Samtidskonsten som långtgående norm, ja, där har vi onekligen hamnat. Jag såg att i min hemkommun, i nordvästskåne är det nu dags att gå över till samtid. Även långt ute kan man vara med även om det är sent på jorden. Man igenkänner naturligtvis lätt samtidsmärket i den så vanliga refrängen:
”gör videoverk, installationer och skulpturer som skildrar teman som mod, maktstrukturer, kolonialism och feminism” (Kullaliv). Slutet är alltså tämligen nära.
Och blackfacemagin fortsätter på samma väg mot nya höjder. För bloggens franskspråkiga har vi det antika dramat, där framförandet av ett maskspel blir identifierat som rasistiskt av grupper som uppenbarligen är helt historielösa (Le Monde). Kärva tider men onekligen inte utan komik,
Maskspel. Maktspel. Komiskt ja, att se att den ”onda” sidan med hjälp av sin kunskap och bildning visar en större öppenhet för nya intryck. Intresse och nyfikenhet. Den ”goda” sidan är enkelspårigt låst i fasta tankebanor. Oföränderlighet. De skulle behöva ta några kurser på vilket landsortsuniversitet som helst.
Dock. Jag har en sådan position att jag till vardags själv kan idka lite småcensur. Nog är det frestande. Liksom att det blir som en såndär hämndkänsla. Nu ni. Här blir det minsann stopp! Lätt att gå i fällor.
På tisdag 2 april är det dags för en ny holmgång i Hovrätten över Skåne och Blekinge. Förhandlingen börjar klockan 9 och Dan Park hoppas på en fullsatt sal.
Men är du inte trött på att hela tiden ställas inför rätta och riskera fängelse?
– Nej, vad ska jag annars göra? Jag ser processerna som ett led i mitt konstnärskap.
https://www.ingridochmaria.se/2019/03/28/dan-park-infor-ratta-igen-en-del-i-mitt-konstnarskap/
”Vad ska jag annars göra” – hahah!