Många fall av fall. Konsten har fått ett till i den gamle veteranen Chuck Close som har blivit anklagad för olämpligt uppförande gentemot sina modeller. Chuck Close tillhör konsthistorien och hans fotorealistiska bilder är välkända sedan 1960-talet. Men det hjälper inte. National Gallery of Art i Washington har ställt i hans planerade utställning som skulle ha öppnats i maj 2018. Och Seattle University har plockat bort hans självporträtt (artnet). Ingen lätt sak att avgöra moralen i den här historien. Chuck Close har förklarat sig i New York Times. Ingen går säker i dessa tider och man kan undra hur länge Picasso kan hänga kvar i museerna.
Läget i åsiktskorridoren kan ge upphov åt lite olika reaktioner. I ETC förfasar sig Andreas Gustavsson över utvecklingen men medger försiktigt att Vänsterpartiet har varit för passiva i de känsliga frågorna. I DN får Lisa Magnusson ett utbrott. Det är inte längre så lätt att värja sig mot de problem man tidigare inte har velat se.
Chuck Close, självporträtt 1967-68
Lisa Magnussons inlägg hade med lätthet kunnat appliceras på den svenska medelklassvänstern och dess indolenta teoribyggen. Ingen förväntar sig något av ETC, men DN´s gravitation mot samma svarta hål är ett bekymmer. Fake news i DN, SvD och Rapport gör störst skada.
Två tungt vägande artiklar i Katerina Magasin.
Nu kanske vi får en nödvändig nystart för kvinnorörelsen!
Det behövs ett Nytt Feministiskt Initiativ!
Varför ska kvinnor begränsas till någon särbehandling?