2403: Vid anblicken av en opinionsbildare

”Alltfler kulturkändisar ställer sig i brunhögerns tjänst”, lästa jag idag på FB. För den som ser det på det sättet är det naturligtvis inte några goda nyheter. Men vad gör man åt saken? Det som jag finner mest intressant i dagens pågående politiska stridigheter är strategierna. Men det verkar inte vara mycket bevänt med sådant.

Idag debuterade Özz Nujen på Expressen som opinionsbildare. Något överraskande blev hans inlägg inte något annat än en omtagning av PK-valsen: Det är bara bra i Sverige, landets ekonomi är strålande, brottsligheten sjunker, arbetslöshetens sjunker osv. Men en nagel i ögat är att folk har blivit oroliga. Detta beror på Sverigedemokraterna som sprider rykten om att Sverige inte skulle vara den bästa av världar.

Alltså den gamla vanliga, men hur tänker Nujen? Att de som läser han text äntligen skulle förstå hur allting ligger till och att det enda problem som finns är att inte rösta och stödja SD?

Tilltron på det som skrivs i medierna är inte vad den har varit. Men det hindrar inte att man gärna tar till sig av de åsikter som man redan har bestämt sig för. Därför får igen och igen läsa och lyssna på omtag av åsikter som om detta skulle vara en strategiskt framkomlig väg. Man får dock konstatera att PK-tvivlet har brett ut sig och är väl den mest markanta förändringen på kartan. Och dessutom den besvärande gruppen av kulturkändisar och liberaler som har börjat avvika från det som allmänt rekommenderas av de anständiga.

Strategiskt sätt har SD haft den enklaste resan. Det visade sig, och det hade man säkert inte tänkt ut från början, att skandaler, uthängningar och bashing gav en motsatt effekt gentemot vad kritikerna hade förväntat sig. Det blir lätt en sådan impuls att det måste vara något här som inte får komma fram utan måste förtryckas. Och något är det ju hur som helst vilket magnetiskt kunde föras över till det ständigt misshandlade offerpartiet. På lite vingliga vägar har väl partiet försökt göra en strategi av detta.

Att försöka sig på en position mellan de anständiga och de fördömda är svårt men har ändå kommit till stånd. Den möter som sagt ett hånfullt motstånd från vissa håll. Ett absolut villkor är att en mellanposition tar entydigt avstånd från SD och försvarar sig med att man verkar för att partiet inte skall växa.

Özz Nujens bidrag är nog att han drar i de gamla tåtarna utan att vara varse den sedelärande ramsan: ”Fail, fail again, fail better”.