Som sagt med den kommande biennalens ”May You Live in Interesting Times” så passande formulering kan man knappast annat än att hålla med. Undergångsstämningarna har fått ett kraftfullt genomslag och de gör gott för själen. Vi kan andas ut, slutet är nära, gören bättring. Och de politiska farorna lurar runt varje husknut. De extrema (som kan definieras efter tycke och smak) går fram med ljungande stormvindar. Och de utmärkta motsättningarna i åsikter som nästan alltid ändar upp i två läger som utlöser ständigt nya debatter: Engagera dig, ut med emotionerna och berusa dig med vilka åsikter som helst. Bättre kan det inte bli.
Konsten skall matcha allt detta och det är alltså Venedigbiennalens uppgift. Ser det bra ut? Ärligt talat är det alltför många kvoter som måste uppfyllas för att det skall bli någon frihet kvar att grunna på. Se bara på suckarna från Artnet om biennalen:
”What does that look like? Perhaps not all good. Though the gender-balanced selection is encouraging, and though there are enough non-white artists to stand up to allegations of tokenism, a Western perspective still dominates. With Europeans making up 30 percent of the list, and US artists accounting for another 20 percent, can the exhibition really deliver the multiple viewpoints it promises? What might be left out by the exclusion of historic artists? Whether “May You Live in Interesting Times” will prove to be representative of a truly pluralistic world view is an altogether interesting and important question—and time will only tell.”
Nåja, biennalen klarar nog censuren från FB vilket Göteborgs konsthall inte gjorde (GP)
Den ideologiproducerande klassen är en del av mellanskikten, de som enligt Marx bara kan välja vilken av huvudkombattanterna de ska stödja; kapitalisterna eller proletärerna. Numera har den ideologiproducerande klassen bestämt sig för att stödja kapitalisterna och beskatta de bakåtsträvande proletärerna, med hjälp av två skrämselteorier; identitetspolitik och klimatångest. Vänstern, den ideologiproducerande klassen, är solitt borgerlig och föraktar arbetare. Den producerar idéer med vars hjälp den klättrar i statsapparaten.
Den ideologiproducerande klassens idéer släpar efter den faktiska utvecklingen, ett uttryck för att den ideologiproducerande klassen inte kan skapa något själv, den kan bara traska i gåsmarsch efter rådande stimulanser.
Som en effekt av att kapitalismens centrum flyttar till Asien, kommer konstbyråkratin också att göra det. Biennaler för återanvända industriprodukter kommer med tiden att domineras av kineser, indier, indonesier och filippiner. Under kapitalismen köper Volkswagen upp Rolls Royce, inte tvärtom. Vid det laget kommer den ideologiproducerande klassen i västvärlden att vara helt upptagen med att inte kastas ur en krympande sektor.
”Klimatets” politiska betydelse ligger i att man kan peka på något helt annat än det som egentligen sker. Den ideologiproducerande klassen slipper att konfronteras med sin frånvarande moral och meningslösa uppgift, den slipper att se sig själv i spegeln, genom att peka på ett fantasifoster som kräver att alla andra ska ändra sig. Att ingenting av betydelse alls går att genomföra är så mycket bättre. ”Kraven” har ingen ände, därför att de riktas mot andra, och man kan mala på i evighet med låtsasfrågan.
Gömda bakom ett lömskt litet ”vi”. Vissa är extra jämlika, och nyspråket är alltid nytt.
Neuman
Du skriver ”den ideologiproducerande klassen”. Kanske lämpligt att byta ut ordet klass mot ”kast”.
Wikipedia om kastsystem:
”Kastsystem är en typ av social skiktning som karakteriseras av bland annat giftermål inom gruppen, nedärvd gemensam livsstil som ofta innefattar yrke, rituell status i en hierarki och samhällelig interaktion med andra grupper baserad på kulturella föreställningar om renhet och orenhet. (…)”
Forts,
Mellanskikten har ju i Marx’ teoribildning (som du själv skriver) ingen självständigbroll som klass inom produktionsförhållandena, utan är just ett samhällsskikt. Om jag minns rätt.
Därför ” ideologiproducerande kast”?
Neuman 21/3-19, 20.03 och -”de som enligt Marx bara kan välja” och, -”och föraktar arbetare”.
Devasom-tusan, ok och din text blir som del av och mondän variant av, George Woodcock ”Anarkismen”.
Jorå G.W konstatera likaså angående dessas, Marx, förakt för svaga och meddellösa.