Vi måste till varje pris rädda demokratin. En beaktansvärd möjlighet är att dra på med ännu mera nedsättande invektiv än vad vi har sett i den något så när anständiga debatthörnan. Per T Ohlsson i Sydsvenskan lägger an med att kalla sina irritationsobjekt för ”neandertalare” och ”groteskt obildade”. Per Svensson på DN är något mildare och nöjer sig med ”fiskmåshögern”.
Universitetslektorn Rolf Hugoson fruktar att det kan sluta med inflation. Jag tror att det kan ta ett bra tag innan man kör slut på debattörernas kreativa tillhyggen. Att det skulle gå den här vägen är inte oväntat. Hanif Bali har länge framstått som en för många irriterande förebild, numera, som man säger, ikonisk stilbildare. Man har väl märkt att det är effektivt, endast den retade visar spontant och affekterat sina tänder och kräver att sådant måste upphöra. När det inte upphör, ja det blir att följa den gamla devisen ”if you can’t beat them, joint hem”.
Kanske någon försöker med halmstrået ”Saklighet mina vänner, saklighet”. Men de var inte sant eftersom vi länge har levt med Fake News. Inledningsvis var Fake News sådant som kunde korrigeras genom sakkunnig rättelse men sedan det visade sig att sakkunnig rättelse inte var mycket mera pålitlig än Fake News är sakligheten inte övertygande. Bättre med mera underhållning och mera svavelosande metaforer på det att vi må inse att Joseph Beuys omedvetet var före sin tid när han uttalade att ”Demokratie ist lustig” (1973). Expressen
Narcissism och nihilism är breda företeelser sen ett antal decennier, de ersätter den förkastade moralen. Riksdagens ledamöter riskerar bara andras liv och egendom när de fattar beslut utifrån sina föreställningsvärldar. Så ser saxens bägge skänklar ut.