2473: När samhällsmarkörer saknas

Det är inte alltid så lätt för värdegrundsbaserade kritiker att förhålla sig till de klassiska verken om de inte har omvandlats enligt rådande politiska infallsvinklar. Gunilla Brodrej har sett och hört Rossinis Askungen och där fanns ingenting att bena upp dagens problem med (Expressen). Hon tycker ändå att det kan få för sig men höjer ett varningens finger: ”naiva berättelser som klätts i odödlig musik och framförs av de yppersta sångarna. Och inget fel i det, men det kan vara bra att påminna om det för ibland uppstår en helt omotiverad respekt för genren.” Ja, det är bättre om den rätta åsikten är med. I alla fall tycker hon också att det finns ett litet behovsmotiv: ”sagostund för fullvuxna. Och kanske är det just det vi behöver just nu. En som slutar med att godheten segrar. Utan en enda problematiserande samtidsmarkör.”

Hur skall man förhålla sig till detta besvärliga problem? Det är ju så att de flesta berättelser är tämligen enkla och man kan kalla dem för naiva om man vill. Men vad de betyder blir en sak för betraktaren. Vill man se på Askungens problematik är det inte svårt att ge den en samtidsmarkör. Här har vi någon som trakasseras svårt men som får sin upprättelse. Det är synnerligen aktuellt och vad som återstår i upprättelserna är om de har varit tillräckliga. Där ligger sakernas tillstånd som de ser ut idag. Inte nog med upprättelse eftersom det vore bättre att förändra hela världen till en harmonisk enhet där alla är lyckliga. För att skapa en sådan värld måste man ha en ideologi som är universell men då vi lever i en mångkulturell och postmodern värld där det inte finns några godtagbara universella värden är det inte lätt att navigera.

Ett par konstutställningar som jag har besökt vilka inte heller berör aktuella samhällsproblem. Leif Eriksson ställer ut på Galleri Rostrum i Malmö. För de flesta är Eriksson inte känd trots att han är en pionjär inom avdelningen Artist’s Books. Och inom konceptkonsten. Han har dessutom skrivit in sig i den svenska konsthistorien med sin kritik av Max Walter Svanbergs manipulerade grafik. Det ledde till en rättsprocess om upphovsrätt vilken Eriksson till slut vann. Ett viktigt prejudikat skapades. På utställningen visas böcker, objekt och projekt. Dessutom hans självporträtt som Rauschenbergs get. Sevärt!

Leif Erikssons böcker och självporträtt

På Galleri Estetica i Malmö pågår galleriets sista utställning. Och den visar en nestor i svensk konst, Gerhard Nordström, en målare som fortsätter intensivt med sitt måleri trots att han har passerat de 90. Han kan sin sak och är man intresserad av måleri är det givet att man skall se den. Nordström arbetar i en stor tradition från impressionisterna och Cézanne. Han kan det där med att hantera de besvärliga gröna färgerna. Jag stötte på en av hans gamla elever (Nordström var lärare på Forums målarskola) och hon berättade att de inte fick använda gröna färger utan blanda själv. Man får väl anta att Nordström följer den devisen. Han använder t o m pariserblått som är en besvärlig sak att handskas med. Med ultramarin, gult och ljusockra skapar han sina landskap. Ibland med inslag av jordfärger och rött.

Landskapsmålning av Gerhard Nordström