska kvinnor.
Kanske någon annan här har mer tur men det verkar helt enkel som om polska män och kvinnor har lite olika åsikter när det gäller muslimer. 🙂
Ulf
Jag tycker mig minnas att jag läst att muslimska kvinnor är förbjudna att gifta sig med ”otrogna”. Stämmer det? Det är rörigt med alla regler hit och dit inom islam och muslimsk kultur.
De röriga reglerna är sålunda sådana att äktenskapet kan tillåtas av imamer om mannen konverterar till islam. Annars kan det bli det riktigt riktigt rörigt.
CeDe
Med ett litet machoartat uttryck, vilket jag normalt avskyr, machokultur, patriarkat och sådan dynga, så kan man ju ändå ställa dig frågan om en stor del av muslimska män är ”riktiga män” egentligen, eller om de inte bara är bortklemade pojkar … osv