Den nu pågående Luleåbiennalen har fått goda recensioner (Expressen, DN). En sak i DN:s recension kan väcka en del funderingar. I biennalen ingår ett projekt som berör terrorattentatet mot Norrskensflamman 1940. Redaktionshuset sprängdes och kostade fem människor livet i den påföljande branden. Recensenten i DN jämför dådet med attentatet mot Charlie Hebdo: ”Fastän attentatet mot Norrskensflamman kan liknas vid attacken mot Charlie Hebdo i Paris 2015, och trots att arbetslägret i Storsien har sina referenser i totalitära stater, är de båda historierna exkluderade från den svenska självbilden.”
En väsentlig skillnad är hänsynslösheten. I Paris rörde det sig om en ren avrättning medan terroristerna i Luleå inte hade för avsikt att skada någon människa. En annan fråga är hur händelsen skulle infogas i ”den svenska självbilden” på annat sätt än den redan har. Saken är välkänd och har uppmärksammats vid många tillfällen. Och den ingår i situationen Sverige under andra världskriget där den svenska självbilden inte har kunnat gå ut med högsta betyg.
Attackerna mot Norrskensflamman och Charlie Hebdo skiljs åt av en väsentlig sak; Norrskensflamman uppfattades 1940 av flertalet svenskar som en sovjetimperialistisk och svenskfientlig tidning, medan Charlie Hebdo är en fransk tidning på fransk mark som huvudsakligen driver med franska företeelser 2017, bla den den importerade islamismen på fransk jord, i ett sammanhang där nationalismen motarbetas av den franska staten. Svenskar attackerade ett utrikesstyrt propagandaorgan 1940, muslimer attackerade ett franskt organ som inte ens primärt sysslade med muslimer sjuttio år senare.
Jag läser i länkad tidning:
”Samma period skickades norrländska vänsteraktivister till ett arbetsläger i Kalix, att ’likvideras’ om tysken vann”
Det är en grov överdrift, ren lögn och fantasi. Storsienlägret kom till när Sovjetunionen anfaller Finland och därmed skapar oro i norra Sverige vid gränsen. Speciellt kan oro för sabotage mot svensk hjälp till Finland varit befogad. I mars 1940 avslutades vinterkriget i Finland och efter det tömdes lägret. I Norrländska Socialdemokraten, NSD, kan man läsa:
’Utanför tjänstgöringen kunde manskapet röra sig fritt i byn. Permissioner satt dock hårt åt. Beväpnade vakter fanns utposterade på båda sidor om byn.
– Vaktposterna skulle se till så att ingen rymde från lägret. På den tiden fanns bara en väg och strategerna hade nog sett på kartan att Storsien var en lämplig lägerplats. Någon brist på mat var det inte i lägret. Snarare tvärtom.
– Det ska ha varit åtta kockar som lagade maten och det har berättats att det var ett överflöd som skulle ha räckt till hela byn.
Flera av de inkallade har dock vittnat om den psykiska pressen i lägret. Framför allt fanns oron för vad som skulle kunna hända i en krigssituation. Kommunisterna befarade att de skulle skjutas av sina egna om Sovjetunionen anföll.’
https://www.nsd.se/nyheter/lagret-i-storsien-har-satt-spar-i-historien-nm4702329.aspx
Generalstaben hade två strategiska utfall 1940, krigsfall ett och två. Överfall från nazityskland (1) och överfall från sovjetunionen (2). Det var osäkert om svenska nazister och kommunister skulle gå svenska folkets eller den utländska diktaturens ärenden. Att jämföra med muslimska överfall på fri press är postmodern desinformation.
Däremot finns det förstås en verklig parallell; kommunisterna internerades på goda grunder. Det är precis vad Sverige måste göra med illegala invandrare, terrorister, utländska våldtäktsmän och allmänbrottslingar. Samhällskontraktet är i fara, det är överheten som sviker. Den är inte ansvarig för någonting, i sina egna ögon.