2687: Inkluderande…som det heter

Sveriges konstföreningar anordnar en konferens på Moderna Museet som utgår från en fråga: Konferensen ställer frågan: ”Hur ska vi göra för att fler utlandsfödda bild- och formskapare ska ta plats på landets konst- och kulturscener?”

Jaha, utlandsfödda, jo man kan nog förstå vad man är ute efter. Visserligen är ca 45 % av de utlandsfödda från Europa, främst från det forna Jugoslavien och Finland. Men det är klart att konsten vill vara med i integrationsfrågorna och då handlar det om andra grupper. Inte så att det saknas utlandsfödda i utställningar, det är numera mer regel än undantag. I konsten vill man gärna vara aktivistisk och envist håller många ännu fast vid konstens potential att förändra världen. Tidigare har en ständigt återkommande fråga varit hur man skall undvika medelklassens dominans i kulturlivet. Mera jämlikhet, projekt som aldrig kunde visa några resultat. Numera inaktuellt eftersom man har fått en grupp att intressera sig för. Det enda jag kan tycka är värt något är vad som också sägs i pressmeddelandet:

”Sveriges Konstföreningar har under 2018 genomfört projektet ”Konsten att mötas” med syfte att skapa nya spännande möten och kreativa samarbetsprocesser och samtidigt underlätta för nyanlända konstnärer att komma in på den svenska konstscenen.”

Rimligt att ge tips åt nyanlända konstnärer om koderna på den svenska konstscenen. Men man får också informera om att konstnärsyrket inte kan rekommenderas om man önskar en trygg ekonomi. Men det är nog inte riktigt det man tänker sig i dessa ambitiösa projekt. Man får också komma ihåg att det inte är lätt för svenska konstnärer att ta sig in på den svenska konstscenen.