”Värdegrund” har vi haft för oss under en längre tid men det har uppenbart förlorat det mesta av sin glans. Idag verkar det mest ironiskt när det kastas fram och ännu roligare blir det när man inser att det fortfarande finns gott om användare som tar det på allvar. Tidigt kunde man förstå att det inte kan bli mycket av det konstant lösa ”värdegrund” eller det ännu värre ”allas lika värde”. Kosmetiken har runnit av och blottat identitetspolitikens paradoxer. Malcolm Kyeyune skriver en intressant artikel i Kvartal. Han har fått en del kritik från sina tidigare vänstervänner men det hjälper inte stort. Det han säger låter sig nu sägas utan alltför mycket mothugg.
Han skriver dock att väst har avskaffat fienden. Det är däremot tveksamt. En fiende är alltid nödvändig och nog har vi sett hur fienden pekats ut genom påstådda brister i värdegrunden.
Den stora medieberusningen sextrakasserierna är lite märklig. Det förefaller som om det är ett fenomen som huvudsakligen uppträder inom kultur- och nöjesbranschen där de utpekade objekten ståtat med rätt värdegrund. Den ”goda” människan blir allt svårare att återfinna.
Guds finger eller världsandens list? Pågående värdegrundsimplodering är i varje fall en gud i bahaglig gärning. Att de fulaste fiskar kan gömma sig bakom ett lättinlärt floskelbingo utan krav på konsistens torde vilken normalbegåvad persom som helst listat ut för långeliga tider sedan. Ängslas må allsköns kultur och nöjeskarriärister.
Underhållningsbranschen är mig bekant. Det är mycket enkelt. En man som känner sig tvungen att lägra så många kvinnor som möjligt förbättrar sina möjligheter till framgång genom karriär i underhållningsbranschen, som till sin essens går ut på att vissa upp prålig tupp. Metoden som används är uppvisning av prålig tupp kombinerat med soft speak, tuppen prålar och lovar samtidigt vara empatisk och solidarisk, men ska ha sitt. Först. Han är ”spännande” och ”farlig”; dvs motsatsen till empatisk och solidarisk.
Det offentliga samtalet är djupt ohederligt. De utpekade skäggstubbiga tupparna med hjärtesmältarblick är populära hos det täcka könet därför att de är tuppar som utlovar romans/sex, och samtidigt sänder på alla kanaler att de behöver tas om hand. Det är honor som är deras publik, men de speglar sig i avundsjuka hannar. Den som sett Örjan och Josefin på tio meters håll inser att de lever av att andra tittar på dem.
Våra pk-organ fyller ny flera uppslag om dagen med sin upprördhet, klimathysterin har tillfälligt ersatts av genushysteri. Big Deal. Nyheten är ju ingen nyhet, meddelandet innehåller vad alla redan visste; språkkunnig och skäggprydd kändis drar fertila honor till grottan med viss frekvens. Det här är exakt varför dessa män är kända, det är vad deras sängkammarblick utlovar. Vissa honor ville inte, särskilt inte efteråt, visar det sig. Blir man förvånad?
Fast debatten handlar inte om det du beskriver ”sl”. Det handlar om att män exempelvis onanerar framför kvinnliga arbetskamrater vilket är straffbart enligt de flesta länders lagböcker.
Du verkar förväxla förförelse med sexuella övergrepp och våldtäkt ”sl”.
Katerina Janouchs fall från den svenska parnassen är väl ett ganska bra exempel på vilka allvarliga konsekvenser ett öppet utmanande av ”värdegrunden” kan leda till.
Att som Lars gör räkna ut den sortens idéer som brukas sammanfattas under begreppet ”värdegrund” är nog lite för tidigt.
Jag tycker naturligtvis att allt som beskrivs är frånstötande, men jag är inte alls förvånad. Tupparna tänjer på gränsen för förförelse enligt devisen ”går det så går det”. Om man lyckas, så ville hon, det är sens moralen.
Det är inte jag som förväxlar sexuella övergrepp med förförelse, utan gärningsmännen. Jag är inte för deras verksamhet.
Okey, fattar.
Den officiella ”värdegrunden” som basuneras ut ger jag inte mycket för.
Den leder fel politiskt. Den leder mot ett värderelativistiskt synsätt.
Alla ska inte alls med! Allt och alla skall inte inkluderas. Det demokratiska och jämställda samhällets FIENDER skall identifieras och BEKÄMPAS!
Man bör ha ett konfliktperspektiv på samhället. Inse att en proggressiv politik måste påvisa konflikterna mellan olika samhällsintressen och värderingar.
Artikeln i tidskriften Kvartal som Lars hänvisar till ovan reder ut begreppen ganska bra.