2910: Den teologiska vägen

På den delvis mörklagda scenen kan man nu urskilja att vi har en stor, alltför stor, åldrande befolkning. Tillsammans med några smärre ungdomsproblem gör detta att den kommunala ekonomin är något pressad.

Men det finns morötter i tunneln. Joel Halldorf, som den teolog han är, kan tänka teologiskt utanför lådan (Expressen). Han har kommit fram till att våra politiker bör tala som präster. Politikern som präst talar om det som skall komma från hjärtat och Halldorf framhåller Reinfeldt som ett nästan föredömligt exempel. Hans misstag var att han inte ”bottnade i orden”. Vad Halldorf exakt menar med detta uttryck är inte helt klart men jag skulle tro att det är att säga något med full övertygelse. Som en kvalificerad skådespelare kan. Som också prästerna kan uppnå i sina bästa stunder. Skräckexemplet är statsministern kanske för att han uttalade sig negerande i sitt ”vi såg det inte komma”. Hade han bara strukit ”inte” och lagt full emfas på sin mening och låtit hjärtat vara med hade han utfört en prästerlig gärning.

Teologin måste naturligtvis indela världen i goda och onda. Halldorf ser den fulla ondskan hos populisterna och alldeles särskilt i SD. Här vill han inte tala om präster utan om shamaner. Präster är en herde som varsamt, bestämt och med rätt värdegrund skall leda flocken. Shamanen frammanar stammen och nationen, vreden och rädslan, menar Halldorf. Det förefaller ändå som om denna uppdelning är ett litet felskär. I konstvärlden hade vi Joseph Beuys som såg sig som shaman och beundrade de marginella folkens shamaner. Beuys kanske tillhörde fel läger men vad värre är att Halldorf ger sig på naturfolken utifrån sin vita västerländska manliga position.

Det blev nog lite fel i den halldorfska teologin men bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge som skalden skaldar.