Ai Weiewei ligger i med sitt flyktingprojekt. Nu kan alla konstälskare glädja sig åt att det också finns uppblåsbara båtflyktingar. De kommer att visas på en utställning i Prag. Problemet med Ai Weiwei är att han inte precis är nyansernas mästare. När han engagerar sig tar han i så det knakar. Estetik och tolkningsutrymme är helt och hållet bisaker (Praguemonitor).
Igår nämnde jag begreppet värdegrund. Det kan vara på sin plats att påminna om konstens värdegrund något som jag har nämnt vid åtskilliga tillfällen men inte uttalat som den fasta värdegrund på vilken konsten vilar: Våld, grymhet och orättvisa. Denna överskridandets värdegrund är kanske inte direkt något för konstnärer som vill skina ikapp med solen. Det kan t o m verka cyniskt. Men man skall komma ihåg att konsten rör sig i det fiktivas värld och är i första hand riktat mot sig själv och dess rådande normer.
Jag kom på ett alternativt värdegrund, det har säkert någon redan gjort.
Ett värdegrund är ett grund där värderingar kört fast och blivit stående utan att kunna röra sig. Det svenska värdegrundet är grunt och stort. Massor av människor har fastnat, se så de fäktar med armarna… 😉
Värdegrundet verkar mer reellt än värdegrunden. Eller är det alt. grund som gäller ?
Lars Vilks
Du verkar uppskatta Weiweis verk som problematiserar Kina (dropping a han dynasty urn, sunflower seeds) men inte när han problematiserar Europa. Själv tycker jag det verkar finnas både substans och tolkningsutrymme i verket du nämner ovan, och i Weiweis poserande som Alan Kurdi, som du också var ganska skeptiskt inställd till.
Håller med om att Weiwei är ojämn i sin produktion. Men bara medelmåttor håller jämn kvalité.
sl
Det här med värdegrund. Jag tror det utgår från psykologisk reduktionism. Alla människor som gör dumma saker mår inte bra på insidan. De ska bemötas lugnt och med respekt.
Jag ger inte mycket för det där.
Såg du Agendas reportage om den hemvändande IS-krigaren? Det var osmakligt. Han reducerades till en kille i psykisk obalans.
Ai Weiweis insatser i Kina var att gå emot en diktatur. Och då fungerar rätt enkla projekt. I väst blir han mainstream och gör osofistikerade verk. Tolkningsutrymmet i hans Alan Kurdi blir närmast att han försöker göra en parodi på den omtalade bilden.
Ser tolkningsutrymmet som bredare än så.
I Ai Weiweis bild, där Weiwei själv är i centrum, ser vi en gammal man, som ska föreställa död. Bilden blir inte lika drabbande som bilden på Alan Kurdi. Döden i Weiweis bild ter sig närmast naturlig. Weiwei är en gammal man. Weiweis bild blir en naturlighet, en livets gång, medan bilden på Kurdi istället visar någonting avbrutet; ett barn som inte fick växa upp, åldras, bli gammal. Varför ska det vara så? Nietzsche skrev:
Ännu klingar främmande den läran: ”Dö i rättan tid!”
Däremot finns annat av Weiwei som är substanslöst, som hans musikvideo till Gangnam Style. Rolig, men inte mycket mer än så.
Eftersom det är ofrånkomligt att bilden kommenterar Kurdibilden blir inplacering av konstnären själv bunden vid förlagan. Det förstärker inte utgångspunkten och konstvärlden har inte heller blivit imponerad. Som en valross brer han ut sig: This is a work by Ai Weiwei.
Ai Weiwei kunde ju komma till Sverige och sätta eld på bilar och kasta sten mot polisen som konstprojekt.
Om han nu är så kåt på att spegla verkligheten på ett så beskäftigt sätt som i Kurdi-fallet.
Wewei ställer till med våldsamt upplopp i Eskilstuna.
Tack för länken till Gangnam-style. Kan någon tolka konsten åt mig? Originalet tog sig genom mediabruset via simpel originalitet, har Weiweis dub någon annan innebörd än parodi?
Jag bara undrar, postmodernismen inom pop-musik döljs av kommersiella framgångar. Jag varken ser eller hör annat än lust till penningar, men det kan inte ha varit målet här?
Inga större konstigheter. Det var under den tid som Ai Weiwei kämpade för yttrandefriheten och sin egen frihet i Kina. Och här i Gangnam style som en parodi på originalet, när Ai går in blir landskapet något annat.
Från Graven
Du låter ungefär som när Jan Guillou debatterar LarsVilks.
(Möjligen dyker detta inlägg upp i dublett, beklagar, serverstrul tror jag)
Nu lyssnar jag mycket uppmärksammare på hur det låter och hur det gjorts än jag tittar på de uppträdandes outfit och rörelser. Musiken Weiwei mimar till är originalet. Vi lyssnar till originalet, och tittar på en skämtare. Vad skämtar han om?
Jag kan inte koreanska, men uppfattar låten, dvs den intressanta ingrediensen, som ett innehåll på många plan.
1) Den är gjord för att slå, grova penseldrag på synt och skrålsång drar till uppmärksamheten, inget finlir. Den är ”skitbra”.
2) Den hyllar sydkoreansk ungdomlig konsumtionskultur, dvs landets framsteg.
3) Originalvideons huvudperson är en korpulent liten herre i anonymiserande solglasögon, omgiven av 18åriga anorektiker. Jag uppfattar originalet som både självförhävande och samtidigt självironisk, hellre än att den korpulente bensparkaren tar sig själv på allvar. Originalet har lyckats dubbeltydigheten, den amerikanska förlagans viktigaste ingrediens.
Min fråga blir då; det här ”andra” som Weiwei tillför, exakt vad är det? Räcker det med ”något annat”, utan specifikation?
Har också svårt att inse det stora / omvälvande i Ai Weiwei’s version av Gangnam style. Från mitt perspektiv måste man verkligen tillskriva honom gudomliga krafter för att upphöja detta till betydelsefull konst. Känns mest som valfri sydostasiatisk pappa plockar fram videokameran för att göra sig lite lustig över ungdomarnas nutida mediekonsumtion. Är det handklovarna som är ”budskapet”?
Jag såg också handklovarna till ”Michael Jackson”, och funderade över eventuell vinkling till amerikansk kulturimperialism. Tänkbart. Eller kinky dubbeltydighet? Vem vet. Är kanske otydligheten själva idén? De ser ut att ha roligt, och där kommer in en tjej mot slutet som liknar anorektikerna i originalvideon.
sl
Ai said Psy’s Gangnam Style song and dance was a grass-roots expression of individualism that should be allowed in his country.
”Overall, we feel that every person has the right to express themselves, and this right of expression is fundamentally linked to our happiness and even our existence,” Ai said.
(http://www.reuters.com/article/us-china-aiweiwei-gangnam-idUSBRE89O0H120121025)
Jag är inte riktigt med på hur Weiwei kan se PSY som gräsrotsindividualism, men okej.
Själv ser jag handklovarna som den övertydliga kommentaren till frihetsberövandet av honom själv. Men om det är det enda som bjuds, tycker jag det är fattigt. När jag läser om vad andra lyfter fram om verket hittar jag en ordlek:
Ai called his video “Grass Mud Horse Style,” after a made-up creature, invented in 2009, that has become a symbol of anti-censorship in China—the phrase in Chinese sounds similar to the Chinese phrase “fuck your mother” and, by embedding it in otherwise harmless content, it has become a way for dissenters in China to give the finger to government censors.
och
The Grass Mud Horse has been a recurring theme in Ai’s work.
Men det är ungefär det som omnämns. Så, en ganska bekväm dag på jobbet för Ai. Mer än halva arbetet gjort redan i benämnandet av verket. Sen bara lite tramsdans och plocka fram handklovarna så är saken klar. Kanske en klockren monsterhit bland kinesiska yttrandefrihetskämpar. Jag gäspar dock stort över att inte mer gjorts av detta tidigt sönderspelade och sönderparodierade verk av Ai.
sl
Ai called his video “Grass Mud Horse Style,” after a made-up creature, invented in 2009, that has become a symbol of anti-censorship in China—the phrase in Chinese sounds similar to the Chinese phrase “fuck your mother” and, by embedding it in otherwise harmless content, it has become a way for dissenters in China to give the finger to government censors. (http://www.newyorker.com/culture/culture-desk/ai-weiweis-gangnam-style-knockoff)
Det är som vanligt med postmodernisterna! Just som man tror sig genomskådat deras konst som ytligt trams, kontrar de, och kommer med något som ger substans åt deras verk.
Då förstår jag vad ”det andra” är. Synd att det inte var roligare än så.
Pöbeln
Ja, tusan i mig, du har rätt: jag låter som en bitter Jan Guillou!
Touché!
Jag borde ha mer fördragande med den harmlöse Weiwei och ägna mina koleriska utbrott åt sådana som faktiskt gör större skada på en frihetlig värdegrund.
Tack för newyorker-länken. Informativ.
Värdegrundssvansen viftar med hunden.
http://www.expressen.se/kultur/manga-ser-att-det-har-gatt-over-gransen/