Tämligen uppenbart är att dagens nyhetsflöde bygger på att något felskär blir uppmärksammat och ger upphov till en rad indignerade protester – eller att någon tror att någon har menat något som inte passar i modellen. HM:s reklam var inget dåligt exempel på hur det kan gå. Men det blir inte mycket av det eftersom det är självklart att HM inte kan mena vad man skulle kunna tro. Dock får man tillägga att även för den förhärdade är det märkligt att det överhuvudtaget kom till stånd. Djurvärlden får man försiktig med i metaforisk bemärkelse: Apor, råttor eller hundar kan leda till svåra förvecklingar (Expressen).
Det är klart att ingen slår Trump men jag tvivlar på att de har någon större verkan. Alltför mycket blir bara alltför mycket, ständigt, varje dag. Han igen. Vi har ju också Alexander Bard-dramat. Bard är frispråkig och det är något han också är välkänd för. Då blir det också svårt att sätta dit honom hur gärna man än vill följa rasist-sexismmallen (Dagens Media).
Man får var försiktig om man skall uttala sig kritiskt om metoo. Men det är klart att mobbning och uthängning för påstådda brott blir ett problem eftersom vi får två rättssystem. Och det blandas friskt bland allt som levereras. Åsa Linderborg har på förtjänstfullt sätt uppmärksammat problematiken (Aftonbladet).
Nils Funcke är observant på de nya inskränkningarna av yttrandefriheten. Bland mycket annat är olaga hot något som nu skall framkalla ”allvarlig rädsla”, tidigare var det ”allvarlig fruktan”. En liten sänkning av kalibern (Expressen).
En applåd till Åsa Linderborg för en naken och rättfram och ärlig skrivelse om fenomenet Metoo.
Den tröjan måste inköpas!
Jag har tittat på Bard lite grann på sistone, inte de vedervärdiga talangmobbar-programmen förstås, utan ståndpunkter som intages och delas på sociala medier. Inte ointressant. Det finns folk som vill tysta henom (vad kan könlöst personligt pronomen tredje person singular tänkas heta?”)
Vi måste kunna skilja på juridisk rätt och moralisk rätt.
Ett samhälle bygger på juridisk rätt. Moralisk rätt är inte rätt utan orättvisa, hat, avundsjuka, tyckande m.m. och är farlig.
Problemet med Åsa Linderborg er at hun er marxist og tenker motsetninger og revolusjon. #metoo blir ingen revolusjon. Gutter tar på brystene til jenter og jentene ler, slik vil det alltid være. Alternativet er roboter.
Åsa är till och med bolsjevik, men det märktes inte i denna artikel. Bolsjevismen är så väldigt inaktuell, däremot lovar den ännu större frihet än under liberalismen, det är väl i den tangentens riktning inlägget ska läsas. Hon verkar ändå ha sänt en tanke till människoapans fortplantningspsykologi, och dess mörka sida. Ett framsteg, man slapp den politiske kommissariens förutsägbara inlägg.
Tyvärr kan jag meddela att den beramade tröjan är oköpbar, enligt en expedit var det en produkt för den amerikanska marknaden, den har inte skådats i Eken. Kanke dyker den upp på ebay till svindlande priser?
Med tanke på apor, pk, Afrika och dylikt kan man undra hur många månader det dröjer innan Disneys Djungelbok dras in? Om Pippis pappa är respekterad, varm och älskad negerkung, så är det värre med King Louis, den trumpetspelande apkungen som inte ens kan göra upp eld. ”Vad är det för fel på hoonom nurå”? Han heter implicit Armstrong i efternamn. Visserligen är det modernt att inte kunna något, särskilt i pk-träsket, men Louis Armstrong är ändå en milstolpe. Och givetvis rollmodell för de tjattrandes kung.
”Förbjud genast!”
Jag har tidigare kallat Åsa stalinist pga hennes skriverier. LV som har träffat henne motsa den beskrivningen. Åtminstone den här artikeln ger jag henne kredit för. Kanske vi ser en liberal demokrat idag?