Idag var det radio i Köpenhamn, Radio 24syv. Dagens diskussion handlade om de alltid populära ämnena kränkning och censur. En utgångspunkt var en affisch för en revy som skall spelas nästa år.
Man ser lätt var det återkommande problemet finns. En blackface i form av Josephine Baker. Skådespelaren är Farshad Kholghi som var med i studion. Kholghi kommer från Iran men i den alltmer komplexa ordningen av diverse folkgrupper hjälper det inte. Affischen har åstadkommit många kränkta röster och kränktheten följer numera givna rutiner. Givetvis är man i revyn medveten om problemen med stereotyper men det har blivit så att kontext och intentioner lämnas därhän för den kränktes egna tolkningar. Eller egentligen inte egna utan snarare ett givet mönster.
En karikatyrteckning i Jyllands-posten har också väckt heta känslor.
Jag fick frågan om den hade kunnat publiceras i Sverige. Nej, det kunde jag inte tänka, åtminstone inte i något anständigt medium. Det går alltså i Danmark men inte utan kraftfulla protester. Författaren Jens-Martin Eriksen (som deltog i studion) kunde berätta att på FB tog det bara en minut innan man hade nått fram till tyskt 1930-tal genom att bilden likställdes med judekarikatyrer.
Så var det ett kontroversiellt uttalande av filmproducenten Peter Aalbæk Jensen angående det hat som han menar metoo skapar i Sverige: ”Jeg tipper på, at inden for fem år så er en svensk mand, der har taget en maskinpistol og skudt ind i en forsamling af kvinder”.
Jag fick svara på om jag trodde det låg någonting i detta. Nej, det trodde jag inte. Metoo har framför allt varit en kändiskavalkad med visserligen tvivelaktiga uthängningar (alltså att dömas genom folkliga upprop) och det har inte skapat något direkt hat. Trakasserier på annat håll har väckt måttligt intresse.
Programmet som också innehåller en diskussion om en nedlagd satirisk julkalender i DR kan avlyssnas här.
Vad tycker du Lars om sådana karikatyrer och gestaltningar inom kulturen?
Det är inga stora saker men det bör finnas plats för dem utan alltför mycket krångel.
Någon måste då våga, och trenden går väl åt andra hållet? Man får så mycket problem att man avstår.
Lars, i den svenska kultursfären, vilka fler än du själv och Dan Park befinner sig utanför det politiskt korrekta?
Du glömde Makode Linde. Annars är det nog inte så många fler som är direkt synliga.