Det framförs en del åsikter angående historiska skulpturer, en diskussion som alltså kom igång genom händelserna i Charlottesville. Fredrik Sjöberg menar att man skall vara restriktiv (SvD) och framkastar samtidigt det intressanta förslaget att jag borde skapa en ryttarstaty med Carl Bildt i sadeln. Onekligen skulle ett sådant företag kunna beskrivas som gränsöverskridande. Ulrika Stahre påtalar ”unkna monument (Aftonbladet). I The Art Newspaper kan man läsa mer om det amerikanska skulpturdilemmat. Ett huvudargument är att skulpturerna tillhör en revisionistisk hållning. Detta skulle egentligen behöva betyda så mycket om objekten hade fungerat som de eljest brukar: att ingen bryr sig. Det som har hänt är att skulpturerna har blivit politiskt laddade med samtidsgods och därför är högaktuella. Det har blivit en principsak. Harold Holzer påpekar att en del av dessa skulpturer inte är oävna och nämner Antonin Merciés ryttarstaty av General Lee. Mercié var en fransk salongkonstnär men av det bättre slaget i den genren. En inte ointressant fråga, konstnärligt värde gentemot politisk värdering. I varje fall har Mercié skapat ett verk som efter mer än 100 år plötsligt har blivit kontroversiellt. Hur som helst är det ingen enkel fråga eftersom den revisionistiska epoken också är en del av historien, liksom dagens protester.
General Lee av Antonin Mercié 1890
Jag stöder helhjärtat förslaget att du gör en ryttarstaty av Carl Bildt, men tycker att Kastellholmen är fegt. Res den på Medis istället, och gör den i utarmat uran, så att ingen kan ha sönder den.
Man får ju säga att vissa av kommentatorerna i pressen, den nyktra alltså, verkar ta en aning lätt på frågan. Nästan som om de såg allt som ett skämt…
https://www.youtube.com/watch?v=jREUrbGGrgM
Ungefär som JL, 22/8 kl 22.35, dock känns mera, för mig, som de hukar sig och mera likt som framför sin gnagande avkomma och uttröttad, hålla sig för öronen.
Emellertid och från min vy börjar relativitisterna få det bekymmersamt att motivera sin närvaro i, ska vi säga, samhället och just-nu rykande aktuella bild är mera en riktigt desperata vridningar, en uppkrokad mask.
Spännande fåse vad som händer nu.
Jag upprepar, – nåå gott folk är vi stolta över vår avkomman från tidigt 70-tal och veåfasa deras egna köksbords-upplysta, ”räck upp en hand”
Visst vore en Carl Bildt-staty av Vilks ett intressant projekt.
Dock, för att skona framtida generationers kval om att riva eller bevara – behöver vi verkligen resa statyer över människor överhuvudtaget längre?
Känns inte det i sig ’gammalt och unket’?
Jag avråder tom. Zlatan-statyn vid Friends Arena…
Inte ens Gandih går säker för den antirasistiska släggan
http://time.com/4521241/ghana-gandhi-statue-removing/
Martin Luther King jr. var en horebukk som svek familien sin. Bør ikke statuene av han rives?
Hvis det ble reist en statue av Lars Vilks burde den øyeblikkelig rives.
Även i Sverige så finns det statyer som väcker irritation.
http://www.expressen.se/kvallsposten/vill-ta-bort-malmostaty-han-var-skanehatare/
Nelson Mandela har ju medgivit problematiska metoder (våld) i sin ungdom.
Jag har faktiskt upplevt Nelson Mandela i verkligheten; lyssnat på hans tal vid ett universitet i Storbritannien. Mäktig känsla. En av mina stora idoler jämte Gandhi.
Strindberg framställs som en bodybilder i Tegnérlunden. Så kan vi väl verkligen inte ha det i dessa anboliska tider.
I Skåne frodas särarten, sen länge. Där finns alltid någon som passar på att ge ett litet stick åt huvudstadens symboler. De är lite isolerade, faktiskt 😉
Pingback: Lars Vilks om Bildt-staty: Jag har börjat skissa – kommentera.nu