Den 5 september öppnas utställningen Nymaterialism på Bonniers konsthall. Utställningen betonar dt fysiska och taktila som värden i konsten. Jag är soom sagt intresserad av konstteori och det som uttalas i konsthallens introduktionstext är följande:
”Konceptuell konst och hantverk har länge betraktats som i varsin ände på ett spektrum mellan högt och lågt inom konsten, en uppdelning som idag känns alltmer överspelad.”
Vad som framkom med den konceptuella konstens framväxt var den enkla insikten att all konst nödvändigtvis är konceptuell. Det som skall bli konst måste föras till konsten och förses där med det koncept som gäller för konstverk, t ex att det är något mer, högre och avancerat (på ett speciellt sätt dessutom) än annat. Man blev också klar över att vad som helst kan bli konst. Däremot gäller den formeln inte omvänt. Om en konstnär utnämner eller tillverkar en bil som konst blir inte alla bilar konst. Skillnaden mellan bil som design och hantverk och konsten är naturligtvis inte överspelad. När det handlar om konsthantverk kan man lite slarvigt säga att allt konsthantverk ingår i konsten. Däremot är det inte särskilt många konsthantverkare som framstår som intressanta (alltså besitter tillräcklig kvalitet för att kvala in i de större sammanhangen). Konsthantverket skulle inte heller vara betjänt av att uppgå i konsten. Konsten har sina arenor och publik och konsthantverket har sina. Man skall inte tro att det är någon given fördel att ingå i dagens kvalitetskonst.
Det är visserligen riktigt att vissa material har betraktats som lägre värda, som t ex textil och keramik. Men det var ett bra tag sedan och det är givetvis lätt att korrekt konceptualisera textila och keramiska verk och utövare som konstverk respektive konstnärer. Men i de flesta fall sker det inte därför att utövarna har andra avsikter och intressen.
Konsthallschefen Magnus af Petersén skriver:
”Verken i utställningen NyMaterialism visar hur distinktionen mellan form och innehåll är svår att upprätthålla och att innehållet även kommer ur materialet och inte bara förmedlas av det. Det fysiska och taktila är realiteter som vi tydligen varken vill eller kan bortse från.”
Ett lite märkligt uttalande av en konsthistoriker. Det har man känt till sedan 1920-talet med den abstrakta och konkreta konsten. Man kunde också ha nämnt Bauhausrörelsen som på alla sätt blandade konst, arkitektur, hantverk och design. I stort sett har hela paketet gått in i den högre konsten genom konstvärldens försorg att betrakta detta omfattande experiment som en väsentlig del av dess historia.
Vilken status har Åsa Jungnelius?