2632: Bruce

Vilka är de bästa konstnärerna i vår tid? Särskilt noterar man två som otvivelaktigt befinner sig på den allra högsta höjden av berömmelse. Gerhard Richter (f. 1932) och Bruce Nauman (f. 1941). Enligt artfacts lista är Richter nr 3 och Nauman nr 4. Under mycket lång tid höll Nauman tredjeplatsen men har nyligen passerats av Richter. Richter är generellt långt mera känd än Nauman men inom konstvärlden är Nauman betydligt mer inflytelserik. Han tillhörde konceptkonstnärerna som dök upp på 1960-talet. En bland många. Uppmärksammad, han deltog t ex i Documentautställningarna 1972, 1977 och 1982 och på Venedigbiennalen 1978. Men en ännu större uppmärksamhet kom främst genom hans videoinstallation Anthro/Socio (1991) som visades på Documenta 1992. Sedan var Bruce Nauman lite överallt. Man blev varse hans mångsidighet med video, film, performance, skulptur, arbete med texter. Det tog liksom aldrig slut med hans framgångar. År 2009 kammade han hem guldlejonet i Venedig och han var också med 2013. Att Nauman inte har blivit känd utanför de trängre konstkretsarna hänger samman med att han är tillbakadragen. Han ger få intervjuer och föredrar att experimentera i sin ateljé som är belägen i New Mexico. I de föreläsningar jag skall hålla i höst (givetvis hemliga sådana) kommer en att handla om Nauman.

En sak som jag fann intressant är Naumans uttalande om konst och politik i en intervju från 1980. Den håller ännu:

”Art can never have any direct political or social impact on culture. But I would think that art is what’s used in history; it’s what is kind of left/…/ you know art is political in the sense that it pokes at the edges of what’s accepted or what’s acceptable, or because it does investigate why people do art or why people do anything, or how culture can and should function.”

En del av hans nonsenstexter är rätt roliga, t ex den här som ingår i videon ”Clown Torture”: ”Pete and Repeat were sitting on a fence. Pete fell off. Who was left? Repeat. Pete and Repeat…”

Som sagt är det besvärligt med konst i politiken. Min rondellhund lämnade konstvärlden (det är priset för att vara med i den politiska leken) 2007 och har sedan befunnit sig på en Canossavandring för att återvända till konstvärlden. Den gör väsen av sig än som vi snart kommer att erfara.