Generalsekreteraren för Sveriges Advokatsamfund, Anne Ramberg, skriver i samfundets tidskrift om vad hon anser vara nödvändiga begränsningar av yttrandefriheten. Ramberg gjorde sig allmänt känd genom att kalla moderatpolitikern Hanif Bali för ”brun råtta”. Hennes argumentation bygger vidare på detta tema som ganska självklart handlar om den intensiva debatten kring Nya Tiders medverkan på bokmässan i höst.
Nyanser är inte Rambergs starka sida. Hon inleder med att åkalla 30-talet och därifrån finna överväldigande likheter. När hon har dragit färdigt i dessa tåtar kommer budskapet:
”Det brukar anföras att antisemitiska och rasistiska förespråkare, i likhet med alla andra, har rätt att nyttja sin yttrandefrihet. Yttrandefriheten är som alla vet grundlagsfäst. Den syftar ytterst till att skydda det öppna demokratiska samhället och de rättigheter detta erbjuder sina medborgare. Yttrandefriheten är dock inte total. Den har sina lagstadgade begränsningar. Yttrandefriheten har däremot kommit att missbrukas för ändamål som inte alls ligger i linje med de demokratiska värderingar som ligger till grund för regeringsformen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Yttrandefriheten, som tillkommer alla, är inte en ursäkt för det civila samhället att inte ta avstånd och sakligt argumentera för varför antisemitism och rasism inte är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Tvärtom, yttrandefriheten kan ses inte bara som en rättighet, utan likväl som en skyldighet att utnyttjas till försvar för de demokratiska rättigheterna. Ett sätt att markera är att inte låta rasister och nazister delta på Bokmässan eller i det officiella programmet i Almedalen. Privata arrangörer måste i sådana sammanhang få tillåtas handla efter sitt goda omdöme med påföljd att dessa figurer kastas ut. De bör inte tillåtas att ideologiskt profitera på det anständiga samhällets eftergivenhet och, stundom, brist på handlingskraft.”
Problemet är hur och vem som skall bestämma vilka som är nazister och rasister. I Rambergs värld är dessa begrepp använda med största frikostighet. Skall man bygga en yttrandefrihet på sådana grunder kan man slå fast att det största hotet mot yttrandefriheten är Rambergs fantasier.
Vad Ramberg har sagt eller inte sagt – ska det stå förstås
Först och främst tack för att du Lars hittat denna ledare som jag uppenbarligen missat trots en hel dags idogt googlande.
Fredrik Johansson skriver, citat:” Anne Ramberg är en stridbar person med starka åsikter. Att hon använder Advokatsamfundet som plattform för att saluföra dessa är inte min sak att ha synpunkter på.”. Fredrik gillar uppenbarligen inte Anne Rambergs retorik men jag skulle inte kalla den för hård.
Nu finns det alltså fyra artiklar där Annes sätt att beskriva Hanif kritiseras. Jag tycker inte det räcker riktigt för att kalla det en hård kritik. Jag skulle gärna sett att lite kvällspress och några morgontidningar till skulle ha stämt in i kritikerkören.
Faktum är ju att en Cecilia Hagen i Expressen uppenbarligen uppfattade artikeln positivt och rekommenderar den i sin krönika.
Advokatsamfundet säger sig inte stå bakom Annes blogginlägg vilket är närmast självklart men någon hård kritik märker jag inte i uttalande.
Vad det gäller Annes formulering så har vi uppenbarligen olika uppfattningar och självklart respekterar jag din Lars.
Jor-El
Snarare är det väl Hanif Bali – än den utpekade Ulf – som missförstått begreppet.
Men Oj! – vad de normalt kränkande härinne nu känner sig så kränkta på Hanif Balis bekostnad.
Jag menar – en spade är ju alltid en spade…
Jag brukar inte använda Metapedia som källa men när det gäller just batikhäxa så gör jag ett undantag. Här är definitionen ”Jor-El” direkt från Metapedia.
1. Kvinna.
2. Minst 40 år gammal.
3. Struntar i sitt utseende.
4. Extremt politiskt korrekta åsikter inom ämnena Feminism och Integration.
5. ”Ångvält” och allmänt gapig i politiska debatter, oförsonlig om åsikten inte är på invandrare, låginkomsttagare och kvinnors sida. Uppfattas i diskussioner som ”elefant i växthus”.
6. Dålig/ingen koll på hur system och verklighet fungerar eftersom hon mentalt lever kvar i 60- och 70-talet. Tänker ofta med hjärtat hellre än hjärnan.
7. Har haft en trygg och problemfri uppväxt, men tror sig ha haft det väldigt svårt.
8. Adressen ska vara i fina välbärgade kvarter, men hjärtat ska finnas i förorten.
9. Svag för dikter, syslöjd, teater och skulpturer i ekologisk lera föreställande kvinnors underliv.
10. Omedveten om att hon är en Batikhäxa.
Vad som beskrivs är en välutbildad kvinna med god ekonomi som förmår argumentera för sin sak. Anne uppfyller enligt mig alla dessa kriterier utom nummer 3 och 6.
Eftersom hon ändå uppfyller 8 av 10 kriterier så kan hon mycket väl klassificeras som just batikhäxa av folk som invågar eller kan ta debatten med henne och därför försöker med skamgrepp istället.
Åtskilliga var inte med på 70-talet, metapedia kan påstå vad som helst, ord kan förvandlas till vad som helst.
Vi börjar med batiken. Tjej på på 70talet hade alltså en balja med färg och vatten i vilken hon nedsänkte ihopknycklat billigt enfärgat plagg; tshirt, linne eller klänning. Plagget badades, togs upp och torkade, försett med randomiserat mönster. De som bar detta hemgjorda mode var tjugoåringar som inte börjat använda bh, de behövde ingen och den var omodern. Många gick i dåtidens månghövdade demonstrationståg i olika ärenden.
Vi hoppar i tiden. Tjejen med batiktröjan har fått jobb i överordnad ställning, och bär sina batikplagg när hon jobbar i trädgården. I avståndet mellan gammal vänstergeneration och ung ickepolitisk generation myntas begreppet batikhäxa. Tjejen har blivit kärring, och det gick på två decennier.
Slangopedia har alternativa betydelser på batikhäxa som är lika sanna som metapedias;
”Vänstertant som gnäller på folk som inte håller med henne. Ofta läser Aftonbladets kultursidor. Sällan i ett förhållande. Skyller på patriarkala strukturer för allt som inte passar henne”. ”Kvinna med politiskt korrekta åsikter som kan vara politiker, socialarbetare eller liknande”. ”Menopausal kvinna med kulturkapital som har slutat be om ursäkt för sig och skiter fullständigt i att hålla käften på sig.
Pissar bredbent o ser fördel med några extra flikar i arslet. Inser att missiltuttar är ett omoget utvecklingsstadie”.
Som synes är begreppet nedvärderande i klasserna ålder, kön, utseende och kultur. Jag använder aldrig begreppet själv, eftersom jag minns batikhäxan som ung och vacker, och hon slutade med batiken långt innan hon blev medelålders. Det här är ett begrepp som beskriver den som använder det; föraktfull, ointresserad och okunnig man, yngre än den har ser ner på.
Det seneste offeret for den hellige alminnelige moral er Kathy Griffin. Hun er visst avbildet med Trumps avkuttede hode. Dermed mister hun jobben sin.