Den stora retrospektiva utställningen The Cleaner av Marina Abramovic på Moderna har blivit en klang och jubelföreställning. Kritikerna har rosat konstnären och man kommer inte ifrån att det är en hyllning till en lång karriär med många höjdpunkter. Inte tal om annat än att hon är en av de framträdande pionjärerna i sin genre. En kritiker har dock levererat några mera kritiska synpunkter, Lars-Erik Hjertström Lappalainen (Kunstkritikk). Lappalainen menar att de senare verken inte har samma styrka som de äldre. Men också att hennes berömmelse har skapat Konstnären som är berömd och därför magisk. Konstnären står i vägen för sina verk. Det ligger en del i det. Abramovic är väldigt allvarlig och man kan bli förbluffad över en viss brist på självdistans. Inte minst hennes svaghet för kristallers verkan på människan som hon har ägnat en del tid och installationer åt.
Hennes stora succé med The Artist Is Present i vilken hon sitter vid ett bord och betraktar en ur publiken. En lång kö står och väntar på sin tur. Inget sägs och inget görs. Det har sagts att detta var magiskt men frågan är om det inte är Konstnären som har blivit synlig. Entusiasmen för att medverka i The Cleaner, en performance i Eric Ericsonhallen, har mötts av stor beundran, tydligen är det fråga om ett stämningsfullt socialt möte med körsång. För säkerhets skull låter man köandet ingå i verket så att folk inte tror något annat i lång och kylig väntan.
Att bli berömd i konstvärlden är en sak, att bli känd utanför är betydligt svårare. Det finns knappast någon samtida konstnär som allmänheten känner till. Det största namnet är väl Jeff Koons men trots allt är han inte riktigt en kändis. Marina Abramovic är också med i det sammanhanget. Båda har som samarbetspartners fått röra sig i de vida kretsarna kring Lady Gaga. I konstvärlden är Cindy Sherman ett mycket större namn än Marina Abramovi?. Men hon är mycket mindre känd och har inte heller benägenheten att leva ut en sådan möjlighet till fame. Ett annat stort namn är t ex Rosemarie Trockel men det är inte många utanför konstvärlden som har hört talas om henne.
Förr var konstnärerna som lyckades genier. Den beteckningen vill man inte gärna använda idag. Men det hjälper inte, konstnären är särskild på ett alldeles speciellt sätt utan att man kan förklara varför. Det har sina fördelar. Konstnärens budskap blir suddigt eftersom verket som för fram något först och främst är This is a work of (konstnärens namn). När Konstnären når nivån av fame blir sakernas tillstånd ytligare. I fallet med Marina Abramovi? är det ingen som helst bluff att hon är en verkligt betydande konstnär i konsthistorien. Men plötsligt blir allting intressant eftersom vi har en exponerande stjärna. Samma sak kan man säga om Jeff Koons. Det hindrar inte att de fortfarande kan prestera ett och annat av rimligt intresse. Men strängt taget får de finna sig i att leva i sin hemtagningstid.
Vadan det kontinuerliga benämnandet av Marina Abramovi? som Marina Abramovi? i denna blogpost? Trodde först vid läsning att det var konstnärinnan själv som gjort en grej av att ersätta sin slaviska ändelse på sitt namn med ett frågetecken, men vid en sökning på nätet framstår det som en ren Vilksk skapelse…
Och nu blev mitt förra inlägg självförklarande ser jag. Vilks blogverktyg kan inte hantera en slavisk tj-ändelse, c med accent ovanför, utan ersätter med ett frågetecken.
Case closed…
Det går, men är ganska meckigt. Man måste trassla med ascii o sånt.
Jag lyckades faktiskt här på Vilks.net en gång när en MSM-skribent påstod att svenska tangentbord var rasistiska (på rent allvar) därför att de inte omedelbart tillhandahöll samtliga av alla möjliga tecken.
Jag undrar hur ett sådant tangentbord skulle sett ut, men det tänkte inte den dumma vänsterkossan på utan körde på med det tröttsamma rasistkortet därför att samhället inte skedmatade henne med tecken.
Nåväl, två minuters googling och jag lyckades åstadkomma just hennes teckenvariant. Något som hon som MSM-journalist tydligen inte klarade själv!
č
Som sagt – tidigare svar fast i slussen – meckigt, men det går.
Låt oss testa:
Marina Abramovič
Ȏ
Den var ju lite kul.
Men bloggen verkade inte vilja släppa igenom omega
Ω
Jo, det gjorde den!
He he – kul!
☼
&?#12417;
Nä, där sluta det roliga 🙁
Vilks.net släpper inte igenom japanska tecken.
That’s wacist!!!!
Vad har du emot japaner, Lars?
Tyvärr är det så, men tack för att du påminde mig så att jag kunde göra en nödlösning.
Nja, jag vet inte om du sätter den helt korrekt Från Graven. Jag ser ett upp och nervänt circumflex (?) ovanför ditt c. Men stavningen lutar mer åt en högerställd accent över c. Får du till den?
hold my beer
Marina Abramović
Case closed!
Lars, gör ett nytt försök genom att samtidigt hålla ner bokstavstangenten och accenttangenten – é.
Det är vettigt, Lars Vilks, att du inte obetingat stämmer in i den oreflekterande hyllningskören. Upplevelsen av ”The Cleaner” i fd Skeppsholmskyrkan mår bra av kritisk reflektion. Själv upplevde jag Abramovics performance där som ett allvarligt menat försök till en – sekulär andakt. Mitt distanserade jag ville säga ”flum i Hackebackeskoge
(sorry, här kommer fortsättningen) … Mitt distanserade jag ville säga ”flum i Hackebackeskogen”, men det funkade inte. Kärnan i det som hände låg nära en äkthet, som är anmärkningsvärd.