I Pretoria visas en målning av en morddömd konstnär (artnet). Med tanke på att de etiska problemen i konstvärlden har stegrats till att bli mer eller mindre huvudsaken i konsten kan man förstå att de inte kan passera utan protester och avhopp. Det handlar om att kritiskt granska en konstsamling och i den ingår ett verk av Zwelethu Mthethwa, ”The Weddinbg Party” från 1996. En intressant målning men hur skall den hanteras? Intressant nog kommer curatorn Gabi Ngcobo (välkänd hårdför postkolonialist) med ett rätt märkligt argument för att visa målningen:
“Our intention with showing Mthethwa’s work is with the sole purpose of presenting it as ‘evidence’ that highlights how misogyny has played out in his work over time. We can see through his work, the perpetuation of violence against women. We therefore elected to utilize his work to present a psycho-social analysis that exposes his violent actions as not emerging out of the blue. This work stands as another piece of evidence that exposes his misogyny and toxicity.”
Konst som bevismaterial är något som brukar avvisas i konstvärlden och som brukar höra hemma i populistiska reaktioner inför kontroversiella verk. Eller i diktaturer där man ständigt har kunnat upptäcka urartad konst. Konst är i första hand en fiktiv framställning med estetisk distans. Man bör vara ytterst återhållsam med att dra några växlar på något annat. Om man så vill kan man tillägga att konst är Fake News (men i positiv bemärkelse) och att den här behandlingen är ett skapande av Fake News men betänkliga sådana.