På sin tid hade Newton besvär med jämvikten i universum. Han kunde lätt räkna ut att det inte var möjligt med ett universum där materien var jämnt fördelad. Genom obalansen skulle materien klumpa sig samman till allt större enheter. Newtons lösning var att Gud med jämna mellanrum skull rocka systemet.
Det finns en likhet med kapitalismen. Som en naturlag samlar den tillgångarna till allt större enheter. För att det inte skall bli katastrof – och i avsaknad av en antikapitalistisk Gud – får människan ingripa med åtgärder. Ingen åtgärd är särdeles effektiv. Det radikala greppet socialism har visat sig föga framgångsrikt. Systemet gör våld på en fundamental ekonomisk princip och måste därför utveckla ett kontroll- och övervakningssystem som i sin tur blir en plats för kampen om makten och härligheten medan ordningen får upprätthållas med våld.
Ytterligare ett system i ständig obalans är den symboliska makten (opinionsbildarna) vars krafter antingen skall röra sig genom det demokratiska samhället eller i en diktatur. I det demokratiska samhället blir väljarna de som skall bevekas och efter de kompromisser som detta för med sig skall nya kompromisser förhandlas i mötet med kapitalismen. Diktaturerna kan kontrollera det lokala men får förhandla med kapitalismen och möta motstånd från demokratierna. Demokratierna kan inte göra sig av med kapitalismen eftersom det är den som livnär staten.
Kampen mot kapitalismen sker därför enklast och mest övertygande i den symboliska maktens korridorer. Det retoriska upproret. 00000fffffff