2842: Lite bus i Malmö

Antagligen har det inte gått förbi någon att ett särdeles spektakulärt mord har begåtts i Malmö. Skjutningar, bomber och mord har fått en viss utbredning och nyhetsvärdet i dessa händelser har efter hand sjunkit. Men gårdagens avrättning av en moder med barn kommer nog att hålla ett par dagar framöver. Det stora bekymret för politikerna är hur de skall formulera sig. Standardfraserna ”inte okay” och ”helt oacceptabelt” ter sig något svaga. Annie Lööf tyckte att man skall ta fast och straffa brottslingarna, en synpunkt som dock inte är helt överraskande. Inrikesminister Damberg gjorde sitt bästa och menade att en gräns var överskriden och att han aldrig tidigare hade hört om något sådant. Den ståndpunkten förefaller trösterik. Inträffar det igen är det tydligen inte längre så förfärligt.

Oisin Cantwell sammanfattar väl den politiska aktiviteten i fallet (Aftonbladet). Å andra sidan är krönikörerna roll lätt att spela. Det går bra att vända kappan efter vinden och infoga sin klagande stämma i den stora klagokören. Cantwell menar att man har försummat förorterna och utsatta områden men han undviker frågan om vad man faktiskt skulle ha gjort, vilka grupperingar det rör sig om, varför det sker. Med andra ord det finns ett enkelt recept för att undvika att gå närmare in på den här saken: Bli uppbragt, tala om handlingskraft och nya resurser. Trösta sedan allmänheten med det återkommande påståendet om att Sverige aldrig har varit tryggare. Det torde vara tillräckligt.