Det sägs att demokratin är i fara. Något ligger det i det.Att demokratin har förändrats är uppenbarligen något man kan vara överens om.Har detta urvattnat begreppet? Enklare och rakare var det tidigare då man diskuterade politik enligt ganska enkla mönster och vi hade folkvalda politiker.Journalisterna behandlade politikerna med åtminstone viss respekt och det krävdes något för att lufta sina åsikter.
Jeff Werners bok ”Postdemokratisk kultur” tar upp demokratifrågan. Werner brukar skriva med höjt pekfinger men den här gången är han måttlig och ägnar sig främst åt att beskriva hur dagens värld ser ut. Så den är ett bra underlag för fortsatt diskussion. Det handlar mycket om hur man säljer in livsstilar, bländar med glättig retorik (där det vimlar av specificerade coacher, kreativa plattformar och innovativa åtgärder) och gör demokratin till ett persongalleri och tyckande. Det är klart att man inte kan undgå att lägga märke till hur mediernas opinionsbildare alltför ofta hämtas från nöjeslivet och därmed rider på att de är kända. Och ner till personliga. Kort och kärnfullt kan man också servera dieten genom twitter. Politiker tillsätts ofta utan att vara valda politiken styrs genom de ständiga opinionsundersökningarna.Kulturfrågorna blir allt viktigare därför de är lättare att ta ställning till och att ha åsikter om. Däremot är det inte lätt att erövra politisk mark med kultur. Vi kan se hur utvecklingen har gått med mönsterfrågorna mångkultur och identitet.
Werner lutar sig bland annat åt Chantal Mouffe. Mouffe sätter agonismen i centrum, dvs. att det politiska samtalet inte skall bygga på konsensus utan tvärtom på konflikt. Här anar man att det ligger något underförstått. Vilka motvikter i det politiska samtalet är intressanta? För uppenbarligen gäller det inte enbart att ifrågasätta. Werner nämner t ex inte ”åsiktskorridoren”och förmodligen är han mest ute efter någon form av ifrågasättande vänster. Men principen är värd att fundera på liksom var man skall dra gränserna för det som skall kallas extremt (och därmed hamna utanför det meningsfulla samtalet). Vidare följer Werner Mouffe och Jacques Rancière genom att peka ut nyliberalismens kommersialisering som en bov i det demokratiska
När Werner granskar konstens insatser för demokratin är han riktigt läsvärd. Det är just så illa som man frukta. Samhället, dvs i form av Statens konstråd som följer regeringens uppdrag: ”satsningen innehåller ska utgå från de boendes behov och kunskap om platsen och präglas av ett brett medborgarinflytande”, ”nå alla åldersgrupper, ”ökad demokratisk delaktighet”, ”lyfta befintliga röster och låta olika kompetenser mötas”, ”förändra bilden av platsen”. Bakom dessa vackra formuleringar ligger problemen med förorter där politikerna har misslyckats. Konsten skall rycka in och ställa till rätta. Något sådant är naturligtvis inte möjligt och det blir en rad projekt som visar att konsten kan försöka att göra nytta men att resultatet uteblir.
Werner diskuterar också Örebros Open Art, en biennal med stora ambitioner. Han inser att vad den åstadkommer är främst branding med den blomstrande debattformuleringen att konsten ”utvecklar medborgarnas tankar och skapar tillväxt, inspiration och respekt för oliktänkande”.
Konsten, menar Werner, är ute efter att göra rätt i dessa fall. Men den måste få göra fel. Och det har han rätt i. Emellertid kvarstår problemet med vilket fel som kan tänkas vara rätt. Werner är säkert ute efter ett politiskt korrekt fel medan det nog krävs ett rejält fel om det skall hända något av betydelse.
Men boken är som sagt läsvärd och kan rekommenderas.
Sinziana Ravini har recenserat den i Aftonbladet.
Demokratins utvattning via professionalisering har ganska snabbt kommit fram till en egendomlig station. Några partiers budget erhåller majoritet, några med motsatta åsikt ska genomföra den. Tänk att det ska gå så illa när alla konsekvent försöker ignorera huvudfrågan, och göra en fantasi verklig med dagliga doser reklam och många sammanträden. ”Handgranater och böneutrop!” vrålar Kapten Haddock. ”När får vi egentligen en kaffeskatt värd namnet?”
Från denna station leder spåren inte vidare, antingen backar man ut på linjen eller blir kvar.
Handgranater och böneutrop kan ta varandra i hand – så sant!
Werner verkar otydlig, svamlig, populistisk eller kanske oppurtunistisk, i mina ögon.
Sen ska vi inte bortse från den pekuniära belöningens betydelse. Vill ha bättre betalt?
https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/ddW7xJ/de-toppar-mps-lista-till-europaparlamentet
Egyptens president Al-Sisi talade på ett forum klarspråk till dem som vill flytta till Europa;
Ni begär att få migrera med er kultur som från er sida inte är det minsta förhandlingsbar.
Ni säger det här är vilka vi är och ni måste acceptera oss på grund av mänskliga rättigheter.
Nej, säger presidenten.
Han säger också att ni krigar och slåss mot varandra för att sen snylta på det andra har slitit och byggt upp i stället för att ta hand om era egna länder.
(Är presidenten Sverigedemokrat måhända)
FN:s migrationsavtal är endast en idé från många länder att snabbare få möjlighet att sprida sitt islam.
Al-Sisi är en diktator som arresterar och mördar de opponerar sig mot hans styre samtidigt som han låter islamitiska terrorister härja fritt i Sinai.
Att ta en sådan tyranns inte accepterar de mänskliga rättigheterna är därför inte särskilt förvånade. Det är ju inte heller särskilt förvånade att en intolerant person som ”CeDe” blir imponerad av Al-Sisis skitsnack.
Det finns alltid ett ord av sanning i alla lögner, Ulf!
Antagligen finns det några korn av sanning i de lögner Jonas Millard framför när han försöker förklara bort sina inlägg på Flashback.
Men de lögnerna kan inte förneka det faktum att en Sverigedemokratisk riksdagsman med säte i konstitutionsutskottet för några år sedan publicerade inlägg på nätet där han gav råd och tips hur man drogar unga kvinnor på krogen i syfte att ta hem och våldta dem.
För några år sedan uteslöts en annan representant för partiet efter att ha lagt ett öppen antisemitisk motion i riksdagen. Undrar hur mycket Jonas kommer att kräva för att lämna sin riksdagsplats? Att bara låta Jonas sitta kvar som politisk vilde är knappast ett smakligt alternativ.
Våldtäkt och antisemitism är uppenbart en del av den svenska kulturen om vi får tro Sverigedemokraterna. Ett faktum som borde stämma väljarna till åtanke!
Vänta ett tag nu här…. Ulf ondgör sig över kvinnoförakt!?
Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha!!!
(Fan, vi måste vara rädda om Ulf! Den killen är en outsinlig källa till veckans garv!)
Ska vi försöka gör en uppskattning av antalet gånger Ulf har använt könsord mot CeDe?
Hur många gånger Ulf förespråkat sharia (och här kan vi verkligen snacka om kvinnoförakt!)?
Lolololololololol – LOL!!!
😆 😆 😆
”Från Graven” tycker uppenbarligen att våldtäkt är något att skratta åt. Inte särskilt förvånande eftersom signaturen uppenbarligen även är antisemit.
Förakt gentemot kvinnor och judar är något som förbinder ”Från Graven” med Sverigedemokraterna.
Nej, jag tycker att DU är något att skratta åt, Ulf!!!
😆 😆 😆
Självklart tycker du att det är roligt att håna andra ”Från Graven” Människor som inte har något emot våldtäkter och antisemitism brukar gilla att håna sina medmänniskor. Det är helt enkelt en del av din personlighet.
Jag gillar att håna dig över det faktum att du – efter alla dina könsord till CeDe – plötsligt börjar bekymra dig över kvinnoförakt!
😆 😆 😆
”Från Graven” tycker alltså att det är helt okey att droga och våldta kvinnor om gärningsmannen är sverigedemokrat. Bra, då är det utrett!
”Från Graven” tycker det är helt okey att vara skeptisk mot Ulfs nyvunna indignation över kvinnoförakt efter Ulfs ständiga bruk av könsord mot kvinnliga skribenter på detta forum.
Skit ska skit ha och du ”Från Graven” och ”CeDe” är skitar. Frågor på det!
Ja, en fråga: inga könsord idag mot CeDe?
Han påminner en hel del om Löfven den där Ulven.
Ser inte skogen för alla träd. Löfven ska med alla medel bekämpa ”högerextremismen” men har inga som helst problem med vänsterextremismen eller islamismen.
De vänsterextrema är nu ute på gator och torg och demonstrerar mot den nyligen genomröstade statsbudgeten.
Demokrati ligger inte för varken kommunister eller islamister. Samma skit!
Jag tror att Löfven trots allt fungerar hyfsat rationellt; men han är inte så begåvad och utan någon utbildning värd namnet, hur skall han kunna förstå orsak-verkan-samband?
Ulf/Ola har helt andra typer av problem: empatiskada, lätt Asperger, spritt språngande vänsterbliven och komplett irrationell. Ta bara hans ständiga könsord mot CeDe, varpå han en dag plötsligt spelar indignerad över kvinnoförakt. Ulf/Ola fördömer utvecklingen i Ungern – men säger att om folk vill ha sharia så skall dom få det! Logik = noll. Princip = noll. Knäpp, helt enkelt. 😆