Sprängning av en polisbil utanför polishuset (Aftonbladet). Det som slår mig är att det här inte kan bli föremål för något socialkritiskt konstprojekt eftersom det inte passar in i en bild där polisen alltid måste representera den ofördelaktiga sidan av samhället. Hur stillsam den svenska polisen än är och onekligen bjuder den hellre på kaffe och grillstund än att rensa ut problemen med batonger. Men det hjälper inte, dramat är skrivet och polisen är i konstsammanhang alltid bovarna (eller för den delen i vänstersammanhang).
Nå, domstolarna, har de mycket att göra? Man skulle tro det men jag ser till min förvåning att det går undan med förhandlingarna i det oerhört viktiga Nimismålet. Sålunda: Välkomna till vernissage den 23 januari kl 13, Helsingborgs Tingsrätt. Skarpladdat, välbevakat, teater på högsta nivå, så nära verkligheten man kan komma.
Vilket är det bästa, fälld eller ofälld konstnär? Givetvis är fälld konstnär den största vinsten men det borde å andra sidan vara svårt att komma därhän om inte domaren är ilsken Nimismotståndare. Men se scenariot: Hur det än går kommer konstnären att kamma hem vinsten. Det är bara designen som återstår, kompositionen. Helst skulle jag vilja ha förhandlingen i form av sång: Åklagarens aria: ”Du har brutit mot, brutit mot och brutit mot ooooooområåååååååååådeskkyyyyyyydet”. Mitt valspråk ”Allting är en fördel” behöver inte ens betonas.
Jeg håper det blir lagt fram for dommeren hvor viktig Nimis er for mange av oss, selv for de av oss som aldri har vært der. For min del siden på 1980-tallet, da jeg så et program på NRK hvor du klatret rundt i skulpturen. Nimis har blitt med meg siden da. Ikke slik at jeg tenkte på det hver dag eller hvert år, men følelsen var der. Av det å bygge hytter, borger og tårn.
Nya domare
ser konstverk med liberala krafter
konstnären vrider sig av skratt.
Varför inte sälja T-shirts med Nimistryck utanför rättegången som på rockkonserter, blir kanske svårt att få den signerad av huvudakten
Lars talar om en vernissage så ett litet bord med porlande drycker och nötter är väl ett måste och en artighet mot våra besökare.
Det är märkligt hur mycket djup,färg och glans en rättsprocess kan ge ett konstverk.