Även om samtidskonsten drar stora växlar på politiken finns det även annat. Utställningen Odradek (efter en novell av Kafka) på Malmö konsthall är en skulpturutställning med utgångspunkt från särlingen Judith Scott. Judith Scott (1943-2005) led av Downs syndrom och dessutom av dövhet. Sent i livet kom hennes intresse för fiber och teckningar att leda till en omfattande produktion. Hon har rönt stor uppmärksamhet under senare år. Särlingar i konsten är sedan länge en etablerad del av konsten. Det rör sig i regel om oskolade personer som skapar fascinerande objekt som avviker från konstens reguljära inslag. Särlingar bildar en egen kategori och har hittills aldrig nått de riktigt stora höjderna. Det är klart att en särling inte skapar sin egen karriär utan blir upptäckt och till stor del skapad av några av konstvärldens agenter. Visserligen är det så att betraktaren fullföljer skapandet av ett konstverk men i fallet med särlingar får man också skapa konstnären.
Hur som helst är Scott sevärd och det är första gången hon visas i Sverige. Scott placeras in bland ett antal samtidskonstnärer som har en inriktning på skulptur. Tämligen traditionellt med rumsbildningar, installationer, olika material och tillvägagångssätt. Nairy Baghramian är en uppåtgående konstnär som deltog i Documenta i fjor. Hon blandar gärna sina material. En mera konceptuell inställning finner man hos Oscar Tuazon som är tämligen välkänd. Hassan Sharif (1951-2016) har visat på många håll bland annat på Venedigbiennalen i fjor. Han har blivit känd för sina samlingar och sammanställningar av funna objekt. Utställningens tungviktare är förstås Franz Erhard Walther (f. 1939) som belönades med ett guldlejon på fjolårets Venedigbiennal. Hans verk som ganska sent vunnit stor uppskattning har förekommit under lång tid och han kan beskrivas som en mjuk minimalist eftersom han arbetar med textil i stor skala.
Man får säga att den här utställningen rör sig kring modernistisk estetik vilket på sitt sätt är en smula sensationellt även om det är vanligare än man kanske kan tro. Inga pekpinnar, verken överlämnas åt betraktaren att ta ställning till, form, kontrast, rumsbildning, komposition.