2475: En mästare som kom tillbaka

Jaja, utrensningarna är ständigt attraktivt nyhetsmaterial. Idag åkte Heimerson ut från Aftonbladet. Han råkade trampa snett i värdegrunden.

Det finns annat att uppmärksamma och jag vänder mig igen till konsten. Idag hade jag en visning i Davids samling i Köpenhamn. Huvudnumret är den islamska samlingen, den håller världsklass. Emellertid ligger den utanför min kompetens och jag koncentrerade mig på en annan höjdpunkt, nämligen Vilhelm Hammershøi. Denne målare som levde mellan 1864 och 1916 är känd för sin sparsmakade stil. Han hade stora framgångar under sin livstid men blev under större delen av 1900-talet ett marginellt inslag i dansk konst. Han var ju inte modernist. Vändpunkten kom på 1980-talet då intresset sköt fart och han har nu hamnat i en position som en av dansk konst allra största. Även i internationella sammanhang är han eftersökt och de större museerna vill mer än gärna ha en Hammershøi. I förra veckan såldes en av hans målningar för 6,2 miljoner dollar på Sotheby’s i New York. De målningar som attraherar mest är hans interiörer från hans hem i Köpenhamn. Målningen kan ses här. Hans hustru sitter vid pianot med ett bord i förgrunden. Konstnärens palett är begränsad och jag skulle gissa att hans färger är blyvitt, umbra, ljusockra och bränd terra. En besökare har vittnat om att hans palett bestod av tre små klumpar av grå nyanser.

Vermeer finns i bakgrunden som inspirationskälla men Hammershøi undviker allt anekdotiskt innehåll. Ser man på den här bilden är den också lite besynnerlig. Hans hustru Ida har alltså satt sig vid klaveret men tycks ha dukat fram en måltid som består av två tomma tallrikar och ett fat med smör. Det går inte riktigt ihop som en skildring av något utanför konstnärens måleriska behov och hans stränga begränsningar. En del av målningarna i Davids samling kan ses här.