Documentautställningen har öppnat i Kassel. Det är naturligtvis en stor begivenhet i konstvärlden och är alltid en markering om vart konsten är på väg. Men eftersom det inte finns någon större rörlighet i dagens konst är det snarast en uppvisning om vad man har ägnat sig åt under det senaste decenniet. Vad utställningen skulle sikta på har varit känt länge och det blev också ungefär som man har tänkt sig: En politiskt orienterad manifestation av det obligatoriska: den västerländska skuldbördan, det postkoloniala perspektivet, kampen mot fascismen och den globala kapitalismen.
Trots att det har visat sig att konstens möjligheter att påverka är närmast obefintliga vill inte heller curatorn Adam Szymczyk ge upp den populära tanken på att konsten och konstnären skall visa vägen till en djupare förståelse av samtidsproblemen. Jag har inte sett utställningen men ser man genom receptionen är det tydligt att den visuella faktorn inte är särskilt stark. Eftersom utställningen visar upp en rad globala problem blir det mycket information och mycket papper som skall läsas. Så hamnar där man brukar hamna, vad är det väsentliga, konsten eller det angelägna innehållet?
I all sin ambition att göra upp med kapitalismen kommer det gamla vanliga, någon måste betala kalaset. Hälften av kostnaderna står skattebetalarna för, den andra hälften kommer från sponsorerna. De stora sponsorerna är Deutsche Bank och Volkswagen. Och dessutom från en rad kända gallerier.
Det speciella med den här utställningen är skalan. Att genomföra en konstens politik med många okända namn från hela världen har man inte sett tidigare. Men curatorn är dirigenten och han har naturligtvis valt det som passar in.
Vill man vara lite cynisk kan man säga att Documenta kommer att påverka konstmarknaden. Här finns en rad nya namn som det kommer att satsas på.
Här finns två recensioner för den som vill fördjupa sig:
Artnet
Welt
Kombinationen av marknadssatsningar på framtida vinstmaskiner med vänsterpolitiskt ställningstagande är intressant. Tankarna vandrar till schizofreni, men fortsätter raskt till kognitiv dissonans. Förmågan att predika en sak men göra tvärtom för egen del väcker frågor. Strax minns jag alla presidenter som tar var sin Airbus till möte om att minska andras koldioxidutsläpp. Fascinerande. Tankar på vandringsfärd.
Du klipper dem jäms med fotknölarna, sl!
Jag ser det mera som en iaktagelse.
Efter den sortens observationer blir man mindre benägen att köpa predikandet, men mer nyfiken på vad som döljer sig bakom ordmassorna. En misstanke gnager; kan det vara ”ingenting”? Eller en variation på Emmanuel Goldsteins insikter presenterade i hans testamente?
Konsten är förstås ”någonting”. Men vad är predikandet?
”Men eftersom det inte finns någon större rörlighet i dagens konst är det snarast en uppvisning om vad man har ägnat sig åt under det senaste decenniet.”
Du er jo et bevis på at det er mulig å bevege kunstverdenen med Nimis og den institusjonelle kunstteorien. Etter det jeg forstår har din teori hatt gjennomslag hos de du har undervist, blant annet i Norge.
Men så er det Muhammed som rundkjøringshund. Jeg har ikke helter, fordi alle mennesker har svakheter. Men jeg har sans for det geniale. Muhammed som en rundkjøringshund er genialt. Den som kommer opp med ideen om Muhammed som en rundkjøringshund er et geni. For meg er du et kunstnerisk geni, hva enn du og kunstverdenen måtte mene.
Hvorfor griper ikke kunstverdenen RH med glede og sjonglerer den på biennaler og triennaler rundt om i verden, utnytter og utbytter den, gjør den til gjenstand for karikering og seriøs undersøkelse, slipper den fri! Da kan noe skje.
Den konstitutionella konstteorin är universellt tillämpbar! När väl 25-öringen trillat ned (för mig tog det något år) så inser man att den går att använda i många sammanhang.
Anna Kindberg Batra har tydligen tagit tjuren vid hornen i Järva och bränt av rejäla salvor mot kvinnoförtryckarna och marodörerna i de utsatta områdena.
Rondellhunden är genial men det visste jag inte när jag fick till den. Det är många som har hjälpt till att skapa den. Hade den fått en större plats i konstvärlden skulle det betyda att den hade blivit konventionell. Och det är inte lika ”vinnande”.
”Den konstitutionella konstteorin…”
Von Graven briljerar.
(hoho)
Ha ha! Ja den felskrivningen sitter ju som en smäck!
Man tackar för ett gott garv på egen bekostnad.