Göteborgsbiennalen har fått en liten uppföljare nämligen en diskussion mellan Sinziana Ravini och biennalens curator Nav Haq. Temat för biennalen var alltså sekularitet vilket naturligtvis och omedelbart öppnar spänningsfältet religion/sekularitet. Ravini var kritisk i sin recension och Nav Haq menar (Kunstkritikk) att hon inte har förstått vad det handlar om. Ravini har som kritiker inte någon skyldighet att följa curatorns intentioner men det tycks vara vad Haq tänker sig. Det är också ett exempel på hur utställningar styrs genom curatorns statement men det är alltså inget som är tvingande.
I Ravinis svar påtalar hon att Haq är en försiktig general och nogsamt undviker kontroversiella inslag. Haq svarar med att framhålla som kontroversiellt t ex Jonas Staal världskonferens för terroriststämplade organisationer. Den har ägt rum tidigare på Berlinbiennalen – och sådant går för sig i konstvärlden. Vad som inte går för sig är det som nämns i texterna, Vilks och Serrano,” artists whose practices have been overshadowed by their banal iconoclasms”. Visserligen vänder och vrider Haq på argumentationen men det är klart att värdegrunden är given.
Hur ska politiken kunna ena när inte politikerna är eniga.
Lyssna inte på sl
Magnus Ladulås – alla har rätt att bli lyssnade till i en demokrati.
Notera Magnus brist på argument.
Jag vill bara påpeka att analysen av talet 666 är inte min, den kommer från frikyrklig miljö, endast sista stycket är från mig. Notera också minnesdagens insinueringstaktik kring talet 6, jag bara föregrep den. Jag vill alltså bara påpeka det illustra sammanhanget runt talet 6 (”trefaldigt ofullständigt”). Minnesdagen tror nog att han har hittat källan till ondskan, har bara gjort som kattungen, hittat sin egen svans.
Det är lustigt med antisemiterna, de läser vad de vill ur bibeln, hittar på vilket sammanhang som helst, fast det bara gäller fabulerande för tvåtusen år sen. Det enklaste är väl att strunta i bibeln om man tror den är så hemsk. Det gör ju redan den likgiltiga majoriteten. Det är nästan som om antisemiterna vore religiösa. Där klämmer nog skon, smärtan efter avsaknaden av religiöst sammanhang plågar många utan deras egen vetskap.
Första testamentet är det judiska folkets historia, Adam och Eva, förbundet med Abraham, fångenskapen i Egypten och Babylonien, Rut, Kung Davids psaltarpsalmer, Uppenbarelseboken. Det är urgammal religiös konst. Nya Testamentet är Jesus födelse (jul) död och uppståndelse (påsk) lärjungarna och de fem församlingarna runt östra medelhavet och deras korrenspondens. Att bägge böckerna ska ingå beslutades nån gång 300-500 e.kr. I den mån svenska präster pratar om tron istället för den vanliga smörjan från miljöpartiet, handlar det om andra testamentet.
Sannolikt kan både minnesdagen och magnus så lite om detta att de kan luras på vilken Erich von Däniken-historia som helst.
Glad nyhet i grådasket: Det är äntligen premiär för polisens nya arbetsuppgift att eskortera motionärer på joggingrundan.
Lars Vilks behöver inte längre känna sig utpekad.
Alla ”otrogna” får det (kanske) vad tiden lider som Lars Vilks.