Attentatet mot synagogan i Göteborg slog ner som en, ja, brandbomb, i åsiktskorridoren. Å ena sidan har vi det generella fördömandet enligt formeln ”helt oacceptabelt”, å den andra kritiken mot Israel (som i det här fallet har mellanledet med Trumps ambassad). Ingen dager synes än som det framhålls i Aftonbladet. Antisemitismen är en svår nöt. I åsiktskorridoren bör det vara utfall från nynazister för att passa in. På den andra sidan ser man hellre att det rör sig om fanatiker från Mellanöstern eller AFA. Vad jag förstår är aktiviteten störst bland de två sistnämnda vilket inte passar in i korridoren.
Så får man också säga att Mellanösterns otyglade aktivister bidrar till dålig opinionsbildning. Det ser inte bra ut även om jag har sett på FB att det görs en del försök att matcha nederlaget med att det inte blir lika stora rubriker när en moské brinner (dock utan några referenser). Ett svårartat sorteringsproblem när sympatier för Palestina skall ställas mot de antisemitiska utbrotten (GP).
Regeringens främsta feminister, kassörskan och galjonsfiguren, är så upprörda att de genast måste fortsätta att dela ut bidrag till muslimska ungdomsorganisationer. En korrekt svensk modern politik hade gått ut på avprogrammering av muslimer, alltså bidrag till antiislamisk verksamhet. Islamisk verksamhet borde rendera straff och utvisning.
AFA kan vi ge epitetet ”svartskjortor”, så hamnar vi i närheten av deras praktik och klädsel.
Eli Göndör sätter bra ord på tillståndet i ärendet.
”Vässar man dessa teorier med intersektionell maktanalys blir resultatet att vissa är rasister och antisemiter för att de valt att vara det. Vita européer. Andra och då framför allt människor från Mellanöstern eller Afrika är rasister eller antisemiter för att de är förtryckta eller för att de har levt under förtryck.
…
Det förklarar också varför aktivister som med all rätt upprörs över nazistiska uttryck, drabbas av förvirring och handelsförlamning när det kommer till rasistiska eller antisemitiska uttryck från grupper som anses vara underordnade den vita europeiska makten.”
Klockrent, förutom att jag som tidigare protesterar mot det klumpiga uttrycket ”antisemitism”. Jag vet argumenten för uttrycket – inarbetat, ’alla vet vad som menas’ och det ligger bra i mun. Men det är rent definitionsmässigt brett, vagt och motsägelsefullt.
Uttrycket blir extra bisarrt när ett semitiskt folk – judar, föraktas av människor från andra semitiska folkslag – tex. araber.
Att regeringen och media reagerade så skarpt på attentatet mot synagogan i Göteborg har väl knappast rubbat ”åsiktskorridoren”.
Ann Heberlein har ”frivilligt” lämnat sitt lektorat i Lund denna höst och ”Nya Tider” har portats från nästa års Bokmässa efter det att Maria Källmark som bjöd in dem i år har slutat som chef på mässan.
Att gå emot åsiktskorridoren har uppenbarligen fortfarande sina risker!