Svenska Dagbladet har en sommarserie som handlar om omvärderingar. Turen har nu kommit till konsten, mera specifikt, musikkonsten eller snarare konceptualismen. Musikkritikern Sofia Lilly Jönsson omvärderar John Cage berömda 4 33´ , dvs 4 minuter och 33 sekunders tystnad (1952). Dock rör det sig om alternativa ljud, alltså det som hörs under den förmenta tystnaden.
Jo, det var på sin tid radikalt och innovativt och var en del i konstens utvidgade estetikbegrepp. Jönsson är dock missnöjd med verket. Det har gett upphov till trista efterapningar, skriver hon utan att namnge vilka. Därigenom blir det inte riktigt seriöst. Det går ju inte att upprepa Cage verk men väl att göra andra koncept. Om det sedan blir något av detta avgör naturligtvis musikvärlden. Jönsson borde ha visat var den stor för det är helt avgörande. Hon avfärdar dock väldigt mycket ospecificerat som t ex tolvtonsmusiken. Den fanns långt före Cage och har väl levererat åtskilligt som kan försvaras. I den postmoderna världen är för övrigt allt möjligt, även traditionell musik och klassisk skolning. Och vidare sammanfattar hon sin omvärdering:
”För även om John Cage inte var först med idéerna om tystnad, eller ens om tyst musik, lyckades han blixtbelysa konceptet om så kallade musikaliska ljud i ’4:33’. Genom att göra idén om ingenting till ett verk och framföra det enligt konstens alla regler, iscensatte han sagan om kejsarens nya kläder och fick oss att applådera i decennier.
Om hans syfte var att avslöja oss så var det rätt genialiskt, jag måste erkänna det. Mjag en om det bara gällde det där om icke-tystnaden var det med tanke på följderna kanske inte värt det. Trots sin lågmälda framtoning har ’4:33’ gett mycket skrik för lite ull.”
Att ta till kejsarens nya kläder brukar inte vara bra. Det konceptuella förhållningssättet till konsten är ingen löjlig gest utan en genuin riktning som kan visa en femtioårig historia med många intressanta bidrag, varav ett stort antal är konsthistoriskt bekräftade klassiker. Det är nog så att Jönsson är ett par nummer för litet för att kunna hantera kulturredaktionens krav på omvärderingar till varje pris.
(linken virker ikke)
Hva er din favorittmusikk?
https://www.svd.se/modernisten-som-orsakade-en-stortflod-av-skitmusik
Cage 4’33 kan väl också ses som ett musikaliskt svar på den helt vita tavlan. Jag kommer inte ihåg vem det var som gjorde den, men det var långt före 1952 då 4’33 komponerades. Själv har jag bidragit med titellåten från denna utgivning: https://open.spotify.com/album/1IX8XzzZTtP93Z1pnEj842
När jag läser Jönssons artikel om hur Cage öppnade vägen för diverse musikaliska olater så slår det mig att läst en liknande utläggning om den moderna musiken brist på hantverkskunnande tidigare. Särskilt formuleringen ”De slog musikens hantverkskunnande i bitar; i stället för musik kom de med buller, tolvton, seriell musik, cellofaninpackade cellister, motorsågar genom flyglar, grafiska partitur, slump”.
Jag associerar naturligtvis till Stalins ”berömda” artikel i Pravda 1936 om den moderna sovjetiska musikens uselhet. Artikelns titel är ”Kaos istället för musik” och den är fylld av formuleringar slående lika Jönssons. Här är ett citat: ” Man blir från första stund förstummad av en avsiktlig disharmonisk, förvirrad ström av oljud. Melodifragment och ofullständiga fraser dyker upp, bara för att åter försvinna i bullret, gnisslet och skrikandet.” (Översättning hämtad från ljudminnen.se sången om Stalin).
Trots att en avgrund av ideologi och tid skiljer de båda musikteoretikerna så kommer Jönsson och Stalin fram till samma slutsats nämligen att modern musik suger!
Med Stalins artikel i bakhuvudet borde kanske Jönsson ta sig en funderare på varför hon inte kan uppskatta modern musik istället för att bara kalla den för skit.
Mitt blygsamma förslag är att hon går in på youtube och lyssnar igenom just det verk som Stalin explicit fördömde i sin artikel nämligen Sjostakovitj mästerstycke operan Lady Macbeth från Mtensk.
Även för den som generellt inte gillar modern musik så finns där stycken som även jag tror att alla musikintresserade kan uppskatta, även Jönsson.
P.S
Jag vet att det är många som menar att artikeln i Pravda inte skrevs av Stalin personligen men den hade definitivt hans godkännande.
Fullständigt utanför ämnet, men ändå något jag med bestämdhet tycker att du borde ta del av. Kanske kan få dig att inse ett och annat.
Från Paul Craig Roberts, före detta ”Assistant Secretary of the Treasury for Economic Policy” under Ronald Reagan.
The Reign of Propaganda
Jag antar att Bosse vänder sig till mig så därför kommer här ett svar.
För det första så slås jag av hur Robert Craig i en artikel skriven den 20 juli 2017 tar så lätt på familjen Trumps kontakter med Ryssland. Efter avslöjandet att Trump junior mötte representanter för som han trodde den ryska regeringen under valkampanjen så är en sådan överslätande hållning inte seriös.
Jag kan däremot hålla med om artikelns slutsats att, citat ”President Trump is not the one who is in charge”.
Att Trump inte har ett ordentligt grepp om hur USA:s politik skall utformas beror dock på fler faktorer än de som räknas upp i artikeln.
Trump blev president på grund av det kaos som just nu råder i det republikanska partiet. Det kaos som gjorde hans nominering möjlig hindrar honom nu att genomföra den politik han gick till val på.
Trumps personlighet och hans okunnighet i hur det amerikanska statsskicket fungerar men även hans bristfälliga erfarenheter av politiskt beslutsfattande är också viktiga faktorer som gör det svårt för Trump att föra en stringent inrike och utrikespolitik.
Jag hoppas du är nöjd med mitt svar Bosse.
Hvis jeg skulle strande på en øde øy og bare kunne ta med musikken til en komponist, ville det vært Bach. Jeg vet jeg er kjedelig i mitt valg, men det er ærlig. Jeg er nysgjerrig på alle slags musikk. Hvilken musikk ville dere tatt med til en øde øy?
De fleste som besøker vilks.net er kunstinteresserte og kjenner sikkert til Matteuspasjonen. På Youtube finnes flere gode innspillinger. Anbefales!
Jeg vet ikke hvordan jeg skal beskrive Karl Richters versjon av Bachs toccata og fuge i d-moll: https://www.youtube.com/watch?v=Zd_oIFy1mxM , annet enn at det finnes skjønnhet i verden.
Vacker men sorglig Albinoni, Inge!
https://www.youtube.com/watch?v=K0W2kcH74Ws